Édouard Descamps

Édouard Descamps
Född	27 augusti 1847[1] Beloeil, Belgien, Belgien
Död	17 januari 1933[1] (85 år) Bryssel
Medborgare i	Belgien
Utbildad vid	Katolska universitetet i Leuven
Sysselsättning	Domare, universitetslärare, politiker, advokat
Befattning
Ledamot av Belgiens representantkammare Ledamot av Belgiens senat (1892–1932) President för Institut de Droit International (1900–) Secretary-General of the Institut de Droit International (1900–1906)[2] President för Institut de Droit International (1902–)[3]
Arbetsgivare	Katolska universitetet i Leuven
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Sorbonne (1929)[4] Storkorset i Nederländska Lejonorden Storkors av Fenixorden Uppgående solens orden, första klass Hedersdoktor vid Edinburghs universitet Storkorsriddare av Italienska kronorden Storkors av Kronorden Storkors av Leopoldorden Storkorset av Ekkronans orden Storofficer av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Édouard Eugène François Descamps, född 27 augusti 1847, död 17 januari 1933, var en belgisk baron, jurist och politiker.

Descaps blev professor i folkrätt 1872 i Leuven och senator 1892. Åren 1907–1910 var han minister för vetenskap och konst. Descamps ingrep verksamt för utvecklingen av den moderna folkrätten, och var medlem av permanenta skiljedomstolen i Haag. Han var även Belgiens delegerade vid första fredskonferensen i Haag. Descamp var medredaktör för tidskriften Recueil international des traités och även utgivare av en rad fristående skrifter i folkrätt och rättsfilosofi, bland annat Le droit de la paix et de la guerre (1898) och La neutralité de la Belgique (1902).

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.

• Descamps, Édouard Eugène François i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)