SE529183C2 - Fräshuvud och fräsverktyg med hålrum för mottagande av ett hanelement - Google Patents

Description

25 30 529 183 2 grundkroppen. Denna generellt långsmala form hos fräshuvudet får bland annat till följd att verktyget utsätts för avsevärda böjpåkänningar i gränssnittet mellan fräshuvudets bakre ände och grundkroppens främre ände, i och med att de övervägande radiella skärkrafterna verkar på fräshuvudets fria, främre ände.

Den generellt långsmala formen medför vidare den nackdelen, att de medel, som har att överföra vridmoment från grundkroppen till fräshuvudet, av geometriska skäl ej låter sig utföras med annat än en mycket begränsad radiell utsträckning. Med andra ord blir momentarmen för vridmomentöverföringen begränsad, och kontaktytorna mellan de båda komponenterna små. En annan nackdel hos tidigare kända fräshuvuden är att åtgången av det dyrbara hårdmetallmaterialet vid tillverkningen, blir jämförelsevis stor i relation till antalet verksamma skäreggar på detsamma. Härtill kommer att skäreggarna ofta utformas utmed åtminstone större delen av fräshuvudets axiella längd och stundom hela längden, trots att skäreggarna i många applikationer utnyttjas endast utmed en mindre del av sin längd. Vid exempelvis finfräsning förekommer sålunda att endast 1-10% av hela egglängden förslits, medan 90- 99% förblir outnyttjad.

UDDfinninqens svften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda nackdelar hos tidigare kända fräsverktyg och skapa ett förbättrat fräsverktyg med ett förbättrat fräshuvud. Ett primärt syfte med uppfinningen i en första aspekt är därför att skapa ett fräshuvud, som dels låter sig fixeras på ett stabilt och exakt sätt på verktygets grundkropp, dels har ett mot grundkroppen verkande gränssnitt via vilket avsevärda vridmoment kan överföras från I grundkroppen till fräshuvudet, utan att detta slirar eller rubbas ur sitt önskade läge. Ett ytterligare syfte är att skapa ett fräshuvud med en geometri, som möjliggör utformning av ett stort antal tätt intill varandra lokaliserade skäreggar jämte tillhörande spånkanaler. I en särskild aspekt tar uppfinningen sikte på att skapa ett fräshuvud, som är särdeles lämpligt för fräsning med små skärdjup, såsom vid finfräsning. Med andra ord skall fräshuvudet kunna utföras utan onödigt långa och kostnadskrävande skäreggar. Det är även ett syfte med uppfinningen att skapa ett hårdmetallfräshuvud, som är enkelt och billigt att 10 15 20 25 30 529 183 s tillverka medelst kända tillverkningsmetoder, tex formpressning och sintring, närmare bestämt under utnyttjande av minimala mängder dyrbart material.

Härvid skall fräshuvudet även kunna efterbearbetas på ett enkelt sätt.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet med själva fräshuvudet medelst de särdrag, som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga fräshuvudet är vidare definierade i de osjälvständiga patentkraven 2-11. len andra aspekt hänför sig uppfinningen även till ett fräsverktyg, som i sammansatt skick inbegriper såväl ett fräshuvud som en roterbar grundkropp. Ett primärt syfte härvidlag är att skapa ett fräsverktyg, vars gränssnitt mellan grundkroppen och fräshuvudet är så utformat att fräshuvudets fixering i önskat läge blir tillförlitlig, stabil och exakt på ett repeterbart sätt. Det är även ett syfte att skapa ett fräsverktyg vars fräshuvud ej riskerar att lossna från grundkroppen till följd av fallerande fasthållningsfunktioner.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet med fräsverktyget som sådant, medelst de särdrag, som är angivna i det självständiga patentkravet 12. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningseniiga fräsverktyget är vidare definierade ide osjälvständiga patentkraven 13-15.

Ytterligare belvsningav teknikens stågridnttrtlg! I US 2912904 beskrivs ett skärhuvud som har en platt, trissliknande grundform. l detta fall saknas emellertid varje hålrum för mottagande av ett hanelement på grundkroppen.

Kort beskrivning av bifogade ritningg På ritningarna är: Fig 1 en partiell perspektivvy av ett av en grundkropp och ett fräshuvud sammansatt fräsverktyg enligt uppfinningen, Fig 2 en perspektivisk sprängvy visande grundkroppen och fräshuvudet åtskilda från varandra och från ett spänndon i form av en skruv, Fig 3 en förstorad planvy framifrån av enbart själva fräshuvudet, F ig 4 en sektion A-A i fig 3, Fig 5 en planvy bakifrån av samma skärhuvud, 10 15 20 25 30 529 183 4 Fig 6 en sidovy av fräshuvudet, Fig 7 en sektion genom fräshuvudet monterat på grundkroppen, Fig 8 en sprängvy av de komponenter, som visas i fig 7, Fig 9 en perspektivvy av ett alternativt fräshuvud enligt uppfinningen, och Fig 10 en mot fig 8 svarande sprängvy visande fräshuvudet enligt fig 9 tillsammans med grundkroppen och spännskruven.

Detalierad beskrivninq av föredraqnzfgtföranden av uppfinningen l fig 1 och 2 visas ett i enlighet med uppfinningen utfört fräsverktyg, vilket är sammansatt av en roterbar grundkropp 1 och ett bytbart fräshuvud 2.

För fixering av fräshuvudet på grundkroppen används ett spänndon 3, som i det _ visade utförandet har formen av en frontmonterad skruv. l exemplet har icke blott fräshuvudet 2, utan även grundkroppen 1, en rotationssymmetrisk grundform, som definieras av en central geometrisk axel C kring vilken verktyget är roterbart. Med fördel- ehuru ej nödvändigtvis - har grundkroppen 1 en avlång form, och avgränsas i detta fall utmed större delen av sin längd av en cylindrisk mantelyta 4. Vid sin främre, fria ände övergår grundkroppen i ett smalare, hanartat parti eller element 5, vilket avgränsas av dels en rotationssymmetrisk mantelyta 6, dels en plan ändyta 7.

Lämpligast är mantelytan 6 cylindrisk. _ Fräshuvudet 2 uppvisar främre och bakre ändar 8 resp 9, mellan vilka utbreder sig en generellt rotationssymmetrisk mantelyta 10. l denna mantelyta år utformade ett flertal periferiskt åtskilda skäreggar 11 mellan vilka finns spånkanaler 12. Ehuru mantelytan sålunda ej är slät har densamma dock igeometriskt avseende rotationssymmetrisk grundform, som kan vara helt eller delvis cylindrisk, konisk eller välvd. I det visade exemplet sträcker sig eggarna 11 endast utmed en del av det axiella avståndet mellan ändarna 8 och 9, varvid en slät, runtomgående yta 13 är lämnad mellan satsen av skäreggar och fräshuvudets bakre ände 9. Lämpligast är skåreggarna ekvidistant åtskilda utmed fräshuvudets omkrets.

Skruven 3 inbegriper dels en skalle 14, dels ett skaft 15 med en hangänga 16. I skärhuvudet 2 är utformat ett centralt, genomgående hål 17 genom vilket skruvskaftet 15 kan passera för att dras fast i en hongänga 18 i ett 10 15 20 25 30 529 183 s centralt hål 19, som mynnar i grundkroppens främre ände. Så långt det visade fräsverktyget hittills beskrivits är detsamma i allt väsentligt tidigare känt.

Nu hänvisas till fig 3-8, som närmare åskådliggör utformningen av det uppfinningsenliga fräshuvudet 2. I sitt visade, föredragna utförande utgörs fräshuvudet av en kropp, som är förfärdigad i ett enda stycke av ett hårt, nötningsbeständigt material, såsom hårdmetall, keramik, cermet eller liknande. l så måtto kan fräshuvudet sägas bestå av en hård, nötningsbeständig löstopp, som är monterbar på en grundkropp av ett mjukare eller mer elastiskt material, i synnerhet stål. l fräshuvudets bakre ände 9 öppnar sig ett hålrum 20, vilket avgränsas av en bottenyta 21 och en ändlös runtomgående begränsningsyta 22. Omkring hålrummet 20 utbreder sig en ringformig ändyta 23, som tillsammans med begränsningsytorna 13 och 22 avgränsar en ring- eller kransformig del 24. l det föredragna utförandet är ytan 22 rotationssymmetrisk, närmare bestämt cylindrisk, medan bottenytan 21 är plan och utbreder sig i rät vinkel mot centrumaxeln C. Även ändytan 23 kan med fördel vara plan och slät.

Ett andra hålrum 25 öppnar sig i fräshuvudets främre ände 8. På samma sätt som det förstnämnda hålrummet, kan detta hålrum 25 vara avgränsat av en plan bottenyta 26 och en rotationssymmetrisk, lämpligen cylindrisk begränsningsyta 27. Även denna yta 27 är utformad på insidan av en ringformig del 28 av fräshuvudet. Denna ringdel 28 är dock riktad framåt och avgränsas axiellt av en lämpligen plan främre ändyta 29. l fig 4 betecknar D1 fräshuvudets största ytterdiameter, medan L betecknar dess längd, sådan denna bestäms av det axiella avståndet mellan de främre och bakre ändytorna 29 resp 23. D2 betecknar det främre hålrummets 25 invändiga diameter, medan D3 betecknar det bakre hålrummets 20 innerdiameter. l det visade exemplet är de båda hålrummen 20, 25 utförda med en och samma diameter, något som dock ej är nödvändigt.

Det visade fräshuvudet har en platt, trissliknande grundform såtillvida att det axiella avståndet L mellan de båda ändarna är högst hälften så stort som den största ytterdiametern D1. Enligt uppfinningen uppgår det bakre hålrummets 20 tvärsnittsarea, i ett plan vinkelrätt mot centrumaxeln C, till minst 25% av kroppens totala tvärsnittsarea, sådan denna bestäms av sagda 10 15 20 25 30 529 183 6 ytterdiameter D1. I det visade exemplet uppgår längden L till 1/3 (dvs 33%) av diametern D1. Denna kvot L/D1 kan variera högst avsevärt inom området under 0,5. Dock bör den ej underskrida 0,15. l praktiken föredras ett förhållande L/D1 inom området 0,2-0,4, lämpligen 0,3-0,35.

Det bakre hålrummets 20 tvärsnittsarea i förhållande till fräshuvudet totala tvärsnittsarea, bestäms av förhållandet mellan diametrarna D3 och D1. I enlighet med uppfinningen skall hålrummet 20 ha en innerdiameter D3, som uppgår till minst 50% av ytterdiametern D1 (för att ge hålrummet 20 en tvärsnittsarea, som uppgår till 25% av fräshuvudets totala tvärsnittsarea). Å andra sidan bör innerdiametern D3 ej överskrida 85% av ytterdiametern D1. l det visade exemplet uppgår diametern D3 till cirka 70% av diametern D1.

Det skall påpekas att den ringformiga del 24, som omger det bakre hålrummet 20, i exemplet ärjämntjock utmed hela sin omkrets, närmare bestämt genom att den invändiga, cylindriska ytan 22 är koncentrisk med den utvändiga, likaledes generellt cylindriska mantelytan 10 (eller ytan 13). Mellan de båda plana bottenytorna 21, 26 avgränsas ett med 30 betecknat materlalparti, som bildar en central stomme eller mellanvägg mellan hålrummen 20, 25. Tjockleken hos denna mellanvägg är betecknad T1, medan hålrummens 20, 25 axiella djup är betecknade T2 resp T3. Såsom tydligt framgår av fig 4 är mellanväggens 30 tjocklek större än det enskilda hålrummets 20, 25 djup. I utförandexemplet är hålrummens djup T2, T3 lika stora. Dock kan dessa djup variera, förutsatt att det främre hålrummet 25 är tillräckligt djupt för att åtminstone delvis rymma skruvens skalle 14, och att en tillräckligt lång del av grundkroppens 1 främre hanelement 5 skall kunna gripa in i hålrummet 20.

Av det faktum att bottenytorna 21, 26 är plana och inbördes parallella, samt utbreder sig i rät vinkel mot centrumaxeln C, följer att mellanväggen 30 i sin helhet sträcker sig i ett mot centrumaxeln vinkelrätt plan.

Nu hänvisas åter till fig 2, som visar att en medbringare 31 är utformad på hanelementets 5 plana ändyta 7. Utmärkande för denna medbringare är att densamma har en orund tvärsnittsform betraktat i ett plan vinkelrätt mot centrumaxeln. Denna orunda tvärsnittsform kan i praktiken förverkligas på högst olikartade sätt. l exemplet har dock valts en generellt 10 15 20 25 30 529 183 7 triangelartad form med tre ekvidistant (120°) åtskilda spetsar eller hörn.

Närmare bestämt avgränsas medbringaren 31 av en plan ändyta 32, tre konvext välvda eller rundade ytor 33 vid de tre hörnen, samt tre konkavt välvda sldoytor 34 mellan hörnen. Mellan den egentliga medbringarkroppen och hanelementets 5 ändyta 7 är utformad en inknappad midja 35 (se även fig 8), som åtskiljer innerkanten på medbringarens sido- och hörnytor 34, 33 från ändytan 7. l det visade, föredragna utförandet utnyttjas det genomgående hålet 17 genom mellanväggen 30, såsom ett honartat säte för mottagande av medbringaren 31. Av detta skäl har hålet 17 i detta fall givits en generellt triangulär form svarande mot medbringarens triangulära form. Den ändlösa hålkantyta, som avgränsar hålet 17, inbegriper därför tre hörnvis lokaliserade, konkavt välvda ytor 36, samt tre mellan dessa sig sträckande sldoytor 37 med konvext väld form. Passningen mellan å ena sidan ytorna 33, 34, och å andra sidan ytorna 36, 37 bör vara fin, t ex inom området 0.01-0.05 mm. För fullständighets skull skall påpekas att tänkta generatriser, som geometriskt genererar nämnda ytor, är parallella med centrumaxeln C.

Ett vitalt särdrag hos det beskrivna fräshuvudet är att medbringaren 31 och det samverkande sätet, dvs hålet 17, har avsevärd radiell utsträckning. l fig 3 och 4 betecknar R sätets 17 största radiella utsträckning, sådant denna bestäms av avståndet mellan centrumaxeln C och hålkantytans konkavt välvda hörnyta 36. I det visade exemplet uppgår radien R till cirka 60% av den utvändiga mantelytans 10 radie (D1l2). Detta förhållandevis stora radiella mått, som möjliggörs av det faktum hålrummet 20 har en ännu större radie, säkerställer att momentarmen för överföring av vridmoment från grundkroppen till fräshuvudet, blir fördelaktigt stor.

Innan uppfinningen beskrivs ytterligare, skall påpekas att medlen för överföring av vridmoment till fräshuvudet kan utföras på annat sätt än i form av just en orund medbringare på grundkroppen och ett orunt säte i fräshuvudet, och att det ej är nödvändigt att utnyttja hålet 17 såsom säte. Tvärtom är hålets 17 grundläggande uppgift att tillåta den såsom spänndon tjänande skruvens 3 skaft 15 att passera genom fräshuvudet 2 och dras in i grundkroppen 1 under fastspänning av fräshuvudet. Mot denna bakgrund är det tänkbart att ge hålet 10 15 20 25 30 529 183 s 17 konventionell cylindrisk form, samtidigt som vridmomentöverföringen åstadkoms på annat sätt. Exempelvis kan ett eller flera radiellt från centrumaxeln fiärmade utsprång föras in i ett motsvarande antal säten, som öppnar sig i bottenytan 21. Omvänt är det tänkbart att utforma dylika utsprång på bottenytan 21 samtidigt som erforderliga säten mynnar i grundkroppens 1 plana ändyta 7.

Viktigt för fräshuvudets stabilitet på grundkroppen, är att hanorganet 5 sticker in ett stycke l det bakre hålrummet 20 i fräshuvudet 2, varvid hanorganets mantelyta 6 bör ha fin passning (0.01 á 0.05 mm) mot hålrummets invändiga begränsningsyta 22. Detta innebär att den visade medbringaren 31 skulle kunna avvaras, därest vridmomentöverföringen ombesörjs på annat sätt.

I detta sammanhang skall påpekas att de ytor som har kontakt med varandra i verktygets sammansatta skick, nämligen ytparen 7, 21 och 6, 22, båda har en radiell utsträckning, som år avsevärd i förhållande till fräshuvudets ytterdiameter. Detta borgar för att fräshuvudets fixering på grundkroppen blir stabil och tillförlitlig, även i det fall verktyget utsätts för högst varierande kombinationer av axiella och radiella skärkrafter.

Till den stabila fixeringen av fräshuvudet bidrari hög grad även två andra faktorer, som båda hänför sig till spännskruven 3. l det i fig 2 visade utförandet är fräshuvudet högerskärande. Samtidigt är skruven 3 högergängad.

Detta innebär att skruven vid åtdragning bringar fräshuvudet att vrida sig (någon hundradels millimeter) så att de delar av hålkantytan 36, 37 mot vilka skall överföras vridmoment från motsvarande delytor 33, 34 på medbringaren 31, sätts dikt an mot dessa. När fräshuvudet därför äntrar ett arbetsstycke sker detta utan att detsamma skramlar eller rör sig visavi grundkroppen. Samma effekt ernås om fräshuvudet är vänsterskärande och skruven vänstergängad.

Den andra faktorn illustreras i fig 7 och 8, av vilka framgår att skruvens skalle 14 har formen av ett fjädrande brätte, som har en diameter, vilken är betydligt större än brättets tjocklek. Vidare är brättet på sin undersida utformad med en konkavt välvd yta 38 så att endast dess cirkulära periferi 39 anligger mot det främre hålrummets 25 bottenyta 26. När skruven dras fast i hongängan 18 i grundkroppen 1 kommer skallen eller brättet 14 att deformeras elastiskt, och på så sätt ständigt påföra fräshuvudet en påtaglig fiäderförspänning. Genom den 10 15 20 25 30 529 183 9 elastiska rörligheten i brättet säkerställs att fräshuvudet hålls på plats även om verktyget skulle utsättas för vibrationer eller andra yttre påkänningar som strävar att lösgöra skruven.

Nu hänvisas till fig 9 och 10, som illustrerar ett alternativt utförande av det uppfinningsenliga fräshuvudet. I detta fall är de båda motsatta hålrummen 20, 25 identiska såtillvida att de har samma djup och samma diameter. Vidare är den utvändiga mantelytan utformad med två satser av skäreggar 11, 11A (och tillhörande spånkanaler 12, 12A). Detta innebär att ett och samma fräshuvud blir vändbart under erhållande av dubbel livslängd, i och med att den tillkommande satsen av skäreggar 11A kan utnyttjas sedan skäreggarna 11 förbrukats. Vändning av fräshuvudet sker genom de enkla åtgärderna att lösgöra fästskruven 3, vända fräshuvudet, och åter dra fast skruven.

Ytterligare ßlvsningav teknikens ståndpunkt l US 6497540 (närmare bestämt i dokumentets fig 8) visas summariskt ett för konturfräsning avsett fräshuvud, vilket har en axiell längd, som i och för sig är något mindre än hälften av fräshuvudets ytterdiameter.

Vidare uppvisar fräshuvudet ett bakåt sig öppnande hålrum för samverkan med ett utsprång på tillhörande grundkropp. l detta fall är emellertid nämnda hålrum ytterst litet såväl med avseende på sitt djup, som med avseende på sin diameter. Sålunda är hålrummets diameter blott föga större än diametern hos det genomgående hål genom vilket en spännskruv passerar. Detta innebär att fräshuvudets fixering på grundkroppen blir otillförlitlig, i synnerhet som fräshuvudet saknar medel för överföring av vridmoment från grundkroppen.

Ugpfinningens fördelar Genom sin generellt platta, trissliknande form i kombination med det radiellt väl tilltagna hålrummet för mottagande av grundkroppens främre ände, erbjuder det uppfinningsenliga fräshuvudet en rad fördelar framför tidigare kända fräshuvuden. Sålunda erbjuder denna uppfinningen möjlighet att utföra skärhuvudet med ett stort antal tätt intill varandra lokaliserade skäreggar, samtidigt som skärhuvudets fixering på den roterbara grundkroppen blir mycket 10 15 20 25 30 529 183 10 stabil och exakt, i och med att å ena sidan de plana kontaktytorna har en stor radiell utbredning, och å andra sidan de rotationssymmetriska kontaktytorna är belägna på ett stort radiellt avstånd från centrumaxeln. Genom att det bakre hålrummet har en stor radiell utbredning, erbjuds dessutom möjlighet att utföra verktyget med medbringarorgan, som i sin tur är radiellt långt fjärmade från centrumaxeln; något som i sin tur borgar för att stora vridmoment kan överföras från grundkroppen till fräshuvudet medelst måttliga krafter i gränssnitten mellan kontaktytorna. l sitt vändbara utförande enligt fig 9 och 10 har uppfinningen dessutom den fördelen att två olika satser av skäreggar låter sig utnyttjas, något som är särskilt attraktivt i samband med fräsning med små eller måttliga skärdjup, såsom vid finfräsning eller liknande.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad enbart till de ovan beskrivna och på ritningarna visade utförandena. Såsom ovan antytts är det sålunda tänkbart att utforma ett eller flera utsprång på bottenytan i fräshuvudets bakre hålrum, och låta dessa utsprång samverka med hål eller säten i grundkroppens plana ändyta. Avgörande för fräshuvudets stabilitet är att grundkroppens främre parti skjuter in ett stycke i fräshuvudets bakre hålrum, och ej huruvida medlen för vridmomentöverföring utgörs av etteller flera hanartade organ som är placerade på grundkroppen och samverkar med säten i fräshuvudet. l detta sammanhang skall vidare påpekas att vridmomentöverföringen även kan ombesörjas genom att den runtomgående kontaktyta 6 på grundkroppen,som samverkar med den invändiga, ändlösa kontaktytan 22, utförs med orund, tex polygonal form, samtidigt som ytan 22 ges en komplementär form. Vidare är det tänkbart att för fräshuvudets fixering på grundkroppen använda andra spänndon än just en skruv med en hangänga. Sålunda kan användas en dragstång utan gänga, vilken dras in igrundkroppen med andra lämpliga medel tex en excentermekanism eller liknande. Även en dylik dragstång kan dock med fördel vara utförd med en fjädrande skalle av det slag, som ingår i den visade spännskruven.

Claims (15)

10 15 20 25 30 529 183 11 Patentkrav

1. Bytbart fräshuvud (2), vilket uppvisar dels en utvändig mantelyta (10), som har en rotationssymmetrisk grundform med avseende på en central geometrisk axel (C), och inbegriper ett flertal periferiskt åtskilda skäreggar (11) och spånkanaler (12), dels två axiellt åtskilda, främre och bakre ändar (8, 9), varvid ett axiellt hål (17) sträcker sig genomgående genom en stomme (30) i detsamma och varvid fräshuvudet (2) har en platt, trissliknande grundform, såtillvida att det axiella avståndet (L) mellan dess båda ändar (8, 9) är högst hälften så stort som dess största ytterdiameter (D1), k ä n n e te c k n a t a v, att i dess bakre ände (9) är försänkt ett för mottagande av ett hanelement på en grundkropp anordnat hålrum (20), vilkets tvårsnittsarea, i ett plan vinkelrätt mot centrumaxeln (C), uppgår till minst 25% av fräshuvudets totala tvårsnittsarea, sådan denna bestäms av sagda ytterdiameter (D1).

2. Fräshuvud enligt krav 1, k a" n n e te c k n a t a vatt hålrummet (20), avgränsas av dels en bottenyta (21), i vilken hålet (17) mynnar, dels en ändlös . begränsningsyta (22) på insidan av en ringformig del (24) av fräshuvudet, varvid i bottenytan (21) mynnar åtminstone ett honartat säte (17) för mottagande av en hanartad medbringare (31).

3. Fräshuvud enligt krav 2, kä n n e te c k n a t a v att i sagda bottenyta (21) är utformat ett säte (17), vilket har en orund tvärsnittsform.

4. Fräshuvud enligt krav 2 eller 3, ka" n n e te c k n a t a vatt det genomgående hålet (17) genom stommen' har en orund tvärsnittsform för att bilda sagda säte.

5. Fräshuvud enligt något kraven 2-4, k ä n n e te c k n a t a vatt den ringformiga delen (24) är generellt jämntjock utmed hela sin omkrets, genom att den invändiga, ändlösa begränsningsytan (22) är rotationssymmetrisk och koncentrisk med mantelytan (10). 10 15 20 25 30 529 183 12

6. Fräshuvud enligt krav 5, k ä' n n e te c k n a t a vatt den ändlösa begränsningsytan (22) är cylindrisk.

7. Fräshuvud enligt något av kraven 2-6, k ä n n e te c k n a t a vatt en radiellt från centrumaxeln (C) maximalt fjärmad hålkantyta (36) i sätet (17) år belägen på ett radiellt avstånd (R) från centrumaxeln (C) vilket uppgår till minst 50% av fräshuvudets (2) största ytterradie.

8. Fräshuvud enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a t a v att detsamma innefattar icke blott ett i den ena änden (9) sig öppnande, första hålrum (20), utan även ett andra hålrum (25), som öppnar sig i den motsatta änden (8).

9. Fräshuvud enligt något av föregående krav, kä n n e te c k n a t a v att den enskilda ändyta (23) på detsamma som omger ett hålrum (20), har formen av en plan, ringfonnig yta, vilken utbreder sig i ett plan i rät vinkel mot centrumaxeln (C).

10. Fräshuvud enligt krav 8 eller 9, k ä n n e te c kn a t a vatt sagda stomme (30) tjänar såsom en platt mellanvägg mellan hålrummen (20, 25), och utbreder sig i ett mot centrumaxeln (C) vinkelrätt tvärplan.

11. Fräshuvudenligtkravfü,kânnetecknatavatt mellanväggens (30) tjocklek (T1) är större än det enskilda hàlrummets (20, 25) axiella djup (T2, T3).

12. Fräsverktyg innefattande en roterbar grundkropp (1) och ett bytbart fräshuvud (2), vilket uppvisar dels en utvändig mantelyta (10), som har en rotationssymmetrisk grundform med avseende på en central geometrisk axel (C), och inbegriper ett flertal periferiskt åtskilda skäreggar (11) och spánkanaler (12), dels två axiellt åtskilda, främre och bakre ändar (8, 9), och vilket har en platt, trissliknande grundform såtillvida att det axiella avståndet (L). mellan kroppens båda ändar (8, 9) är högst hälften så stort som kroppens största 10 15 20 25 529 183 13 ytterdiameter (D1), varvid fräshuvudet (2) är förbundet med grundkroppen (1) i via ett hanelement (5) med medel (31) för överföring av vridmoment från grundkroppen till fräshuvudet, och varvid frâshuvudet är fixerbart på grundkroppen med hjälp av ett spänndon (3), k ä n n e te c k n a t a v, att i fräshuvudets (2) bakre ände (9) är försänkt ett hälrum (20) i vilket hanelementet (5) griper in och är med en ändyta (7) ansatt mot en bottenyta (21) i huålrummet, och att hälrummets (20) och hanelementets (5) respektive tvärsnittsarea upppgár till minst 25% av fräshuvudets (2) totala tvärsnittsarea, sådan den bestäms av sagda ytterdiameter (D1).

13. Fräsverktygenligtkravtz,kännetecknar avatt grundkroppens hanorgan (5) har en rotationssymmetrisk tvärsnittsform, och uppvisar en ândyta (7), i vilken mynnar ett hål (19) med en hongänga (18) som samverkar med en hangânga (16) på en såsom spänndon tjänande skruv (3).

14. Fräsverktyg enligt krav 12 eller 13, kä n n e te c kn at a vatt på hanorganets ändyta (7) är utformad åtminstone en medbringare (31 ), som griper in i ett säte (17) i fräshuvudet.

15. Fräsverktyg enligt krav 13 eller 14, kä n n e te c kn at a vatt fräshuvudets (2) skäreggar (11) är högerskärande (eller alternativt vänsterskärande) och skruven (3) samtidigt högergängad (eller alternativt vânstergängad) för att skruven vid àtdragning skall ansätta adekvata kontaktytor (36, 37) i sätet (17) mot vridmomentöverförande kontaktytor (33, 34) på medbrlngaren.