[go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

Ture Rangström (tonsättare)

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Rangström.
Ture Rangström
Ture Rangström
Ture Rangström
Levnad
Född30 november 1884
Stockholm, Sverige Sverige
Död11 maj 1947 (62 år)
Stockholm
BegravdGryt
Tonsättare
Aktiva år1902–1947

Anders Johan Ture Rangström, född 30 november 1884 i Stockholm, död 11 maj 1947 i Stockholm, var en svensk tonsättare, sångpedagog, musikkritiker och dirigent.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
Ture Rangström framför Rangströmska gården på Södermalm, 1918.

Som ung blev Rangström fascinerad av August Strindberg, som han också besökte några gånger år 1909. Efter Strindbergs död manifesterade han sin beundran med sin första symfoni med undertiteln August Strindberg in memoriam (1914). 1915 blev han färdig med operan Kronbruden, en tonsättning av Strindbergs pjäs. Med Strindbergs godkännande hade han dock utelämnat de två sista akterna i dramat.

Rangström fann tidigt i sin karriär sitt intensiva, suggestiva och dramatiskt kärva tonspråk. Han lade inte stor vikt vid att lära sig kontrapunkt, den teknik som är en grundpelare i klassiska tonsättares hantverk, eftersom han inte tyckte att detta sätt att komponera gick att förena med vad han ville uttrycka. Detta gav hans stil en individuell prägel, men begränsade kanske också hans variationsmöjligheter. Vissa av hans instrumentala verk kan därför kritiseras för att vara av ojämn kvalitet, men han är samtidigt en av svensk tonkonsts mest särartade begåvningar genom tiderna. Hans individuella kompositionsteknik bygger bland annat på stora kontraster mellan kraftfulla och lågmälda block.

Rangström skrev fyra symfonier. Efter den ovan nämnda Strindbergssymfonin, som är den mest kända, kom nr 2, Mitt land (1919), nr 3, Sång under stjärnorna (1929) och nr 4, Invocatio (1936). Den sistnämnda innehåller en delvis solistisk stämma för orgel och kallades ursprungligen Symfoniska improvisationer innan den fick benämningen symfoni.

Framför allt lever Rangström vidare som en av Sveriges främsta tonsättare av romanser. En av hans favoritpoeter var Bo Bergman. (Själv skrev Rangström också dikter, bland annat texten till Wilhelm Stenhammars kantat Sången.) Hans andra stora operaverk, förutom Kronbruden, är Gilgamesj, komponerad 1943–44. Operan färdiginstrumenterades av John Fernström efter Rangströms död i strupcancer.

Rangström debuterade som dirigent 1915 vid uruppförandet av sin egen Strindbergssymfoni. Rangström invaldes som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien den 29 oktober 1919. Han blev 1922 utnämnd till chefsdirigent vid Göteborgs orkesterförening, där han efterträdde sin kollega och vän Stenhammar. På grund av sitt bristande kunnande som dirigent blev han dock inte långvarig på posten utan fick sluta redan 1925.

Tillsammans med Kurt Atterberg, Natanael Berg och Oskar Lindberg utgjorde Rangström en tonsättargruppering som gick under namnet Spillran.

Rangström hade från 1935 ett sommarhus på Törnsholmen invid Gräsmarö i Gryts skärgård, och är begravd på kyrkogården i Gryt.

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Ture Rangström var son till läderhandlaren Johan "John" Rangström (1859-1927) och Charlotta, född Andersson (1856-1939). Han hade två systrar, Herta och Ingrid; den sistnämnda blev mor till författaren Lars Gyllensten. Han var gift 1908–1926 med Elisabeth "Lisa", född Hollender (1882–1968) och fick med henne dottern Villemo (1910–2007) samt sonen Dag (1917–1989) som blev far till dramatikern Ture Rangström (född 1944). Åren 1927–37 var Rangström gift med Omon, född Richter (1894–1984), som skilde sig från hans kollega och tidigare vän Knut Håkanson för att gifta sig med honom. Under sina sista år sammanbodde Rangström med Elsa Nodermann (1911–1996) som var dotter till domkyrkokapellmästaren Preben Nodermann. Ture Rangström bodde och verkade på Rangströmska gården på Södermalm mellan 1908 och fram till sin död 1947.

Kompositioner

[redigera | redigera wikitext]

Orkester

[redigera | redigera wikitext]
  • Dithyramb, symfonisk dikt, 1909 (reviderad av Kurt Atterberg 1948)
  • Ett midsommarstycke, symfonisk dikt, 1910
  • En höstsång, symfonisk dikt, 1911
  • Havet sjunger, symfonisk dikt, 1913
  • Symfoni nr 1 i ciss-moll, August Strindberg in memoriam, 1914
  • Intermezzo drammatico, svit, 1916–18
  • Divertimento elegiaco, svit för stråkorkester, 1918
  • Två melodier, klarinett och stråkar, 1919
  • Symfoni nr 2 i d-moll, Mitt land, 1919
  • Två svenska folkmelodier, 1928
  • Symfoni nr 3 Dess-dur Sång under stjärnorna, 1929
  • Partita för violin och orkester, h-moll, 1933
  • Symfoni nr 4 i d-moll Invocatio, 1935
  • Ballad för piano och orkester, 1937
  • Vauxhall, svit, 1937
  • Staden spelar, divertissement, 1940

Kammarmusik

[redigera | redigera wikitext]

Musik för piano

[redigera | redigera wikitext]
  • Fyra preludier, 1910–13
  • Mälarlegender, 1919
  • Sommarskyar, 1916–20
  • Improvisata, 1927
  • Sonatin, 1937
  • Spelmansvår, svit, 1943

Körverk (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Sånger

[redigera | redigera wikitext]

Totalt finns ca 250 sånger för en röst med piano, därav ca 60 med orkester.

Scenisk musik

[redigera | redigera wikitext]

Kuriosa

[redigera | redigera wikitext]

Musik ur Ture Rangströms första symfoni, August Strindberg in memoriam, och Vårhymn användes som filmmusik i Fyra nyanser av brunt.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Helmer, Axel: Ture Rangström, 1999
  • Sohlmans Musiklexikon Band 5. Sohlmans förlag AB, 1979
  • Nyström, Pia & Elmquist, Anne-Marie. 1996. Matrikel 1771-1995. Kungliga Musikaliska Akademiens skriftserie nr. 84.

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Helmer, Axel: A J Ture Rangström i Svenskt biografiskt lexikon (1995-1997)
  • Helmer, Axel (1999). Ture Rangström : liv och verk i samspel. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 87. Stockholm: Carlsson. Libris 7622383. ISBN 9172038063 
  • Helmer, Axel (1958). Ture Rangströms sånger : [bibliografisk förteckning]. Uppsala. Libris 2679925 
  • Sellberg, Anna (1998). Den mörka blomman : en analys av Ture Rangströms tonsättningar av fem Bo Bergman-dikter. Stockholm: Stockholms universitet, Musikvetenskapliga institutionen. Libris 2530310 
  • Skoglund, Malin (1996). Melodi : en poet och fyra tonsättare  : en jämförelse av fyra tonsättningar komponerade 1917-19. Stockholm: Stockholms univ., Musikvetenskapliga institutionen. Libris 8227658 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ture_Rangström_(tonsättare)&oldid=51857395”