SE522974C2 - Anordning vid stränginstrument med individuellt förskjutbara sadeldelar samt stränginstrument innefattande en dylik anordning - Google Patents

Description

522 974 2 för fastskruvning av sadeldelarna i greppbrädan, lätt åtkomliga för lösgöring re- spektive fixering.

Enligt ännu en fördelaktig utföringsform av anordningen enligt uppfinning- en är vid strängfästet vid stallet en mekanism anordnad för variering av strängens längd. Genom samverkan mellan denna mekanism och de förskjutbara sadelde- larna kan hela den svängningsbara delen av strängen förskjutas i greppbrädans längdriktning, vilket möjliggör optimal intonering.

Enligt andra fördelaktiga utföringsformer av anordningen enligt uppfinning- en innefattar nämnda mekanism ett svajstall, omfattande en i instrumentkroppen anordnad hållare, i vilken en axel är vridbart anordnad, genom vilken gängade skruvar löper, varvid skruvarnas längder överstiger axelns diameter, så att de skjuter ut en viss sträcka utanför axeln samt att strängarna är avsedda att fästas i ändpartiet av skruvarnas utskjutande delar för att möjliggöra tonhöjdsändring ge- nom vridning av axeln. Längderna av de utskjutande delarna av skruvarna är reg- Ierbara genom vridning av den gängade skruven i axeln. På detta sätt möjliggörs på enkelt sätt svajning och tonartsändring. Vidare möjliggörs svajning eller tonarts- ändring under bibehållande av stämningen och intonationen. Olika tjocka strängar kräver olika stor slakning respektive sträckning fört ex en halv tons ändring och genom att de utskjutande delarna av skruvarna är reglerbara kan längderna av dessa utskjutande delarna anpassas till storleken på den erforderliga ändringen av strängens längd. En tunn sträng kräver en större slakning eller sträckning än en grövre.

Enligt ytterligare en fördelaktig utföringsform av anordningen enligt uppfin- ningen är den vridbara axeln fjäderförspänd iden vridningsriktning, som är motsatt den vridningsriktning, i vilken spänningen i strängarna strävar att vrida axeln. På detta sätt balanseras således spänningen från strängarna vilket möjliggör smidig vridning av vridaxeln vid svajning eller tonartsväxling.

Enligt ännu en fördelaktig utföringsform av anordningen enligt uppfinning- en är den vridbara axeln anordnad under en, vid instrumentkroppens lock anord- nad hållarplatta, som uppbär parallellt med locket orienterade, roterbara pinnar, över vilka strängarna är avsedda att löpa. Vid sträckning respektive slakning av strängarna löper dessa på detta sätt smidigt över brytningen vid stallet, utan att kärva. oonøo 15 20 25 ...i .- s22 974š*%äf;fl:«+s 3 Enligt ytterligare fördelaktiga utföringsformer av anordningen enligt uppfin- ningen är svajarmen vridbar och låsbar i förutbestämda vridningslägen, varvid av- ståndet mellan två låsbara vridningslägen svarar mot en förutbestämd ändring av instrumentets tonhöjd. Svajarmen är vid sin vridning lämpligen förbar längs vid kroppens locksida anbringade pinnar, på vilka låsringar är anordnade i förutbe- stämda lägen för att kvarhålla svajarmen i önskat vridningsläge. Svajarmen förs således till låsning mot en bestämd ring, varvid ringarnas lägen är så injusterade att låsning av svajarmen mot en första låsring svarar mot en tonhöjdsändring hos instrumentet av t ex ett halvt tonsteg, låsning mot en andra låsring en tonhöjds- ändring av ett helt tonsteg, o s v. På detta sätt möjliggörs således en bestämd ton- höjdsändring hos hela instrumentet, så att spelning i en annan tonart möjliggörs med oförändrad fingersättning.

Enligt fördelaktiga utföringsformer av stränginstrumentet enligt upp- finningen, som innefattar över greppbrädan anordnade bandstavar, har åtminstone några av dessa bandstavar ett krökt förlopp över greppbrädan för att möjliggöra förbättrad intonering av tonintervallen. Lämpligen kan bandstavarna vara så utför- da att instrumentets alla terser är rena.

Enligt ytterligare fördelaktiga utföringsformer av instrumentet enligt uppfin- ningen är bandstavarna så utförda att 19 toner är tillgängliga inom oktaven. Detta innebär en avsevärd förbättring av intoneringen jämfört med den idag allmänt före- kommande tempererade stämningen med 12 toner inom oktaven. Alternativt kan bandstavarna vara så utförda att 31 toner är tillgängliga inom oktaven. Detta är det intonationsmässigt perfekta utförandet.

För att förklara uppfinningen närmare kommer nu såsom exempel valda utföringsformer av uppfinningen att beskrivas närmare med hänvisning till bifogade ritningar på vilka Figur 1 är ett stränginstrument enligt uppfinningen Figur 2 visar övre delen av instrumentets hals från greppbrädans ovan- sida, Figur 3 visar en sidovy i tvärsnitt av den övre delen av greppbrädan, Figur 4 visar ett tvärsnitt genom instrumentets hals vid läget för sadeln, Figur 5 visar i större skala en del av den justerbara sadeln vid anord- ningen enligt uppflnningen i perspektivvy från greppbrädans ovansida, Innan o-man 25 30 V. ~ 522 974 4 Figur 6 visar såsom exempel en del av greppbrädan vid ett strängin- strument enligt uppfinningen med krökta band, Figur 7 visar uppifrån kroppen och en del av halsen hos ett strängin- strument enligt uppfinningen som är försett med ett svajstall med tonartsväxel, Figur 8 visar en utföringsform av ett svajstall vid anordningen enligt uppfinningen, Figur 9 illustrerar funktionen vid stallet i figur 8 för att bibehålla inbördes stämning mellan strängarna vid svajning eller tonartsväxel, och Figurer 10 och11 visar, i två olika vyer, ett utförande av tonartsväxeln vid det i fi- gur 8 visade stallet. l figur 1 visas schematiskt ett exempel på ett stränginstrument, till exempel en gitarr, med anordningen enligt uppfinningen. instrumentet innefattar en kropp 2 och en avlång hals 4 samt ett huvud 6. Strängar 8 är spända mellan en stränghål- larmekanik 10 i huvudet 6 på halsens 4 ovansida i halsens längdriktning till strängfästet vid stallet 12 på kroppen 2. Halsen 4 är utformad med en greppbräda med tvärgående bandstavar 14, vilka definierar längden av den svängande delen av strängen mellan den bandstav 14 mot vilken strängen för tillfället nedtrycks med spelarens finger och stallet 12. Mekaniken 10 innefattar normalt en skruvme- kanik för att stämma instrumentet genom att öka eller minska spänningen i aktuell sträng. Vid halsens 4 övre ände avslutas greppbrädan av en sadel 16 över vilken strängarna 8 löper.

I figur 2 visas den övre delen av greppbrädan 18 med ett utföringsexempel av anordningen enligt uppfinningen i form av en sadel 16 innefattande flera vid si- dan av varandra, över greppbrädans18 bredd anordnade sadeldelar 20, 22, 24, 26, 28, 30, lämpligen av mässing. Sadeldelarna 20, 22, 24, 26, 28, 30 är individu- ellt förskjutbara i greppbrädans längdriktning och fixerbara relativt greppbrädan 18 med lämpliga låsorgan, till exempel skruvar 32, se också figurerna 3 - 5. Andra slag av låsorgan kan självfallet också användas. Sadeldelarna 20, 22, 24, 26, 28, 30 är så utformade att närbelägna sadeldelar ligger omlott, så att en övre del 34 hos en sadeldel 20 är styrd på en undre del 36 hos den närbelägna sadeldelen 22, se figurerna 4 och 5. I delarna 34, 36 är över varandra anordnade längsgående spår 38, 40 genom vilka en fixeringsskruv 32 löper för att fixera sadeldelen eller sadeldelarna i önskat läge på greppbrädan. manus nous. 20 25 522 974 5 På varje sadeldel 20, 22, 24, 26, 28, 30 är ett spår 42 utformat i vilket till- hörande sträng är avsedd att löpa.

Hela sadelkonstruktionen är monterad på greppbrädan 18 med en fästdel 44 inlagd i ett tvärgående spår i halsen på analogt sätt som bandstavarna 14 är fästa med fästdelar 46 i frästa spår i greppbrädan 18, jfr figur 5. Denna fästdel ut- göres lämpligen av en mässingsinsats i vilken sadeldelarna är fastskruvade.

För att justera den yttersta sadeldelen 20 i figur 5 lossas således skruven 32, varpå delen 20 kan förskjutas och fixeras i önskat läge genom åtdragning av skruven 32. För att förskjuta nästkommande sadeldel 22 måste såväl dennas lås- skruv 32 som den förutnämnda låsskruven 32 lossas till följd av ”omlott"-konstruk- tionen av sadeldelen 22, se figur 4. Därefter kan sadeldelen 22 förskjutas till öns- kat läge och de två skruvarna åtdras för fixering av sadeldelen. På samma sätt måste nästa sadeldels 24 låsskruv 32, jämte dess närbelägna låsskruv 32 lossas när sadeldelen 24 skall förskjutas etc. För förskjutning av den andra yttersta sa- deldelen 30, ej visad i figur 5, behöver däremot endast en låsskruv 32 lossas på samma sätt som vid sadeldelen 42, jfr figur 2.

På detta sätt kan således sadeldelarna placeras i individuella, önskade lä- gen och därmed kan anliggningsstället 42 för varje enskild sträng på sadeln in- ställas individuellt. Härigenom uppnås betydelsefulla intoneringsfördelar. När en sadeldel förs "uppåt" i riktning mot instrumentets huvud höjs tonen och när sadel- delen förs i motsatt riktning sänks den. Då instrumentets strängar har varierande styvhet ligger ofta noden för den svängande delen av strängen ej exakt på den bandstav 14 mot vilken den trycks vid spel utan något vid sidan om bandstaven, vilket resulterar i orenhet. En sådan brist i intonationen kan alltså korrigeras ge- nom lämplig förskjutning av sadeldelen för den aktuella strängen.

Den likformiga temperatur som vanligen används i västerländsk musik med uppdelning av oktaven i 12 halvtoner, är en kompromiss som leder till oren intonation. Ett sätt att reducera detta problem är att anordna på lämpligt sätt krökta bandstavar i greppbrädan. Bandstavarna kan till exempel krökas på sådant sätt att instrumentets alla terser blir rena. Oktaven kommer då att innehålla 19 toner vilket resulterar i en avsevärd förbättring jämfört med dagens kompromiss med 12 to- ners likformig temperering. Den maximala, perfekta lösningen av detta problem är att utforma bandstavarna så att 31 toner är tillgängliga inom oktaven. l figur 6 vi- sas som exempel en del av en greppbräda försedd med sådana band 48. »inom 15 20 25 522 974 6 Vissa stränginstrument, i första hand elgitarrer och elbasar, är försedda med en mekanism vid strängfästet vid stallet för stämning av instrumentet eller för att åstadkomma svajningseffekter genom variering av strängens längd. En sådan mekanism av konventionellt utförande består vanligen av en platta med uppvikt kant. På plattan sitter en stacksadel, som är fastskruvad i den uppvikta kanten, vil- ken tjänar som stöd för skruvskallen. Genom att vrida skruven förskjuts således stacksadeln mot halsen eller bort från instrumentets hals för variering av strängens längd.

Genom att använda denna mekanism i samverkan med den ovan beskriv- na sadelkonstruktionen kan man således förskjuta hela strängdelen mellan stall och sadel relativt strängens hals och kropp. Detta ger nya och gynnsamma möjlig- heter till intonering av instrumentet genom så kallad balansintonering, och med anordningen enligt uppfinningen i kombination med den konventionella stämnings- mekanismen kan optimal intonering uppnås. l figur 7 visas uppifrån kroppen 50 och en del av halsen 52 av ett strängin- strument enligt uppfinningen, försett med ett svajstall med tonartsväxel, vid 54. l figur 8 visas svajstallet närmare. Stallet innefattar en hållare med en hållarplatta 56, avsedd att fastskruvas, vid 58, i instrumentkroppens lock. Vinkelrätt mot plat- tan 56 sträcker sig två gavlar 60 genom vilka en vridbar axel 62 löper.

Genom axeln 62 löper vidare gängade skruvar 64, en för varje sträng 66.

För att inte onödigtvis belasta figuren visas endast en sträng 66. Dessa skruvar 64 har åtminstone på axelns 62 ena sida utskjutande delar 68, i vilka strängarna 66 är fästa. Skruvarna 64 är, såsom nämnts, gängade i genomgående hål i axeln 62, varigenom längden av de utskjutande delarna 68 kan varieras genom vridning av skruvarna 64. Detta är en väsentlig fördel hos konstruktionen, eftersom olika tjocka strängar kräver olika stor strängslakning respektive- sträckning för att strängarna tonhöjdsmässigt skall följa varandra parallellt vid ett svajmoment eller tonartsväxel. En tunn sträng kräver således större slakning respektive sträckning än en grövre sträng för viss tonhöjdsändring, vilket kan åstadkommas vid anord- ningen enligt uppfinningen genom att göra de utskjutande delarna 68 av skruvarna 64 för de olika strängarna olika långa. l figur 9 visas sålunda schematiskt vridaxeln 62 samt skruvarna 64. Den utskjutande delen 68 för en tunn sträng sträcker sig till cirkeln A medan den ut- skjutande delen 68 för en grövre sträng sträcker sig endast till cirkeln B. De ut- 20 25 522 974%%äaïj- 7 skjutande delarna 68 kommer alltså att tjäna som svängarmar vid vridning av ax- eln 62, varvid rörelsen för strängfästet för en tunn sträng i den utskjutande delen, som sträcker sig till cirkeln A i figuren, är större än rörelsen hos strängfästet för en grövre sträng, som är fäst i en utskjutande del som sträcker sig till cirkeln B, så- som illustreras i figur 9.

Vid 70 i figur 9 visas brytpunkten för strängen 66 på stallet.

Den i figur 8 visade konstruktionen är anordnad i ett urtag i instrument- kroppen 50 och för att möjliggöra bekväm svajning eller tonartsväxel från instru- mentets Iocksida är vridaxeln 62 via ett Iänkarrangemang 72, 74,75 manövrerbar med en svajarm 78. Svajarmens krökta ände 79 är gängad för att igängas hålet 76 på länkarmen 75, vilken vid sin ena ände är vridbart fäst vid plattan 56, vid 57 i fi- gurerna 8 och 10. Svajmomentet utförs genom tryckning av svajarmen 78 mot in- strumentkroppen 50 och genom att dra armen 78 från kroppen 50. När svajarmen 78 trycks mot instrumentkroppen 50 resulterar armens 78 rörelse i att vridaxelns 62, genom länkarrangemanget 72, 74, 75 vrids, och därmed de utskjutande delar- na 68, så att instrumentet stäms ned och när armen 78 dras i motsatt riktning från instrumentkroppen 50 vrids axeln 62, så att instrumentet stäms upp.

Vinkelrätt mot vridaxeln 62 löper vidare pinnar 80 , vid vilkas fria ändar fjädrar 82 är fästa. l figur 8 visas endast en fjäder 82 för att inte överbelasta figu- ren. Dessa fjädrar strävar att vrida axeln 62 i en riktning motsatt mot den riktning i vilken spänningen i strängarna strävar att vrida axeln 62. På detta sätt balanseras således spänningen i strängarna så att vridning av axeln 62 underlättas.

Från strängfästena i de utskjutande delarna 68 löper strängarna 62 upp genom slitsar 84 i plattan 56. Över dessa slitsar 84 är en styrdel 86 för strängen 66 anordnad. I denna styrdel 86 löper en styrpinne 88 i en bussning. Varje sträng 66 kommer således att från sitt fäste i den utskjutande delen 68 att löpa upp ge- nom sin slits 84 och över tillhörande pinne 88 i styrdelen 86. På detta sätt undviker man att strängens rörelse kärvari brytpunkten på stallet.

Den i anslutning till figur 8 beskrivna svajanordningen kan även utnyttjas som tonartsväxel. Genom spänning eller slakning av strängarna 66 genom vrid- ning av svajarmen 78, såsom beskrivits ovan, kan tonhöjden ändras, tex med ett halvt tonsteg. Härigenom möjliggörs spelning i en annan tonart med oförändrad fingersättning. anon- 522 974 8 I figurerna 10 och 11 visas en växlingsenhet 90, som likaledes är fastskru- vad i locket av instrumentkroppen 50, vid 92 i figur 11, lämpligen bakom stallet.

Från delen 90 löper två pinnar 94, förskjutna i olika riktningar.och snett förlöpande i förhållande till instrumentkroppens 50 lock. På dessa pinnar 94 är låsringar 96 låsbara i godtyckliga lägen med låsskruvar 98, se figur iiSvajarmen 78 är ej helt nedskruvad i hålet 76, utan kan vid behov vridas till den bakom stallet anordnade tonartsväxlingsenheten 90. När svajarmen 78 i detta läge vrids kring den gängade änden 79 löper den utefter dessa pinnar 94 och kan kvarhållas i av Iåsringarna 96 bestämda lägen. Låsringarnas 96 lägen är lämpligen så injusterade att med sva- jarmen i ett läge, låst av den första låsringen 96, fås en tonartsändring om ett halvt tonsteg, vid låsning mot låsring 96 nummer två, ett helt tonstegs tonartsändring, vid låsning mot den tredje låsringen 96 ett och ett halvt tonstegs tonhöjdsändring, etc. Självfallet kan Iåsringarna 96 injusteras så att mindre tonhöjdsändringar er- hålls mellan på varandra följande låsringar.

Claims (14)

20 30 522 9 74, §II= - _. Cl NYA PATENTKRAV

1. Anordning vid stränginstrument med över en greppbräda, i dess längdriktning spända strängar, avsedda att försättas i svängning för tonalstring, varvid längden av strängamas svängningsbara del är varierbar för variering av tonhöjden genom tryckning av strängen mot greppbrädan på valbara ställen på denna, varjämte strängarna löper över en vid greppbrädans övre ände, tvärs över greppbrädan anordnad sadel, vilken innefattar flera, vid sidan av varandra över greppbrädans bredd anordnade sadeldelar, vilka är individuellt förskjutbara i greppbrädans längdriktning, kännetecknad av att ett svajstall är anordnat vid strängfästet vid stallet omfattande en i instrumentkroppen anordnad hållare, i vilken en axel är vridbart anordnad, genom vilken gängade skruvar löper, varvid skruvarnas längder överstiger axelns diameter, så att de skjuter ut en viss sträcka utanför axeln, samt att strängama är avsedda att fästas i ändpartiet av skruvarnas utskjutande delar för att möjliggöra tonhöjdsändring genom vridning av axeln, samt att en vridmekanism är kopplad till vridaxeln, vilken vridmekanism är manövrerbar med en vid instrumentkroppens locksida anordnad vridbar svajarm för vridning av axeln, vaijämte svajarrnen är Iåsbar i förutbestämda vridningslägen, varvid avståndet mellan två låsbara vridningslägen svarar mot förutbestämd ändring av instrumentets tonhöjd.

2. Anordning enligt krav 1, kännetecknad av attäen individuellt förskjutbar sadeldel är inrättad att uppbära varje sträng.

3. Anordning enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att sadeldelarna är fixerbara i greppbrädan i valbara lägen på denna.

4. Anordning enligt krav 3, kännetecknad av att sadeldelarna är fixerbara vid greppbrädan medelst låsorgan, vilka är åtkomliga mellan strängama för lösgöring för förskjutning respektive för fixering av sadeldelarna.

5. Anordning enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att längden av den utskjutande delen av nämnda skruvar är reglerbar genom vridning av de gängade skruvama i axeln. 20 25 30 ~ ø - . . n- 522 974 10 _

6. Anordning enligt något av föregående krav, kännetecknad av att den vridbara axeln är fjäderförspänd i den vridningsriktning, som är motsatt den vrid- ningsriktning, i vilken strängarna strävar att vrida axeln.

7. Anordning enligt något av föregående krav, kännetecknad av att den vridbara axeln är anordnad under en, vid instrumentkroppens lock anordnad hål- larplatta, som uppbär parallellt med locket orienterade roterbara pinnar, över vilka strängarna är avsedda att löpa.

8. Anordning enligt något av föregående krav, kännetecknad av att svaj- arrnen vid sin vridning är förbar längs vid instrumentkroppens locksida snett an- ordnade pinnar, på vilka låsringar är anordnade i förutbestämda lägen för att kvar- hålla svajarmen i önskat vridningsläge.

9. Stränginstrument med över en greppbräda i dess längdriktning spända strängar, avsedda att försättas i svängning för tonalstring, varvid längden av strängarnas svängningsbara del är varierbar för variering av tonhöjden genom tryckning med finger av strängen mot greppbrädan på valbara ställen på denna, varjämte strängarna löper över en vid greppbrädans övre ände, tvärsöver grepp- brädan anordnad sadel, kännetecknad av att instrumentet innefattar en anordning enligt något av föregående patentkrav. °

10. instrument enligt patentkrav 9, kännetecknad av att bandstavar är anord- nade över greppbrädan.

11. Instrument enligt patentkrav 10, kännetecknad av att åtminstone några bandstavar har ett krökt förlopp över greppbrädan för att möjliggöra förbättrad in- tonering av tonintervallen.

12. Instrument enligt patentkrav 11, kännetecknad av att bandstavarna är så utförda att instrumentets alla terser är rena. u o- " " nun u. - u »I ' I n 0 ° ' ' . I , . . a u n n: : _ __, . . - , . . . . - - : _ , _ _. . . . ~ i ~ ...- . - - _ _ . . . - 1" _ . . - ~__° .Z- .. .. .... .. . . a . ll

13. Instrument enligt patentkrav 10 eller 11, kännetecknad av att band- stavarna är så utförda. att 19 toner är tillgängliga inom oktaven.

14. Instrument enligt patentkrav 10 eller 11, kännetecknad av att band- s stavarna är så utförda att 31 toner är tillgängliga inom oktaven.