[go: up one dir, main page]

Återflyttande finländare kämpar mot byråkratin: ”Känns som om vi är andra klassens medborgare”

Tusentals euro i garantiavgifter och en byråkratisk mardröm. Det blev vardag för Monika och Christian Tikkanen när de flyttade hem till Finland från Norge.

En kvinna och en man står bredvid varandra på en asfalterad väg mellan flerbostadshus och träd.
Monika och Christian Tikkanen kunde aldrig tro att de skulle möta så stora problem när de flyttade hem till Finland från Norge. Eftersom de saknar kredithistoria i Finland är många dörrar låsta eller så krävs det stora garantisummor för att öppna dem Bild: Klosse Wistbacka / Yle

Efter 22 år i Norge flyttade Monika och Christian Tikkanen hem till Jakobstad förra sommaren.

Trots att de hållit kontakt med släkt och vänner under åren var det ett annorlunda Finland de kom tillbaka till, vilket de också räknat med.

Men inte att flytten skulle bli så krånglig rent byråkratiskt.

– Det är klart att ett samhälle förändras, och ska förändras. Många saker är annorlunda och takten helt annan, här är det bråttom, bråttom, jämfört med i Norge, säger Monika Tikkanen.

Paret blev ändå förvånat över hur svårt det var att ta sig fram i samhället.

– Livet för en återflyttare var inte alls det vi trodde. Vi trodde förmånerna och dagliga sysslorna med olika instanser skulle fungera relativt smidigt. Men till och med att skaffa ett telefonabonnemang var utmanande, säger Christian Tikkanen.

Saknar kreditvärdighet i Finland

Den stora stötestenen är att paret inte kan styrka sin kreditvärdighet, eftersom det inte finns några kreditupplysningar om dem i de finska registren.

Tack vare att paret fortfarande hade norska telefonabonnemang lyckades de öppna bankkonton och skaffa sig bankkoder efter flytten.

De betalade sedan flera tusen euro i garantiavgifter för att få finska telefonnummer och internetuppkoppling.

Routern tvingades de också köpa kontant och hämta i Vasa, och något abonnemang på ett svenskt kanalpaket fick de inte heller.

Sedan kom nästa kalldusch.

– Fast vi fick finska telefonabonnemang kan vi inte ringa utomlands. Det här funkar sömlöst mellan alla andra nordiska länder, utom Finland. Medan vi hade våra norska nummer fanns det inga spärrar, eftersom det ska vara ett fritt flyt mellan de nordiska länderna, säger Christian Tikkanen.

Efter 22 år i Norge behöver de kunna nå norska myndigheter såsom skattemyndigheten, banken och tidigare arbetsplatser, säger Monika Tikkanen.

– Därför är samtalsspärren problematisk. De här telefonsamtalen kan vi helt enkelt inte ta på våra egna telefoner.

Känner sig misstänkliggjorda

Christian Tikkanen säger att paret flera gånger konstaterat att den finländska byråkratin är väldigt stelbent.

Han motsätter sig inte att det behöver finnas kreditupplysning, men hans gamla kredituppgifter från 20 år tillbaka gills inte längre, och finländska företag kan inte heller kontrollera hans kredituppgifter i Norge.

De säger att det beror på banksekretesslagen, säger han.

– Man känner sig misstänkliggjord. Myndigheterna håller kontroll, men man är misstänkt så länge man inte kan bevisa motsatsen. Och det papper som behövs för att bevisa att man är oskyldig, det får man inte. Vi är brottslingar tills motsatsen är bevisad.

Christian Tikkanen säger att garantisummorna som man måste betala för abonnemang är helt godtyckliga beroende på vilket telefonbolag det gäller. Garantisummorna kan variera mellan femtio euro och flera tusen beroende på operatör.

– Om de misstänker att jag kommer att missbruka mitt abonnemang och inte betala mina räkningar, ser operatören till att inte bli utan pengar. Det finns ingen lag som sätter en gräns för hur stor garantisumman får vara, de kan i princip kräva hur stora summor som helst.

En man med grå jacka står med armarna i kors utomhus vid en väg, med en röd bil i bakgrunden.
Christian Tikkanen upplever att återflyttarna behandlas som andra klassens medborgare. Fast de är både födda och uppvuxna i Finland och har gjort rätt för sig ett helt yrkesliv möts de med misstro. Bild: Klosse Wistbacka / Yle

Inget problem med straffregisterutdrag

Christian Tikkanen har en lång karriär som kock bakom sig, bland annat på den finländska ambassaden i Oslo.

Monika Tikkanen är utbildad närvårdare som jobbat länge med personer med funktionsnedsättning, både i Finland och senare i Norge.

Hon hade förberett sig på att eventuellt jobbpendla till Norge, men strax efter flytten till Finland lyckades hon hitta ett fast arbete på ett boende för personer med funktionshinder.

Eftersom hon jobbar inom vården behövde hon ett straffregisterutdrag, och antog att även detta skulle bli problematiskt som nyinflyttad.

– Men det var inga konstigheter. På utdraget stod det att det inte finns något att anmärka, fast jag bara bott i Finland i en månad och började jobba med personer med grav funktionsnedsättning. Personer kan alltså komma till Finland och jobba inom vården, även om de har begått grova brott i ett annat nordiskt land, säger Monika Tikkanen.

Telefonerna spärrades i Haparanda

När paret reste tillbaka till Norge för att besöka vänner och körde över gränsen till Sverige i Haparanda slutade deras telefoner plötsligt helt att fungera.

– Telefonerna spärrades direkt. Det var bara nödsamtal som var tillåtna. Det var konsekvensen av att vi flyttat hem och skaffat oss finska telefonnummer, säger Christian Tikkanen.

Monika Tikkanen berättar att paret fick ta sig in på ett varuhus för att koppla upp sig på deras trådlösa nät för att kunna kontakta familjen i Finland.

De kunde inte heller ladda ner den app som behövdes för att betala parkeringsavgifter eller ringa för att boka en övernattning.

I helgen blev det också problem när deras hund Lady insjuknade akut och behövde veterinärvård.

Utanför kontorstid nås veterinären endast på betalnummer, ett särskilt telefonnummer som betalas via telefonräkningen. Det betyder att Tikkanens inte kan ringa veterinären på kvällar eller helger.

– Jag hoppade på cykeln och cyklade till en bekant för att låna hennes telefon. Det är tur att vi har släkt och vänner här som kan hjälpa oss, säger Monika Tikkanen.

En kvinna med glasögon och grått hår står utomhus i dagsljus, med träbyggnad och parkerade bilar i bakgrunden.
Monika Tikkanen säger att man bör tänka till innan man flyttar hem till Finland igen. Det behövs pengar på fickan för att klara sig. Bild: Klosse Wistbacka / Yle

Bostadsköp och hyreskontrakt kan vålla problem

Tikkanens sålde sitt hus i Norge i samband med flytten och köpte en lägenhet i Jakobstad medan de fortfarande var skrivna i Norge.

Ifall de hade behövt låna pengar till sin bostad hade de stått inför samma problem med att bevisa sin kreditvärdighet.

– Det hade knappast varit möjligt att få ett bostadslån, och hade vi velat hyra en bostad hade vi stått inför samma problem som personer med betalningsanmärkningar, säger Christian Tikkanen.

När de skulle köpa bil i Finland betalade de också med pengar från husköpet. Då satte sig försäkringsbolaget på tvären kring att bevilja bilförsäkring.

– Då röt bilförsäljaren ifrån. Han sa att här står nu en man som vill köpa bil och betalar kontant. Se till att ordna med försäkringen, och så blev det, säger Christian Tikkanen.

Se till att ha pengar på fickan vid en flytt

Monika Tikkanen säger att återflyttare ska vara beredda på att att det är så här verkligheten ser ut. Du har ingen kreditvärdighet som återflyttare och allt ska betalas kontant eller så ska du vara beredd att betala stora garantisummor.

Paret råder också andra utlandsfinländare att behålla sina telefonabonnemang och bankkonton ifall de planerar att återvända hem.

– Om du inte har pengar på kontot ska du tänka efter både en och två gånger innan du flyttar hem. Det kan bli en dyr historia, säger Monika Tikkanen.

Christian Tikkanen säger att det som är mest märkligt, och frustrerade, är att myndigheter och samhället i stort inte verkar känna till återflyttarnas problem.

Drygt 6 680 finländare flyttade tillbaka till hemlandet förra året enligt Statistikcentralens siffror.

Knappt 200 av dem flyttade till Österbotten, och Christian Tikkanen som varit i kontakt med många återflyttare säger att deras gemensamma känsla är att de blir misstänkliggjorda.

– Vi återflyttare är bara 0,14 procent av hela befolkningen, försvinnande få, och ingen verkar bry sig om vår situation. Det gör att vi inte känner oss välkomna tillbaka till vårt eget hemland, säger Christian Tikkanen.