SE533552C2 - Förfarande och lösning för behandling av en potentiell organdonator - Google Patents

Description

533 552 omkring 1 mg adrenalin och omkring l_ mg kokain eller en stimulerande analog därav i omkring 50 ml vätska. lnfttsionslösningen kan vidare innefatta åtminstone en av: hydrokortison, tyroxin, insulin, trijodtyronin, ett kärlsammandragande medel, såsom desrnopressirt, och metylprednisolon.

I en ytterligare aspekt, tillhandahålls ett förfarande för behandling av en hjärndöd, hjärtslående, respirerad, potentiell organdonator, innfattande: infusion av infusionslösningen nämnd ovan för att öka medelartâmycket.

Enligt ännu en aspekt, tillhandahålls en utrustning för intravenös för behandling av en hjärndöd, hjärtstlående, respirerad potentiell organdonator, innefattande sammansättningen nämnd ovan eller infusionslösnittgen nämnd ovan infusionsslangar och en infusionspump, såsom en spruta.

Enligt ännu en ytterligare aspekt, tillhandahålls en sammansättning innfattande kokain eller en stimulerande analog därav och/eller noradrertaliti för infusion i en hjärndöd, hjärtslående, respirerad potentiell organdonator för att öka ett medelartärtryck hos donator-n KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Ytterligare ändamål, särdrag och fördelar med uppfinningen kommer att framgå av nedanstående detaljerade beskrivning av utföringsforrner av uppfinningen under hänvisning till ritningarna, där: Fig I är ett diagram, som visar blodtrycket under behandlingen med sammansättningen enligt en utföringsform.

Fig 2 är ett schematiskt diagram som visar en utrustning för administration av en infusionslösning enligt utföringsfonner.

Fig 3 är ett schematiskt diagram av en annan utrustning för administrering av en infitsionslösning enligt utföringsfonner.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORLIIER Nedan beskrivs flera utföringsformer av uppfinningen. Dessa utföríngsformer beskrivs i illustrativt syfte för att möjliggöra för en fackman att genomföra uppfimiirigen och för att ange bästa utföringsformen. Emellertid begränsar inte dessa utföringsformer uppfinningens omfattning.

Definitioner: Inom ramen för föreliggande beskrivning och utföringsformer tillämpas följande definítioner: Uttrycket "kokainanalog" är avseddd att innebära en analog, som verkar på samma eller ett liknande sätt som kokain i att bevara organen hos en hjämdöd, hjärtslående donator före uttagning av organen. Uttrycket "farmaceutiskt accepterbar" innebär ett icke- toxiskt material som inte minskar efiektiviteten för den biologiska aktiviteten för den aktiva ingrediensen. Sådana parmaceutiskt accepterbara buffrar, bärare och konstituenser är välkända 20 25 30 533 552 inom området, se till exempel Remington's Pharmaceutical Sciences, 18:e upplagan, A.R Gennaro, Ed., Mack Publishing Company (1990) och "Handbook of Pharmaceutical Excipients", 3:e upplagan, A. Kibbe, Ed ., Pharmaceutical Press (2000). Uttrycket "fysiologiskt accepterbar lösning" innebär en lösning som inte väsentligt inverkar med våtskoma i kroppen.

Ett ändamål med nedan beskrivna utföringsformer år att förbåttre resultatet av uttagning av organ från en donator, som har förklarats lijämdöd men fortfarande har ett slående hjärta.

Processen att bli hjärndöd är en traumatisk erfarenhet för kroppen och dess organ.

Således är en grundlig förståelse av de endokrina, hormonella och metabola håndelsema före, under och efier förklaring av hjårndöd av intresse för att bestämma intervenering.

Hjärndöd kan initieras av en massiv nekros av hjärnceller, vilket kan ha olika orsaker.

Sådan nekros resulterar i ett ökat osmotiskt tryck i hjärnan, vilket resulterar i vattenabsorption via blod-hjärn-barriären. Eftersom kraniet inte kan expandera, stiger det intrakraniella trycket avsevärt.

När det intrakrariiella trycket överstiger det systoliska blodtrycket, utsatts hjärnan för ett ischemiskt tillstånd, eftersom blod inte kan komma fi-am till hjärnan. Hjärnan kan reagera genom att öka hjårtfrekvensen och blodflödet genom ökning av det systemiska karlmotståndet.

Binjiirarna ökar nivån av cirkulerande adrenalin (epinephrine) och noradrenalin (nor- epinephrine). Detta kallas för Cushings reflex.

Hjärtfrekvensen kan öka med flera hundra procent till en maximal hjärtfrekvens.

Blodtrycket kan öka till över 200 mmHg. Demia massiva reaktion kallas också "katekolamin- stormen" eller "sympatiska autonoma stormen". Nivån för adrenalin och/eller noradrenalin kan öka med 70 gånger, såsom beskrivs mer i detalj nedan.

Om denna ökning av det systoliska trycket är otillräcklig för att tillföra blod till hjärnan, kommer hjärnan att bibehålla sitt ischerniska tillstånd. Emellertid kan hjärnan inte klara sig mer än omkring 10 minuter utan blodförsöxjning.

Om det intrakraniala trycket, till exempel på grund av ökat osmotiskt tryck, stiger till mer än 300 mmHg, kan hjärnan inte motstå sådana höga tryck utan sönderdelas. Slutresultatet blir en fortlöpande hjärnsvâllning och uttrångning av hippocarnpal gyri resulterande i sidledes tryck på hjárnstammen, med slutgiltig förlust av funktionen hos hj årnstammen och förlust av spontan respiration. Detta kan resultera i uttrångning av hjåmstammen genom foramen magnum (stora nackhålet).

I Sverige definieras hjärndöd som en icke-reversibel förlust av funktionen hos hela hjärnan, inklusive hjårnstarnmen. Det finns flera indicier på hjårndöd, vilket är av mindre intressen för föreliggande utföringsformer. Emellertid, efter hjårndöd, finns det ingen cerebral 20 25 30 35 533 552 blodcirkulation och ingen spontan andning. Kroppstemperaturen skall vara över 33°C och det skall inte finnas förgiftning med droger.

Under "katekolarnin-storrnenï kan nivån av adrenalin och noradrenalin stiga avservárt. Under experminent på hundar, erhölls en ökning av adrenalin från omkring 0,40 to 75 nmol/l och en ökning av nor-adrenalin fiån omkring 0,40 to 12 nmol/l inom en till tre minuter.

Efier inträffandet av lijârndöd, upphör den så kallade hypotalamus-hypofys- adrenalin-axeln (hypothalaniic-pitrritary-adrenal axis). Emellertid följs nekros av frisåttning av cytokiner, särskilt IL-6, vilket stimulerar binjtirarna att producera adrenalin och noradrenalin.

Slutligen reduceras produktionen av dessa inotropa substanser efter omkring 60 minuter, varvid nivåerna av adrenalin och noradrenalin kommer att vara lägre än normalt. Detta resulterar i vasoplegi på grund av förlust av den sympatiska vasotonusen.

Dessutom kan förlusten av den parasympatiska tonusen resultera i takycardi.

Hypofyskörtlarna producerar också antidiuretiskt hormon (ADH), eller vasopressin, vilket verkar på njurarna för att styra vattenresorptionen. ADH har en kort livstid på omkring 15 minuter och brist på ADH uppkommer efter ca 60 minuter. Alltför lite ADH kan resultera i dibetes insipidus, vilket resulterar i stora mängder urin, i storleksordningen flera liter per timme. Om inte ersättningsvâtska tillförs, resulterar diabetes insipidus i hypovolemi, ytterligare reduktion av blodtrycket och slutgiltig förlust av cirkulation, vilket resulterar i ischemisk skada på alla organ.

Dessutom producerar hypofyskörtlarna adrenokortikotropiskt hormon (ACTH), vilket stimulerar syntes av adrenalin och nor-adrenalin, likaväl som glucokortikoider.

Vidare producerar hypofyskörtlarna det tyroid-stimulerande hormonet (TSH), vilket stimulerar sköldkörteln att avge hormonerna tyroxin (T 4), och trijodtyronin (TS). Alltför lite T4 och T3 kan resultera i en ändring från aerobisk till anaerobisk metabolism i till exempel hjärtat, vilket kan resultera i ökade nivåer av lactat och pyruvat.

Efersom hypofyskörteln år beroende av hypotalamus, reduceras funktionen för hypofyskörtlarna eller upphör den, vilket resulterar i minskande cirkulerande nivåer av till exempel T3, T4, ADH, ACTH och insulin. Detta resulterar i en försämrad aerobisk metaboli, ökad anaerobisk metabolism, minskning av högenergi-fosfater och ökning av produktion av laktat.

Sidoeffekter av höga nivåer av katekolaminer är tachycardia, atriell and ventrikrrlär arytmi samt ledningsabnonnalier. Ödem i lungoma kan resultera efter höga nåvåer av katekolaminer, särskilt adrenalin.

På grund av vasokonstrilctionen förorsakad av katekolaminerna, kan organen förlora perfusion. 20 25 30 533 552 Hypotalamus styr kroppstemperaturen och bortfall av hypotalamus kan resultera i hypotermia.

Det finns ett stort antal olika strategier som föreslages i litteraturen för att bibehålla organen efter hjâmdöd. Det faktum att det är möjligt med förlängt somatiskt understöd har rapporterats för en havande kvinna som var hjärndöd. Genom full ventilation och nutrition, vasoaktiva droger, upprätthållande av normotenni, horrnontillskott och andra uppehàllande åtgärder, kunde fostret födas flera veckor efter hjärndöden för modem, varigenom överlevnadsprognosen för barnet förbättrades.

I Sverige är det tillåtet att bibehålla donatorn under 24 timmar efter hj ârndöd tills organ-uttagning utförs. Efter uttaguingen examineras organen för funktion och lagras, normalt under hypotermislct tillstånd tills transplantation.

Efersom ADH sjunker krafiigt, är det nödvändigt att åtgärda denna fråga. Underskott av ADH resulterar i diabetes insipidus med höga urinvolymer som leder till hypovolerrxia.

Detta har motverkats genom infusion av stora volymer av kolloidal eller lcristalloidal vätska, såsom Ringefs lösning. En annan möjlighet är att tillföra ett karlsammandragande medel, såsom desmopressin, DDAVP eller Minirin.

Minskningen av nivån av tyroid-hormouer skall också åtgärdas för att inte försämra metabolismen. Således kan tillsatts av T4 och/eller T3 vara lämpligt.

Redaktionen av ACTH och cortisol kan åtgärdas genom att ge metylprednisolon, eller ett lilmande medel.

För att bibehålla lämplig perfiasion av organen, särskilt njurarna, bör ett medel-ettår- rryck MAP på åtminstone 60 mmHg upprâtthållas. Detta kan ske genom tillsats av noradrenalin och/eller adrenalin. Emellertid finns det uppgifter om att tillsats av adrenalin och/eller noradrenalin kan försämra tlllstånden för vissa organ, och det finns en tendens inom området att undvika tillsatts av katekolaminer, Katekolaminer har en halveringstid på approximativt ett fåtal minuter när de cirkulerar i blodet. Normal utsöndring av adrenalin är 0,2 pg/kg/min och för nor-adrenalin 0,05 ug/kg/min.

Således har det rapporterats i litteraturen att av noradrenalin har assocíerats med myokardiell skada och initial felfimktíon efter hjärttrartsplantation. En hypotes är att katekolamin-"stormen" efter hjårndöden kan förorsaka myokardiell íschemi eller snabb desensitering av de beta-adrenergiska signalvägarna Administration av ytterligare noradrenalin efter hjärndöd kan förorsaka ytterligare desensitering av den myokardiella beta- adrenergiska signaleringen.

En arman möjlig förklaring kan vara den, att under den massiva frigörírigen av katekolaminer, kan upptagnings- och inaktiveringsmetaboliseríngssystemet mattas, vilket resulterar i en nedregulering av de beta-adrenergiska kardiella receptorerna (BAR), dvs en 20 25 30 533 552 reducering av BAR-tätheten, vilken kan vara dosberoende. Återvinningspotentialen för BAR- receptorer förblir okänd, men kan ha en påverkan pâ organfunlctionen.

Dessutom kan katekolaminer sulfokonjugera, vilket betraktas som en inaktiveringsprocess genom vilken organismen "poolar" fria plasma-katekolaminer till icke~ aktiva derivat, vilka senare dekonjugeras och fiigörs.

Således finns det bevis för att höga nivåer av katekolaminer kan försämra alfa- och/eller beta-receptorernas förmåga att reagera. Dessutom kan avlägsningssystemet mattas, vilket resulterar i dålig prognos för transplantatet.

Föreliggande utföríngsformer är åtminstone delvis baserade på idén att blockering av återupptagningen av adrenalin och/eller noradrenalin kan frigöra avlägsningssystemet så att det inte över-belastas och nedreguleras. En upptagningshämmare är en förening som höjer eller bibehåller den extracellulära nivån av katekolaminer, till exempel genom att inhibera eller hämma upptagningen fi-ân den synapüska klyfian till den presynaptiska neuron-termirialen. Även om den exakta mekanismen är okänd idag, antages att en hög nivå, av katekolaminer, såsom under "katekolamin-stormen" kommer att mätta neuronterminalerna. En teori kan vara att ett sådant upptagningssystem kan förstöras eller allvarligt försämras genom de höga nivåerna av katekolamíner, särskilt adrenalin.

I en utföringsfonn har kokain (benzoylmetyl-ekgonin) använts. Kokain verkar som en återupptagriingshärnmare för adrenalin, noradrenalin och dopamin. Neuronterrninalerna kommer att skyddas från de höga systemiska nivåerna av katekolaminer. Nivån av katekolaminer kan upprätthållas genom infusion av små mängder adrenalin och/eller noradrenalin, utan att skada neuronterrninalerna. Således kommer den neuronala verkan att behållas trots exponeringen för höga nivåer av katekolaminer både undefïstorrnen" och dârefier under de nästa 24 timmarna innan organen uttages. Genom tillsatsen av adrenalin och/eller noradrenalin, kan de sympatiska och parasympatiska tonema bebehâllas, och förhindrar till exempel okontrollerad vasodilatation och takykardi.

Kokain kan också eller alternativt verka via ytterligare mekanismer som inte är kända idag, och kan ha en gynsamm effekt för att bebehålla organen före uttagnirig.

Kokain-analoger kan fungera på samma sätt.

Kokain-analoger med både stimulerande och lokal anestesísk effekt är: Dimetokain eller larokain (DMC) ((3-dietylamin-Z,2-dirnetylpropyl)-4-arninbenzoat); och 3-(p- Fluorbenzoyl)tropan-(( 1R,5S)-(8-metyl-8-a2abicyc1o[3.2. l ]oktan-3-yl)-4-fluorbenzoat).

Kokain-analoger med stimulerande effekt med den lokal-anestesíska effekten avlagsnad âr: ß-CIT (metyl-(1R,2S,3S,5S)-3-(4-jodfenyl)-8-metyl-8-azabícyklo[3 .2.1]oktan- 2-karboxylat); ß-CPPIT (3 ß~(4'-klorfenyl)-2ß-(3'-fenylisoxazol-5'-yl)lropan); FE-B-CPPIT (N- (2'-Fluonetyl)-3ß-(4'-klorfenyl)-2ß-(3'-fenylisoxazol-5'-yl)nortr0Pflfl); FP-ß-CPPIT (N-(3'- Fluorpropyl)-3ß-(4'-k1orfenyl)-2ß-(3ßfenylisoxazol-Sßybnortropan); Altropan (metyl- 20 35 533 552 (lR,2S,3S,5S)-3-(4-fluorfenyl)-8-[(E)-3-iodoprop-2-enyl]-8-azabicyklo[3.2.l]oktan-2- karboxylafl; Brasofetisin ((E)-l -[(lR,2R,3S,5 S)-3 -(3,4-diklorfenyl)-8-metyl-8- azabicyldoß.2.l]oet-2-yl]-N-metoxymetanimin); CFT (metyl-(IR,2S,3S,5S)-3-(4-fluorfenyl)- 8-metyl-8-azabicyklo[3.2.l]oktan-2-karboxylat); Diklorpan (metyl-(lR,2S,3 S,5 S)-3-(3,4- dik1orfenyl)-8-azabicyklo[3 .2.l]oktan-2-karboxylat); Difluorpin (metyl (lS,2S,3S,5R)-3- [bis(4-fluorfenyl)metoxy]-8-metyl-8-azabicyklo[3.2.l]oktan-2-karboxylat); Ioflupan (ml) (metyl-(1R,2S,3S,5S)-3-(4-iodofenyl)-8-(3-fluorpropyD-ß-azabicyklo[3.2.l]oktan-2- karboxylafi; Nokain (metyl-(3R,4S)-4-(4-klorfenyl)-l-metylpiperidin-Ii ~karboxylat); Tesofensin ((lR,2R,3 S,5S)-3-(3,4-diklorfenyl)-2-(etoxymetyl)-8-metyl-8- a2abicykl0[3.2.l]oktan); Troparil (metyl-(lR,2S,3S,5S)-8-metyl-3-fenyl -8- azabicyklo[3.2.lloktan-Z-karboxylaß; Tropoxan (metyl-(lR,2S,3S,5S)-3-(3,4-dildorfenyl)-8- oxabicyklo[3.2.lloktan-Z-karboxylafi; (-)-Metyl-l-metyl-4ß-(2-nafiyDpiperidine-3ß- karboxylat (metyl (3 S,4 S)-l-metyl-4-naflalen-2-ylpiperidin-3-karboxylat); PIT (2- 3-(4-isopropylfenyl)-tropan); PTT (2ß-Propanoyl-3ß-(4-tolyl)-tropan); RTI-l2l , IPCIT (propan-2-yl-(1R,2S,3S)-3-(4-iodofenyl)-8-metyl-8-azabicyklo[3.2.l]oktan-2-karboxylat); RTI-l26 ((1R,2S,3S,5S)-S-metyl-Z-(LZA-oxadiazol-5-metyl)-3-fenyl-8- azabícyklo[3.2.l]oktan); RTI-ISO (cyk1obutyl-(lR,2S,3S,5 S)-8-metyl-3-(4-metylfenyl)-8- azabicyklo[3.2.1]oktan-2-karboxylat); RTI-336 ((1R,2S,3S,5S)-8-metyl-2-(3-(4- metylfenyl)isoxazol-5-yl)-3-(4~klorfenyl)-8-azabicyklo[3.2.l]oktan); WF-23 (Zß-Propanoyl- 3ß-(2-nafiyl)-tropan); WF-33 (2o-(Propanoyl)-3ß-(2-(6-metoxynafiyl))-tropan).

Genom användning av en återu are, i form av kokain eller en kokain- analog, har det befunnits att det är möjligt att behålla en hj ärndod, lrjärtslående donator under 24 timmar, med huvudsaklig bibehållande av organens firnktionsförrnága.

Särskilt kommer hjärtat att dra fördel av återupptagningshâmmarert, vilket verkar minska hjärtats irritabilitet.

Dessutom har det befunnits att pulmonära ödem kan minska genom användning av en återupptagriiitgshämmare, såsom kokain. Detta kommer att förbättra resultatet för efterföljande luugtransplantationer.

Genom tillsatts av små mängder adrenalin och/eller noradrenalin tillsammans med ett kärlsammandragande medel och kokain, kan funktionen för njurarna bibehållas och resultatet av njurtrarrsplantationer kan förväntas förbättras.

Detsamma gäller för levem och andra organ, såsom bukspottkörteln, tarmarna etc.

Detta kan bero på den förbättrade kardiovaskulära stabilitet som erhålls.

Patienten är försedd med lämplig andningsventilation för att behålla partialtrycken av syrgas och koldioxid vid lämplig nivåer. Återupptagningshämmaien kan vara kokain eller en analog därtill, såsom de som definieras ovan. Sarnmansâtmíngen kan vidare innehålla ytterligare komponenter, såsom oyl- 10 20 25 30 35 533 552 kortison, tyroxin, insulin, trijodtyronin, ett kärlsammandragande medel, såsom desmopressin eller och metylprednisolon. I ett exempel innefattar sammansättningen kokain, och dessutom adrenalin, noradrenalin, kortison, tyroxin, trijodtyronin och desrnopressin.

Förhållandet mellankokainzadrenalin kan vara omkring 1:1.

Utiöringsformerna kan också hänföra sig till en infusionslösning innefattande sammansättningen som definíerats ovan upplöst i ett farrnaceutiskt acceptabelt medium.

Exempel på sådana acceptabla rnediurner är fysiologisk natriurnkloridlösning, Hartmann's lösning och Ringefs (acetat-flösning. Eftersom den tillsatta volymen är mycket liten, i storleksordningen 1,7 ml/timme, kan ingredienserna vara upplösta i sterilt, icke-joniskt vatten, dvs rent H20.

Den slutgiltiga mängden av de olika komponenterna, som kan vara närvarande i infusionslösningen på en volym av 50 ml, är omkring 0,1 till omkring 10 mg noradrenalin, exempelvis l mg, 0,1 till omkring 10 mg adrenalin, såsom 1 mg, 0,1 till omkring 10 mg kokain, såsom 1 mg. De andra komponentema, som kan vara närvarande, kan vara i en mäng av omkring 0,05 till omkring 3 mg trijodtyronin, 'l'3, omkring 100 till omkring 1000 mg hydrokortison, insulin och desmopressin.

EXPERIMENT Följande ingredienser: 1 mg (lml) adrenalin, l mg (1 ml) nor-adrenalin, 0,3 mg (3 ml) T3, 300 mg (3 ml) kortison, 36 mg (9 ml) och 1 mg (3 ml) kokain upplöstes i 50 ml fysiologisk natriurnkloridlösning. Lösningen tillsattes till en hjärndöd, hjärtslaende kropp av en gris med en vikt av 40 kg, genom intravenös infusion med en initial hastighet på 1,7 ml/tim, vilken senare minskades på ett dosberoende sätt tör att upprätthålla ett medelartártryck MAP över omkring 60 mmHg. Infusionshastigheten ktmde reduceras till omkring 0,4 ml/tim över 24 timmar.

För att behålla blodvolymen, tillsattes Macrodex ersättningsvätska med 100 ml/tim (2,0 ml/kg/tim) för att åstadkomma ett urinflöde pá omkring 1,9 liter över 24 timmar. Resten av den tillsatta vätskan avlägsnades från kroppen via lungrespiration och svetming.

För att motverka en eventuell tendens att bilda ödem eller någon annan vaskulär instabilitet, kan det vara lämpligt att tillsätta dextran till ersättningsvätskan, såsom Dextran 40 eller Dexlran 70.

För att reducera risken för diabetes insipidus, gavs en bolus på 12 mg Minirin vid starten av behandlingen.

Kroppen uppvisade inga signifikanta teckan på organ-felfunktion. Hjärtat, lungomfl, levern, njurarna och andra organ var lämpliga för transplantationsândamål.

Blodtrycket i ett experiment med den ovan angivna lösningen på en gris med en vikt av 40 kg visas i Fig. 1. Den övre kurvan är det systoliska trycket, rnittktu-van är det beräknade 20 25 30 35 533 552 medelartårtrycket MAP och den nedre kurvan år det diastoliska trycket. Ordinatan visar blodtrycket i mmHg och abskissan visare tiden i timmar.

Efter 14 timmars infusion ökades infusionen, vilket resulterade i en klar och omedelbar ökning av blodtrycket. Infusionshastigheten sänktes sedan för att erhålla baslirijetrycket. Såsom visas i fig 1, bibehölls MAP vid 80 mmHg, vilket var tillräckligt för att hålla organen vål törsöijda med blod.

Under uttagningen av organen efter 24 timmar, ökades åter infusionen av lösningen till basnivån på 1,7 ml/tim under en halvtimme före uttagningen och bibehölls tills alla organen var avlâsnade.

Fig 2 visar en infusions-utrustning enligt en utföringsform. Utrustningen innefattar en påse 11 för att innehålla ínfusionslösningerr. Påsen kan innefatta en volym av 50 ml av infusionslösning. En slang 12 förbinder påsens ll botten med en infusionspurnp 13, som kan vara en spruta försedd med en elektrisk motor för automatisk funktion. En peristaltisk pump som inverkar på slangen kan alternativt användas. En annan slang 14 förbinder pumpen med en nål 15 avsedd att införas i en ven i en hjåmdöd, hjärtslående möjlig donator. Alternativt, kan vilken som helst typ av tillgång eller förbindelse med kårlsystemet användas, såsom en venös kateter. Eftersom volymen som skall ínfunderas år endast omkring 50 ml, kan en stor spruta ersätta påsen och pumpen.

I en annan utföringsform, är volymen för infirsionslösrringen omkring 100 ml, vilket kommer att vara tillräckligt för en stor patient på upp till 100 kg under 24 timmar. I detta fallet kan hela proceduren ske helt automatiskt, utan något behov för manuell intervention.

Fig 3 visare två infusionspåsar 21 och 31. Den första påsen 21 år för infusionslösningen nånmd ovan och den andra påsen 31 år för ersättningsvätska med Maerodex eller Dextran-våtska. En slang 22 förbinder påsen 21 med en pump 23 och en annan slang 32 förbinder påsen 31 med en pump 33. En annan slang 24 förbinder pumpen 23 med en nål 25 för infusion till venerna hos kroppen. En ytterligare slang 34 förbinder den andra pumpen 33 med samma nål 25.

Alternativt kan både infusionslösningen, som innefattar kokain, och ersåttningsvåtskan vara anordnade i samma påse, vilket i detta fallet skulle ha en volym på omkring 2,5 liter.

I kraven utesluter inte uttrycket "innefattar/ innefattande" förekomsten av andra element eller steg. Vidare, även om de anges individuellt utesluter inte ett flertal anordningar, element eller metodsteg att de utförs av exempelvis en enda enhet. Dessutom, även om individuella särdrag kan vara irmefattade i olika krav eller utföringsformer, kan dessa möjligen med fördel kombineras, och innefattandeti olika krav antyder inte att en kombination av särdrag inte år lämplig och/eller fördelaktig. Dessutom, utesluter inte en enskild hänvisning att ett flertal kan finnas. Uttrycken "en", "ett", "första", "andra" etc, utesluter inte ett flertal. 533 552 10 Hânvisningsbeteekningar i kraven är tillhandahållna endast som ett klargörande exempel och skall inte tolkas såsom begränsande kravens omfattning på något satt. Även om föreliggande uppfinning har beskrivits under hänvisning till speoifika uttoringsformer och experiment, är den inte avsedd att vara begränsad till den specifika forrn som anges här-i. Snarare är uppfinningcn endast begränsad av de bifogade patentkraven och andra uttöríngsformer än de som speoifikt anges ovan är likaledes möjliga inom ramen för de bifogade kraven.

Claims (10)

10 15 20 25 30 35 40 533 552 ll PATENTKRAV

1. l. En sammansättning för intravaskiilär administrering för behandling av en hjärndöd, hjârtslående, respirerad, potentiell organdonator, innefattande: adrenalin, noradrenalin och kokain.

2. Sarnmansättriingen enligt krav l, vidare innefattande åtminstone en av: hydrokortison, tyroxin, insulin, trrijodtyronin, ett kärlsamrnandragande medel, såsom desmopressin, och metylprednisolon,

3. Sammansättriingen enligt krav I eller 2, varvid kokainet år närvarande i en mängd av 0,2 till 5 gånger mängden av adrenalin, och varvid kokainet är närvarande i en mängd av ornluing 0,2 till 5 gånger mängden av noradrenalin.

4. Sammansättningen enligt något av föregående krav, varvid ett förhållande mellan kokainet och adrenalin eller noradrenalin är omkring 1:1.

5. En infusionslösning innefattande sammansättningen enligt något av krav 1 till 4 och ett farmaceutislct accepterbart medium, såsom rent vatten, Ringefs acetatlösning, eller fysiologisk natriumkloridlösning.

6. Infusionslösriingen enligt krav 5, varvid nämnda sammansättning är upplöst i det farmaceutiskt accepterbaia mediumet i en mängd av omkring 1 mg noradrenalín, omkring 1 mg adrenalin och omkring 1 mg kokain i omkring 50 ml vätska

7. Infusionslösningen enligt krav 5 eller 6, vidare innefattande åtminstone en av: hydro- kortison, tyroxin, insulin, trijodtyronin, ett kärlsammandragande medel, såsom desmopressin, och metylprednisolon

8. Ett förfarande för behandling av en hjârndöd, hj äitslående, respirerad potentiell organdonator, innfattande: infusion av infusionslösningen enligt krav 5, 6 eller 7 för att öka medelartärtrycket.

9. En utrustning för intravenös administrering för behandling av en hjârndöd, hjärstlående, respirerad potentiell organdonator, innefattande sammansättningen enligt något av krav 1 till 4 eller infusionslösningen enligt något av krav 5 till 7 och infusionsslangar och en infusionspump, såsom en spruta

10. En sammansättning innfattande adrenalin och noradrenalin samt kokain för infusion i en hj årndöd, hjärtslående, respirerad potentiell organdonator för att öka ett medelartârnyck hos donatorn.