SE508165C2 - Anordning för sammanfogning av golvbeläggningsmaterial - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 ysos 165 2 material. Så små skillnader som 2/ l 00-dels millimeter kan vara fullt synliga och fiillt kännbara, varför ett golv med sådana toleranser uppfattas såsom havande en dålig kvalitet.

Sett mot denna bakgrund har de toleransproblem, som flockningama erbjudit, medfört svåra kvalitets- och utseendeproblem när det gäller golv samman- hållna på det här aktuella sättet.

Ytterligare en faktor, som måste beaktas är den, att en långvarigt under tryckbelastníng liggande flockning eventuellt skulle kunna förlora sina sammanhållande egenskaper, eftersom de enskilda fibrema permanent skulle kunna lcrökas eller deformeras.

Ett ytterligare problem som möjligen skulle kunna uppstå, naturligtvis be- roende på vilken typ av bindemedel som användes, är den, att hårt mot var- andra pressade flockningar skulle ”smälta samman” till en icke på nytt öpp- ningsbar fog, varigenom åtminstone en av fördelarna med skarvning genom flockning skulle vara förlorad.

PROBLEMSTÄLLNING Den föreliggande uppfinningen har således till ändamål att så utforma den inledningsvis antydda anordningen att problemen med känd teknik elimi- neras. Speciellt avser uppfinningen att så utforma den inledningsvis antydda konstruktionen att toleransproblem undvikes och speciellt toleransproblem beträffande läget för varandra mötande ovanytor på stycken av golvbelägg- ning. Vidare avser uppfinningen att åstadkomma en anordning som för- hindrar långtidseffekter i använda sammanhållningsorgan, såsom permanenta deformationer eller ”hopsmältning”. Slutligen avser uppfinningen också att åstadkomma en anordning som enkelt och billigt kan tillverkas utan be- tydande extrakostnader.

PROBLEMLÖSNING Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås om den in- ledningsvis antydda anordningen känneteckas därav att profileringarna ut- över de vid sammanhållningsorganen anordnade ytorna även innefattar styrytor, vilka, för fonnbunden styming av styckena i höjdled relativt var- andra, har inbördes tätare passning än ytoma vid sammanhållningsorganen. 10 15 20 25 30 35 'B08 165 3 Ytterligare fördelar uppnås enligt uppfinningen om uppfinningsföremålet också kärmetecknas av ett eller flera av särdragen enligt patentkraven 2-6.

SAMMANSTÄLLNING ÖVER RITNINGSFIGURER Uppfinningen skall nu beskrivas nännre under hänvisning till bifogade rit- ningar. På dessa visar: fig l i perspektiv två varandra mötande kantpartier på en golvbeläggning, fi g 2 i en ren ändvy två varandra mötande kantpartier av en golvbeläggning i ett modifierat utförande av denna, fig 3 i en vy motsvarande fig 2 ytterligare en utföringsfonn av uppfin- ningen, ñg 4 i en vy motsvarande fig 2 ytterligare en utföringsform av uppfin- ningen, och fig 5 ytterligare en modifierad utföringsform av uppfinningen i en vy motsvarande fig 2.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER I fig 1 visas i perspektiv principiellt hur skarvningen av närbelägna stycken av golvmaterial tillgår enligt uppfinningen. Dock är detaljutförandet i_n_t_e ut- fört enligt uppfinningen. Beskrivningen av fig l ges därför endast för att ge en bättre förståelse av de principer, som ligger bakom uppfinningen.

I fig l avser hänvisningsbeteckriingarna l och 2 stycken av ett golvinaterial, som är avsett att sammanfogas eller skarvas enligt de principer som är aktuella enligt uppfinningen. Styckena l och 2 är företrädesvis identiskt ut- formade, varför stycket 1 (till vänster i figuren) har en på ritningen icke-visad vänsterkant som är utförd på samma sätt som stycket 2 i figuren visade vänsterkant. Omvänt gäller naturligtvis motsatt förhållande, så att stycket 2 har en (på ritningen icke-visad) högerkant, som överensstämmer med höger- kanten på stycket 1 enligt figuren. Ändytoma på styckena 1 och 2 kan vara kapade såsom visas i fi guren, men kan också vara profilerade på det sätt som visas beträffande styckena l och 2. 10 15 20 25 30 35 sus tas 4 Värdera stycket 1 och 2 har ett bärande, skivforrnat parti 3, vilket kan bestå av spånplatta, MDF-platta, lamellträ, massivt trä etc. Vidare har vardera stycket ett slitskikt 4, som företrädesvis består av ett högtryckslaminat eller lilmande. På undersidan har styckena spärrskikt, som hindrar styckena att slå sig vid variationer i fukthalt och temperatur.

Alternativt kan styckena 1 och 2 i sitt mittområde i höjdled räknat ha en käma av samma materialtyp som det bärande partiet 3. På ovansidan av denna kärna är det anordnat ett slitskikt av ett förhållandevis tjockt träfaner medan det på undersidan är anordnat ett motsvarande spärrskikt.

I utförandet med ett hårdtryckslaminat i slitskiktet 4 är detta hårdtrycks- laminat längs kantlinj erna 13 och 14 skuret vinkelrätt mot slitskiktets yt- utbredning. Lämpligen är också de underliggande, tvärgående ytorna 11 resp 12 ungefårligen vinkelräta mot golvbeläggningens ytplan. Att kantlinj erna 13 och 14 kan betraktas som vinkelräta, skarpa höm innebär att även den minsta avvikelse i höjdled mellan dessa linjer tydligt kommer att synas på ett lagt golv och även kärmas. Så små differenser som 0,02 mm kan vara tillräckligt för att fördärva utseendet hos ett golv.

I utförandet med slitskikt 4 bestående av förhållandevis tjocka träfaner är problemet mindre, eftersom dessa träfaner icke kan skäras med lika skarpa kantlinj er som högtryckslaminat. I stället brukar faneret längs kantema 13 och 14 ha mindre fasningar som möjligen kan dölja smärre felaktigheter i lägena för styckenas ovanytor.

Oberoende av hur styckena 1 och 2 är uppbyggda av olika skikt har de längs sina i en skarv mot varandra vända kantpartier profileringar, som på det ena stycket innefattar ett spårformat upptagningsutryrnrne 5, vari ett motsvarande listformat utskott 6 på det andra stycket är upptagbart. Lämpligen är upptag- ningsutrymmet och utskottet ungefarli gen komplementära till varandra.

Profileringania på de båda styckena l och 2, såväl enligt fig 1 som i ut- föringsformema enligt övriga figurer, innefattar vidare utöver upptagnings- utrymmet 5 och utskottet 6 i styckenas sammanfogade tillstånd mot varandra vända ytor 7 och 8. På eller mellan dessa ytor har styckena 1 och 2 samman- fogningsorgan, som i den i fig 1 visade utföringsfonnen består av floclmingar 9. Flockningama fungerar som friktionsorgan, vilka kraftigt försvårar eller hindrar förskjutning mellan styckena 1 och 2 parallellt med deras utbred- 10 15 20 25 30 35 508 165 5 . ningsplan. Företrädesvis är ytorna 7 och 8 med sammanfogningsorganen ungefárligen parallella med styckenas 1 och 2 utbredningsplan så att den ena ytan 7 blir vänd uppåt och den andra ytan 8 blir vänd nedåt. Eventuellt kan endast den ena av ytoma 7 och 8 vara försedd med sammanhållningsorganet eller friktionsorganet för sammankoppling av de närbelägna styckena l och 2.

Vid applicering av flockningen eller flockningama 9 förses den aktuella ytan 7 eller 8 eller bådadera med en bandfonnig påläggning av ett bindemedel 10, vari korta stycken fibrer fästes. Genom att utsätta fibrema för ett elektro- statiskt fält kommer dessa att laddas upp och repellera varandra, varför de innan bindemedlet torkat eller härdat kommer att rikta in sig till riktningar, som är i huvudsak vinkelräta eller åtminstone tvärriktade i förhållande till ytornas 7 och 8 plan. Genom att de med flockningama 9 belagda ytpartiema är belägna i huvudsak utanför de ytor, som begränsar upptagningsutrymmet 5 och utskottet 6, uppstår inga problem vad beträffar det elektrostatiska fältet.

En beläggning invändigt i ett spår av det slag, som upptagningsutrymmet 5 representerar (så även utföringsfonnen enligt ñg 2) skulle däremot möjligen kunna presentera problem.

Sammanfogning av styckena l och 2 tillgår på följande sätt. Det i figuren vänstra stycket 1 betraktas som fast liggande på ett underlag och förutsätts därför ingå i en redan lagd golvbeläggning. Det i figuren högra stycket 2 lutas l5-30° relativt stycket l så att utskottets 1 välvda eller rundade kant kan glida över flockningen 9 in mot upptagningsutrymmet 5. Vid införing av ut- skottet 6 i upptagningsutrymmet svänges efterhand det högra stycket 2 tills det anligger i samma plan som det vänstra stycket. Under denna kombinerade hopskjutning och svängning kommer flockningarna 9 i ingrepp med varandra alltmer efterhand som rörelsen fortgår. Fullt ingrepp inträffar först när styckena 1 och 2 närmar sig helt sammanfört läge i ett gemensamt plan. För att minimera eller helt eliminera en eventuell spalt mellan slitskiktens 4 kantlinjer 13 och 14 och de därunder liggande tvärgående ytoma ll och 13 kan det eventuellt vara lämpligt att utsätta det högra styckets 2 högra kant för försiktiga slag under slutfasen av styckenas sammanskjutning.

I fullständigt sammanskjutet läge av styckena 1 och 2 enligt fig l kommer alltså de båda flockningama 9 att vila på varandra och även att överföra be- lastning från åtminstone det högra stycket 2 till det vänstra 1 i vertikal rikt- ning. Härigenom inses enkelt att det är tjockleken på de båda flockningarna 10 15 20 25 30 35 508 tes 6 som bestämmer höj dtoleransen för de båda kantlinj erna 13 och 14 relativt varandra. På samma sätt kommer dessa toleranser att påverkas av eventuella med tiden fortgående sättningar eller ”samrnansmältningar” av flockningarna 9 eller det bindemedel 10, som ingåri flockningama.

Utforingsfonnema enligt fig 4 och 5 bygger på samma skarvningstekriik som den med hänvisning till fig l beskrivna. Dock är de ovan berörda toleransproblemen eliminerade.

Generellt kan uppfinningen beskrivas på så sätt att de profileringar, som är anordnade längs varandra mötande kanter på de båda styckena 1 och 2, ut- över de mot varandra vända ytorna 7 och 8, som alltså är försedda med sammanhållningsorganet eller sammanhållningsorganen, också innefatta styrytor för formbunden styrning av styckena 1 och 2 åtminstone i höjdled relativt varandra.

I utföringsformen enligt fig 4 är det högra stycket 2 i princip identiskt med det högra stycket 2 enligt fig 1. Detta innebär att styrytoma för formbunden styrning i höjdled av styckena relativt varandra kan betraktas som ovansidan och undersidan på det listformade utskottet 6.

När det gäller det vänstra stycket l i utförandet enligt fig 4 kan på mot- svarande sätt styrytorna betraktas som de övre och undre begränsningsytoma till det långsträckta spåret 5.

Det vänstra stycket 1 i fig 4 skiljer sig från det vänstra stycket 1 i fig l genom att den yta 15, som uppbär flockningen 9, inte längre är en fortsättning på spårets 5 begränsningsyta 7. Floclcningsytan 15 är försänkt under ytan 7 en distans, som är tillräcklig, för att säkerställa att passningen i höjdled mellan styckena 1 och 2 styrs genom styrytorna på utskottet 6 och spåret 5. Försänk- ningen av flockningsytan 15 är vidare så stor att flockningen 9 och dess bindemedel avlastas från alltför överdriven tryckbelastning så att därigenom permanenta deformationer i bindemedlet eller fibrema undvikes samtidigt som bindemedelsskikten hindras att ”smälta samman”. Försänkningen av floclcningsytan 15 under ytan 7 måste framprovas experimentellt, men kan förväntas ligga i intervallet 0,1-0,6 mm. 10 15 20 25 30 35 508 165 7 i Vid framställningen av profileringen av det vänstra stycket l fig 4 uppstår inget merarbete, eftersom samtliga ytor i profileringen kan fräsas med en och samma fräs.

I fig 5 har på det högra stycket 2 en del av det material, som begränsade ytan 8 och som befann sig på undersidan av utskottet 6 eliminerats så att den yta 16, på vilken flockningen 9 är fäst, befinner sig på en högre nivå eller innan- för den ursprungliga ytan 8. Detta innebär bl a att utskottet 6 får en något de- formerad profil. För att säkerställa styrytoma för formbunden styrning har det vänstra stycket 1 i fig 5 fått en förhöjd yta 17, vilken ligger på ett visst av- stånd över den med streckade linjer och hänvisningen 7” betecknade ur- sprungliga nivån för spårets 5 undre begränsningsyta.

I fig 5 visas med hänvisningsbeteckningarna 7 och 8 läget för de mot var- andra vända ytoma såsom de såg ut i utföringsfonnen enligt fig 1. Detta innebär att den smala del av den nedåtvända ytan 8 på det högra stycket 2 också kommer att bilda en styryta för forrnbunden samverkan med ytan 7 på det vänstra stycket 1.

I utföringsformen enligt ñg 5 kommer således de spåret 5 begränsande ytoma och speciellt dess förhöjda undre begränsningsyta 17 tillsammans med kvar- varande rest av ytan 7 att bilda styrytoma på det vänstra stycket 1. På mot- svarande sätt kommer utskottets 6 ovanyta och den del av floclmingsytan 16, som befinner sig på utskottet 6 att bilda styrytor tillsammans med kvar- varande rest av ytan 8.

I utföringsfonnen enligt fig 2 avses en skarvning, där skarvningen innefattar not och spont och där flockningen eller flockningarna kan vara belägna en på vardera not och spont. Det vänstra stycket 1 har en odefonnerad spont med flockningen 9 på undersidan medan det högra stycket 2 har noten breddad i ett yttre parti så att det där bildas en flockningsyta 18, som befinner sig under notens ursprungliga konturlinje.

Styrytorna för formbunden styming av styckena l och 2 relativt varandra ut- görs i denna utföringsform av spontens 6 ovansida samt dess yttre ändområde och dess undre, fria begränsningsyta, dvs den del av underytan som icke är belagd med flockning 9. På motsvarande sätt utgör styrytoma på det högra stycket 2 spårets 5 övre och inre begränsningsytor samt den del av spårets undre begränsningsyta, som är kvar sedan flockningsytan 18 är framställd. 10 15 20 25 508 res 8 I utföringsforrnen enligt fig 2 har profileringarna dubbla utskott och spår. I denna utföringsform är de båda mot varandra vända ytorna 7 och 8 båda modifierade till form och toleranser, så att båda får flockningsytor 19 resp 20, vilka ligger innanför de ursprungliga ytorna 7 och 8, beträffande det vänstra stycket 1, över ytan 7 och, beträffande det högre stycket 2, under ytan 8.

I utföringsfonnen enligt fig 3 kan det vara lämpligt att dela upp ”indragningen” av flockningsytorna 19 och 20 innanför de mot varandra vända ytoma 7 resp 8 ungefarligen lika på de båda styckena 1 och 2.

ALTERNATIV UTFÖRINGSFORM Ovan har flockningen eller flockningarna - såväl enkla som dubbla flock- ningar kan användas i en skarv - använts som exempel på sammanhållnings- organ för sammanhållning av närbelägna stycken l och 2. Som alternativa sammanhållningsorgan kan emellertid också tänkas remsfonniga material- stycken, som fästa på relevanta ytor av styckenas profileringar erbjuder en förhöjd friktion mellan styckena. Exempel på sådana friktionsorgan kan vara remsformade band av gummi, plast eller svampgummi, vilka kan anligga mot lika eller snarlika friktionsorgan men vilka också kan anligga mot ruggade eller råa ytor på trämaterialet i ett angränsande stycke. Ytterligare exempel på användbara sammanhållningsorgan är en bindemedelsbestruken yta, i vilken ett friktionsökande material fästs, exempelvis såsom sand, plast- eller gummipartiklar etc. Vidare kan klibbande band eller bandformiga applice- ringar av klibbande medel användas, vilka, om styckena skall kunna skiljas från varandra, inte får lov att permanent samrnanfogas. I princip skulle varje friktionsökande anordning på eller mellan mot varandra ytor på de båda styckena kunna ha funktionen av sammanhållningsorgan.

Claims (6)

10 15 20 25 30 §508 165 9 PATENTKRAV

1. Anordning for sammanfogning av angränsande stycken (1, 2) av golvbeläggningsmaterial, varvid i en skalv mot varandra vända kantpartier på styckena är profilerade så, att profileringama innefattar mot varandra vända och med varandra ingripande ytor (7, 8, 15-20) på de båda styckena, varvid det på eller mellan vissa av dessa ytor (15, 16, 18, 19, 20) är anordnat sammanhållningsorgan (9) för sammanhållning av närbelägna stycken, k ä n n e t e c k n a d därav, att proñleringama utöver de vid samrnanhåll- ningsorganen (9) anordnade ytoma (15, 16, 18, 19, 20) även innefattar styrytor (7, 8, 17), vilka, för fonnbunden styming av styckena (1, 2) i höjdled relativt varandra, har inbördes tätare passning än ytorna vid sammanhåll- ningsorganen (9).

2. Anordning enligt kravet 1, k ä n n e te c k n a d därav, att de vid sammanhållningsorganen (9) anordnade ytoma (15, 16, 18, 19, 20) har lös passning eller något inbördes avstånd.

3. Anordning enligt något av kraven 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att sammanhållningsorganet är ett organ för åstadkommande av ökad friktion mellan de mot varandra vända ytoma (15, 16, 18, 19, 20).

4. Anordning enligt något av kraven 1 eller 2, k ä n n e te c k n a d därav, att sammanhållningsorganet är ett organ för åstadkommande av vid- häftning mellan de mot varandra vända ytoma (15, 16, 18, 19, 20).

5. Anordning enligt något av kraven 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att sammanhållningsorganet är ett organ för åstadkommande av ett mekaniskt ingrepp mellan de mot varandra vända ytorna (15, 16, 18, 19, 20).

6. Anordning enligt något av kraven 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att sammanhållningsorganet är en flockning (9) på minst den ena av de mot varandra vända ytoma (15, 16, 18, 19, 20).