SE536175C2 - Extrikationsdocka samt förfarande för att använda extrikationsdockan - Google Patents

Abstract

Uppfinningen avser en extrikationsdocka (1) i form av en antropometrisk kopia av enmänniska innefattar en ryggrad (3) vilken företrädesvis är avsedd att användas för träning ochutbildning av (räddnings- och/eller sjukvårds) personal. Extrikationsdockan innefattar ettflertal mekaniska rörelsesegment (4), innefattande minst en första kotkropp (5) och en andrakotkropp (6) med minst en mellanliggande struktur (7). Unikt med extrikationsdockan är attrörelsesegmenten (4) innefattar minst en forsta typ av rörelsesegment (8), som eftersträvar attefterlikna ryggradens naturliga rörelse och stabilitet, samt av minst en andra typ avrörelsesegment (9) med vilken en instabilitet i ryggraden kan simuleras. Uppfinningen avser även ett förfarande för träning med extrikationsdockan. 13

Description

20 25 30 535 'I 75 Cl-2 och C5-6 i nacken) och vid övergången mellan bröstrygg (Th) och ländrygg (L) ThlO- L2 (se figur 1). Utförd forskningen har vidare även fastlagt omfånget av alla rörelseriktningar mellan samtliga kotor i ryggraden. Vidare har även omfånget av skadlig och riskabel ledrörlighet dokumenterats, dvs. sådan rörlighet som riskerar att leda till ryggmärgspåverkan vid instabilitet i ryggen.

Ryggmärgsskador och spinala nervskador uppkommer genom direkt eller indirekt tryck mot ryggmärgen eller genom slitning i olika strukturer. Ryggmärgsskador kan vidare uppkomma på grund av mekanisk instabilitet i ryggraden eller förorsakas av blödning/svullnad som ger tryckökning mot ryggmärgen. Instabiliteten i ryggraden beror främst på frakturer i ryggradens kotor. Instabiliteten i ryggraden kan även bero på skador på ligarnent och disken (mellankotskiva).

För att undvika att uppkomna nackskador förvärras i samband med räddningsarbete försöker personer i ambulanssjukvård och räddningstjänst att fixera den skadades nacke och ryggrad mycket noga med avsikten att rörelser medförande följdskador undviks. Fixeringen av nacken sker exempelvis genom att räddningspersonalen initialt utför en manuell fixering av nacken med händema vilken senare kompletteras med en styv halskrage som appliceras på den skadade i fordonet innan han/hon tas ut ur fordonet för transport till akutsjukhus för behandling. Ifall den skadade är vid medvetande och inte har någon smärta i ryggen samt har normal känsel och rörelseförrnåga i armar och ben kan undantag från denna rutin göras, annars är den ovan beskrivna spinala stabiliseringsrutinen standard vid räddningsarbete.

Vid allvarliga skadehändelser och räddningssituationer är tiden mellan det traumatiska inträffandet och ankomst till sjukhus en kritisk faktor för patientens (den skadades) chans till överlevnad. Eftersom de skadade kan vara medvetslösa då räddningstjänsten anländer till skadeplatsen måste man iaktta stor försiktighet vid stabiliseringen av nacke/ryggrad samtidigt som räddningspersonalen skall få ut den skadade ur fordonet så snabbt som möjligt. Detta är en svår uppgift eftersom många faktorer kan försvåra räddningsarbetet . Exempelvis kan mörker, kyla, läckage av vätskor, brandrisk, fordonets läge (tippad på sida/tak) samt fordonets placering, exempelvis nere i en ravin eller i vatten försvåra räddningsarbetet. Vidare kan räddningstjänstens personal ibland vara tvungen att förflytta mycket tunga skadade i trånga 10 15 20 25 30 536 175 utrymmen, vilket medför att stor krafi och precision krävs för förflyttningen, utan att detta medför att skadades ryggrad rörs i oönskade riktningar.

För att minska risken för att följdskador uppstår i samband med räddningsarbete övar personalen vid räddningstjänstema förflyttningar av personer med simulerade skador ut ur exempelvis ett fordon. Den ”skadade” ger under och efter förflyttningen återkoppling om hur han/hon upplevt stabiliseringen av ryggraden. Problemet med att använda en frisk person med simulerade skador är att en frisk människa med svårighet på ett objektivt sätt kan avgöra om de krafter som hon/han utsätts för påverkar ryggradens stabilitet. Det saknas idag ett objektivt träningsverktyg som indikerar om ryggraden hålls stabil eller ej under förflyttningen. Därför är det oklart om nuvarande metoder för förflyttning av personer med ryggmärgsskador är optimala, exempelvis vid förflyttning (extrikation) ur till exempel fordon.

Känd teknik Dockor som efterliknar märmiskor vilka är avsedda att användas vid träning av räddningspersonal är sedan tidigare kända i ett stort antal varianter. De dockor som idag används av räddningstjänstema, vid träning av arnbulans- och räddningspersonal, har dock nackdelen att dessa inte innefattar funktioner med vilka krafter och rörelser som verkar på den simulerade människans ryggrad kan mätas. Detta är förorsakat av att dockorna saknar realistisk uppbyggda ryggrader samt sensorer som kan känna av nämnda krafter. l patentskriften WO2006l10629 Al beskrivs en träningsdocka för simulering av ortopediska skador/behandling, såsom vid reponering av luxerade perifiera leder, frakturer samt skador i ryggraden. Träningsdockan står i förbindelse med en dator som styr ”artificiella muskler” i träningsdockan. Vidare är dockan utrustad med sensorer, för avkännande av kraft och position, som överförs till och registreras av en dator. Med dockan kan en fingerad ledskada simuleras, varvid den behandlande läkare utför de moment som behandlingen ska innehålla på dockan. Träningsdockan är kopplad till en dator som registrerar behandlingen läkaren utför och utrustningen kan genomföra en kontrollröntgen för att verifiera behandlingsresultatet.

Konstruktionen enligt patentskriften WO2006l10629Al skiljer sig dock i stor omfattning från träningsdockan i enlighet med den föreliggande patentansökan. Exempelvis är dockan inte avsett att användas ute på platsen for skadan i akutskedet, det vill säga utanför sjukhuset, utan är avsedd att användas på sjukhus av läkare. Träningsdockan enligt patentskriften innefattar 10 l5 20 25 30 536 'l 75 vidare ingen mekanisk konstruktion som tillåter skjuvning eller angulära rörelser mellan två fungerade kotor i ryggraden utan uppfinningen syftar enbart till att mäta traktion (drag i ryggradens längsriktning) i ryggraden. Det är av största vikt att vid akuta skadehändelser undvika stora angulära rörelser, rotation, kompression samt skjuvning av ryggraden.

Träningsdockan enligt patentskriften är inte lämplig att använda vid träning av räddningspersonal eflersom den inte kan efterlikna dessa rörelser. Träningsdockan i enlighet med patentskrifien avger vidare inga akustiska vamingssignaler ifall ledema utsätts för krafter som riskerar leda till farlig instabilitet.

Kort redogörelse av ändamålen med den föreliggande uppfinningen Det huvudsakliga ändamålet med den föreliggande uppfinningen är att skapa en extrikationsdocka för träning av framförallt ambulans-, räddnings- och paramedicinsk personal som väsentligen förbättrar personalens förmåga att förflytta skadade utan att följdskador uppstår på patienten. Även andra yrkesgrupper som sjukvårdspersonal som vårdar traumapatienter kan nyttja extrikationsdockan, exempelvis militär sjukvårdspersonal. Ett annat ändamål med den föreliggande uppfinningen är att åstadkomma en metod för användning av en extrikationsdocka i enlighet med den föreliggande patentansökan.

Kortfattad beskrivning av i följande stycken hänvisade figurer I den följande detaljerade beskrivningen av den föreliggande uppfinningen kommer hänvisning och referenser till följande figurer att ske. Respektive figur beskrivs kortfattat i den följ ande ñgurförteckningen. Notera att figurema är schematiska och att detaljer därmed kan vara utelärrmade i dessa. De i figurerna exemplifierade utföringsformema är inte begränsande för skyddsomfånget för den föreliggande patentansökan.

Figur 1 visar schematiskt en exempliñerande extrikationsdocka.

Figur 2 visar ett mekaniskt rörelsesegment ingående i dockans ryggrad vars rörelseegenskaper väsentligen motsvarar ett normalt oskadat rörelsesegment i en verklig människas ryggrad.

Figur 3 visar ett rörelsesegment i dockans ryggrad vilken är avsedd att simulera segmentell instabilitet i ett rörelseorgan i en verklig människas ryggrad. l0 15 20 25 30 536 175 Figur 4A visar de ingående elektriska delkomponenter inom extrikationsdockan.

Figur 4B visar de ingående elektriska delkomponenter utanför extrikationsdockan.

Detaljerad redogörelse av den föreliggande uppfinningen Med hänvisning till figurerna visas schematiskt en exemplifierande form av en extrikationsdocka 1 i enlighet med den föreliggande patentansökan. Extrikationsdockan är företrädesvis avsedd att användas som träningsredskap ute på en fingerad skadeplats.

Exempelvis är dockan avsedd att används i samband med att räddningspersonal tränas att förflytta skadade ut ur kraschade fordon och vidare till exempelvis en ambulans, helikopter, sjukhus eller liknande. Extrikationsdockan kan även användas i andra övningssammanhang såsom exempelvis vid övning av förflyttning av personer, exempelvis med ryggskador och/eller skelettskador, vid naturkatastrofer och i militära sammanhang. Vidare kan extrikationsdockan användas av sjukhuspersonal, och andra grupper som är involverad senare i vårdkedjan av misstänkt ryggmärgsskadade efter trauman eller vid vissa sjukdomstillstånd.

Extrikationsdockan l utgörs företrädesvis av en antropometrisk kopia av en människa och kan således därför utgöras av en kopia av både män, kvinnor och bam i varierande storlek och åldrar. För att exteriört efterlikna en människa innefattar extrikationsdockan företrädesvis ett huvud 2, bål och extremiteter såsom ben och armar som en verklig människa.

Extrikationsdockan ska vidare vara utrustad med leder i armar och ben som motsvarar en normal människa. En docka 1 som avser att efterlikna en svensk man av medelvikt och medellängd väger exempelvis cirka 78 kg och är 178 cm lång. En extrikationsdocka l som söker efterlikna en svensk kvinna av medellängd och medelvikt väger således 65 kg och är 163 cm lång. Även andra längder och vikter kan vara aktuella. Vidare kan dockan komma att konstrueras så att den blir skalbar mellan olika längder och vikter.

Unikt med den föreliggande extrikationsdockan är att denna innefattar en ryggrad 3 vars egenskaper är avsedda att efterlika egenskapema i en verklig människas ryggrad.

Dockans ryggrad 3 avser exempelvis att efterlikna stabiliteten och den segmentella ledrörlighet i en verklig människas ryggrad. För att efterlika den segmentella rörligheten i en verklig människas ryggrad innefattar dockans ryggrad ett flertal mekaniska rörelsesegment 4 (visas i figur 2 och 3). Med rörelsesegment 4 avses i den föreliggande patentansökan en första 10 15 20 25 30 535 'l 75 (övre) kotkropp 5 och en andra (undre) kotkropp 6 med tillhörande mellanliggande strukturer 7. Antalet rörelsesegment 4 kan variera inom ramen för den föreliggande uppfinningen men överensstämmer företrädesvis med det antalet rörelsesegment som finns i en verklig människas ryggrad.

Förorsakat av att den segmentella ledrörligheten i en verklig människas ryggrad varierar från position till position (nivå till nivå) efter ryggradens längd varierar rörligheten i rörelsesegmenten 4 i dockans ryggrad på ett motsvarande sätt efter längden på dockans l ryggrad 3. För att åstadkomma en hög grad av realism i egenskapema i dockans ryggrad 3 eftersträvas även att dockans ryggrad 3 har en styvhet vilken i mesta möjliga mån efterliknar styvheten, som skapas av kotor, muskler, ligament och diskar, i en verklig människas ryggrad.

Rörelsesegmenten 4 i enlighet med den föreliggande patentansökan är företrädesvis av minst en första typ av rörelsesegment 8 och minst en andra typ av rörelsesegment 9. Den första typ av rörelsesegment 8 utgörs av ett rörelsesegment som simulerar en rörlighet i ryggraden hos en människa som inte är skadad. Den andra typen av rörelsesegment 9 utgörs av ett rörelsesegment med vilket en traumatisk segmentell instabilitet i ryggraden kan simuleras.

Den andra typen av rörelsesegmentet 9 har en förhöjd rörlighet som avser att simulerar en del (ett rörelsesegment) av ryggraden som skadats via trauma eller sjukdom. Exempel på sjukdom kan vara cancer eller vissa reumatiska sjukdomar i ryggraden. Rörelsesegmentet 9 har en förhöjd rörlighet i en eller flera riktningar i förhållande till det normala rörelsesegmentet 8.

Med vetskap om att ryggmärgsskador uppstår med högre frekvens på vissa nivåer i ryggraden, än andra nivåer, positioneras den andra typen rörelsesegment (rörelsesegmenten) 9 företrädesvis på någon av dessa nivåer. Antalet av den andra typen av rörelsesegment 9, med vilka en simulerad instabilitet i ryggraden simuleras, kan variera inom ramen för den föreliggande patentansökan.

Med hänvisning till figur 2 visas en exemplifierande utföringsfonn av ett mekaniskt rörelsesegment 8 som skall efterlikna ett rörelsesegment med rörlighet och stabilitet.

Rörelsesegmentet 8 innefattande ett spinalutskott 10, som är förbunden till övre kotkroppen 5, och ett andra spinalutskott ll som är förbundet till den nedre kotkropp 6. Mellan kotkroppama 5 och 6 är ett mekaniskt element 12 kopplat som tillåter angulära (vinkelmässiga) rörelser i minst en riktning. Företrädesvis innefattar det mekaniska segmentet 12 minst ett fjäderelement 13 eller liknande vilken tillåter angulära rörelser i samtliga 10 15 20 25 30 536 '175 riktningar. Företrädesvis kan fjäderelementet 13 utgöras av en eller flera tallriksfjädrar eller liknande. Den i figur 2 visade exemplifierande mekaniska elementet innefattar en första tallriksfjäder 14 och en andra tallriksfjäder 15. Tallriksfjädramas 14 och 15 storlek och egenskaper väljs så att de erhåller den simulerade diskens höjd, rörelsemotstånd och rörelseutslag som motsvarar de värden en människa har på samma nivå i ryggraden. I konstruktionen kan artificiella facettleder ingå som på respektive nivå begränsar ryggradens rörligheten på ett människoliknande sätt.

Med hänvisning till figur 3 visas ett rörelsesegment 9 med simulerad segmentell instabilitet bestående av en övre kotkropp 5 och en nedre kotkropp 6 vilka är sammankopplade med minst ett mekaniskt element 16. Det mekaniska elementet 16 tillåter axiella, rotatoriska, angulära och/eller skjuvande rörelser i minst en riktning. Materialet i det mekaniska elementet 16 kan till exempel bestå av ett gummibaserat disk surrogat. Materialet är företrädesvis flexibelt för att simulera traumatisk instabilitet i rörelsesegmentet 9. Materialet ska tillåta horisontell skjuvning mellan 0 till maximalt 10 mm beroende på anlagd kraft.

Vinkelförändringen över normal ledrörlighet för rörelsesegmentet i framåt böjning, bakåtböjning, sidoböjning samt rotation ska vara mellan 0 till maximalt 45 grader, beroende på anlagd kraft. Eftersom gummi slits mekaniskt samt åldras, vilket förändrar de mekaniska egenskaperna, ska disk surrogatet vara utbytbart.

I respektive rörelsesegment 9 placeras företrädesvis minst en sensor 17 i den övre kotkroppen 5 och minst en sensor i den undre kotkroppen 6. Sensorema 17 har till uppgift att registrera rörelseförändringar mellan kotkroppama 5 och 6. Sensorema 17 kan utgöras av gyron eller sensorer som mäter acceleration med förmåga att mäta i ett till tre plan, så kallade treaxliga sensorer. Företrädesvis finns även trycksensorer för mätning av axiella krañer vilka år av betydelse för funktionen. Exempelvis kan extrikationsdockan vara försedd med minst en sensor med vilken eventuell kompression av det mekaniska elementet 16 (disksurrogatet) i rörelsesegmentet kan mätas. I altemativa utföringsfonner är det tänkbart att endast en sensor per rörelsesegment används för mätning för registrering av de önskade variablema.

I altemativa utföringsformer kan dockan vara försedd med sensorer som mäter instabilitet i bäcken, korsben, revben samt i extremitetema. Dessa sensorer kan vara av olika typer, exempelvis kan minst en, maximalt fyra trådtöjningsgivare vara monterad över en simulerad frakturspalt i någon av ovan beskrivna frakturplatser. Även andra former av givare kan vara l0 l5 20 25 30 535 175 tänkbara för datafångst i extrikationsdockan, som till exempel fiberoptiska gitter, optiska, induktiva, kapacitiva sensorer eller elektrisk dopade och mekaniskt flexibla material.

Skador uppkommer på olika nivåer i ryggraden beroende på kraschriktning av våldet mot kroppen. Därför ska extrikationsdockan företrädesvis vara utrustad så att ett eller flera rörelsesegment som kan låsas för skjuvning, kompression rotation och/eller angulära rörelser innan träningsmomentet påbörjas. Extrikationsdockan kan även utrustas så att vissa eller samtliga rörelseriktningar helt kan blockeras i rörelsesegmentet.

Med hänvisning till figur 4A visas ett principschema för de ingående elektriska funktionskomponentema i extrikationsdockan. En strömkälla belägen i dockan ansluts till de elektriska funktionskomponentema. En eller flera sensorer som leder information till den centrala databearbetningsenheten (CPU) som via anpassad mjukvara möjliggör signalbearbetning som kan överföra information till en minnesenhet i eller utanför extrikationsdockan för senare analys av inkommen data eller till ett kommunicerande organ eller indikator. lndikatom kan vara av olika slag, till exempel en summer, högtalare, ljus eller en vibrator. I de fall räddningstjänstens och/eller ambulanspersonalen hanterar extrikationsdockan på sådant sätt att rörelsesegmentet når kritiska nivåer av kompression, rotation, skjuvningar eller angulära vinklar mellan kotoma aktiveras indikatororganet.

Respektive nivå i ryggraden på extrikationsdockan kan ha separata utdata i form av till exempel ljud, ljus eller vibration. På detta sätt får personalen omedelbar återkoppling i träningssituationen ifall hanteringen av den ”skadade” har varit korrekt eller inte. Ett altemativt sätt att överföra informationen från träningssituationen är att förse extrikationsdockan med en sändarenhet som kan överföra insamlad data via till exempel Bluetooth eller WLAN till elektrisk utrustning exteriört om dockan.

Med hänvisning till figur 4B visas en mottagare som får sin information från sändaren enligt ñgur 4A. Infonnationen leds från mottagaren till en dator som även kan få information från en kamera/ljudenhet, lärnpligen för registrering av rörliga förlopp. Datom kan vara utrustad med en minnesenhet för lagring av data som till exempel rörelse- riktning, storlek, kraft, acceleration i olika riktningar och/eller uppkoppling mot lntemet för spridning av dessa data.

Data från minnesenheten kan då synkroniseras och mixas med en videoupptagning eller annat 10 15 20 25 30 536 175 optiskt registreringssätt för att skapa visuell feedback till dem som utfört övningsmomenten i samband med extrikation av dockan ur exempelvis en kraschad bil. Överskrids tillfälligt gränsvärden visas riktning, kraft, acceleration exempelvis grafiskt eller digitalt i videoproduktionen. Gränsvärden för riskabla rörelseutslag i rörelsesegment (9) sätts utifrån gällande kunskapsläge från forskningen.

Vid användning av extrikationsdockan 1 ställs dockans simulerade skadeprofil in av exempelvis en övningsledare eller liknande. Exempelvis kan skador simuleras på ryggraden 3 genom att minst ett skadat rörelsesegment 9, som innefattar en funktion för att simulera instabilitet i rörelsesegmentet, positioneras (eller aktiveras) på minst en ryggradsnivå där den simulerade skadan avses ha inträffat.

Efter att extrikationsdockans skadeprofilen ställts in positioneras extrikationsdockan på den plats, där exempelvis den fingerade olyckan inträffat, som extrikationsdockan skall förflyttas från av räddnings- och ambulanspersonalen. Därefter påbörjas övningen genom att personalen som skall tränas förflyttar sig till platsen där dockan positionerats. Väl framme vid extrikationsdockan påbörjas räddningsarbetet och förflyttningen av dockan till den plats där den fingerade räddningsinsatsen slutförts. Under personalens räddningsarbete och förflyttning av dockan sker en samtidig mätning och registrering av relevanta variablers mätvärden. Vid överskriande av relevanta variablers mätvärden kan larm om detta avges direkt till personalen.

Om relevanta gränsvärden överskridits under räddningsarbetets registreras och lagras information om detta på minst en minnesenhet med avsikten att den lagrade informationen kan användas i samband med återkoppling av räddningsarbetet till de som utfört räddningsinsatsen.

I den detaljerade beskrivningen av den föreliggande uppfinningen kan konstruktionsdetaljer vara utelämnade som är uppenbara för en fackman inom det område förfarandet och anordningen avser. Sådana uppenbara konstruktionsdetalj er och delförfaranden ingår i den omfattning som krävs för att en fullgod funktion skall erhållas för det föreliggande förfarandet och anordningen. Även om vissa föredragna utföringsforrner visats mera i detalj, kan variationer och modifieringar av förfarandet och anordningen komma att framgå för fackmännen inom det 10 15 536 175 område uppfinningen avser. Samtliga sådana modifieringar och varianter anses falla inom ramen för de efterföljande patentkraven.

Fördelar med den föreliggande uppfinningen Med den föreliggande uppfinningen uppnås ett antal fördelar. Exempelvis minskar risken för att räddningspersonal tränar felaktiga tekniker eller räddningsmetoder som kan orsaka skador utöver de skador som redan inträffat när dessa felaktiga metoder används i verkliga nödsituationer.

Sjukvårdspersonal får träna på extrikation och förflyttning av skadade med objektiv dokumentation om processens påverkan på exempelvis en instabil ryggrad.

Olika extríkationsmetoder ur exempelvis bilvrak kan jämföras vad avser tidsåtgång, rörelser i olika kroppsdelar/ryggrad. Uppfinningen kan med fördel användas vid vetenskapligt arbete.

Eller som underlag för certifiering/kvalitetsbevis för räddnings- och ambulanspersonal, eller annan sjukvårdspersonal. Extrikationstekniken kommer att optimeras med föreliggande uppfinning. 10

Claims (1)

1. 536 175 Patentkrav

1. Extrikationsdocka (1) i form av en antropometrisk kopia av en människa som innefattar en ryggrad (3) vilken innefattar ett flertal mekaniska rörelsesegment (4), innefattande minst en första kotkropp (5) och en andra kotkropp (6) med minst en mellanliggande struktur (7), vars mekaniska rörelsesegment (4) företrädesvis är avsedd att användas för träning och utbildning av exempelvis räddnings- och sjukvårdspersonal kännetecknad av att rörelsesegmenten (4) innefattar minst en första typ av rörelsesegment (8), som eftersträvar att efterlikna ryggradens naturliga rörelse och stabilitet, sarnt av minst en andra typ av rörelsesegment (9) med vilken en instabilitet i ryggraden kan simuleras genom att rörelsesegmentet (9) har en förhöjd rörlighet, i en eller flera riktningar, i förhållande till rörligheten i den första typen av rörelsesegment (8), vars rörelsesegment (8) består av en övre kotkropp (5) och en nedre kotkropp (6) till vilka ett mekaniskt element (12), som innefattar minst ett fjäderelement såsom en tallriksfjäder eller liknande, är ansluten samt att rörelsesegmentet (9) består av en övre kotkropp (5) och en nedre kotkropp (6) vilka är sarnmankopplade med minst ett mekaniskt element (16) bestående av exempelvis ett gumrnibaserat disk surrogat. Extrikationsdocka (l) i enlighet med patentkrav 1 kännetecknad av att rörelsesegmentet (9) innefattar minst en sensor (l 7) vilken känner av rörelseförändringar mellan den första kotkroppen (5) och den andra kotkroppen (6). Extrikationsdocka (I) i enlighet med patentkrav 2 kännetecknad av att sensom utgörs av minst ett gyro. Extrikationsdocka (1) i enlighet med minst ett av tidigare patentkrav kännetecknad av att rörelsesegmentet (9) är låsbart anordnad i minst en rörelseriktning. Förfarande för att använda extrikationsdockan i enlighet med patentkraven 1 till 4 kännetecknat av att dockans simulerade skadeprofil initialt ställ in av exempelvis en övningsledare eller liknande, varefter dockan positioneras på den plats där personalen i samband med övningen skall förflytta dockan från, varefter personalen när de kommit till platsen där dockan positionerats påbörjar räddningsarbetet och förflyttningen av dockan till den plats där den fingerade räddningsinsatsen slutförs 536 175 samtidigt som sensorvärden under räddningsarbetets förlopp processas elektroniskt med avsikten att informationen används i samband med återkopplingen av det utförda räddningsarbetet till de som utfört räddningsarbetet. . Förfarande i enlighet med patentkrav 5 kännetecknat av att ett larm eller liknande avges när sensorema under räddningsarbetet registrerar mätvärden som överskrider förinställda gränsvärden. . Förfarande i enlighet med patentkrav 5 och 6 kännetecknat av att data lagras elektroniskt. . Förfarande i enlighet med patentkrav 5 till 7 kännetecknat av att räddningsarbetet videofilmas och videofilmema används i kombination med sensoremas mätvärden vid återkoppling av den utförda räddningsövningen till räddningspersonalens ll