SE510510C2 - Sätt att reglera strömtillförsel till en elektrostatisk stoftavskiljare - Google Patents

Description

äi ~fi MmWM~ i>.WnWW -i ...q m .nun 10 15 20 25 30 35 510 510 2 beaktas. Vid användning av elektrostatiska stoftavskiljare är den oftast förekommande störningen den renslagning som måste ske för att på utfällningselektroderna lagrat stoft skall kunna bortföras ur stoftavskiljaren. Vid denna renslagning ökas utsläppen tillfälligt mycket kraftigt om inte speciella åtgärder vidtages.

Ett ofta mycket svårbemästrat problem uppträder när stoft med hög resistivitet skall avskiljas. Vid sådana driftsfall tvingas man ofta att arbeta med ytterst ogynn- samma driftsparametrar p.g.a. risken för partialurladdningar i det på utfällningselektroderna skiktet. Partialurladdningar i stoftskiktet leder bl.a. till emission av laddningar och stoft från utfällningselektrod- successivt växande stoft- erna, s.k. återstrålning (eng. back-corona).

För att optimera driften och minska energiförbrukningen samtidigt som avskiljningen förbättras har flera metoder för pulsmatning av ström till elektrostatiska stoftavskiljare föreslagits. Exempel finns i US-4,052,177 och US-4,410,849.

I den först nämnda föreslås inmatning av pulser som är av storleksordningen mikrosekunder, vilket innebär att likriktarna blir mycket dyra. I den senare föreslås pulser av storleksordningen millisekunder, av helt vanliga tyristor- vilket ganska enkelt kan erhållas genom selektiv styrning likriktare som matas med växelspänning av nätfrekvens.

Den fortsatta tekniska utvecklingen på området kraftelektronik har även gjort det möjligt att via en frekvensomvandling till en mellanfrekvens på 10 till 50 kHz väsentligt reducera storleken på transformatorer och Genom pulsmodulering av denna frekvens erhålles med relativt enkla medel pulslängder ned till 0,02-0,10 ms och en snabb reglering med tillförlitlig styrning av ström- likriktare. tillförseln till en elektrostatisk stoftavskiljarenhet.

Sådana metoder beskrivs i b1.a. DE 35 22 568 och wo ss/07413.

Med de nya teknikerna har antalet styrparametrar ökat och därmed komplexiteten i reglersystemen. Tyvärr leder detta också till att själva inregleringen ökar störningen i avskiljarens funktion. På samma sätt som utsläppen ökar 10 15 20 25 30 35 510 510 3 under renslagningen av stoftavskiljaren kommer utsläppen att öka under den tid som inreglering pågår eller kontroll av inställda reglerparametrar göres.

Om injustering göres manuellt med hjälp av utslaget på en opacitetsmätare (röktäthetsmätare) åtgår så lång tid för justeringen att man vid varierande drift kan få så kraftiga utsläpp under själva justeringen att dessa blir en väl så stor del av de totala utsläppen som den del som beror på renslagningen. Dessutom finns en risk att driftsvariationer påverkar injusteringen så att optimeringen misslyckas om avsevärda förändringar i stoftkoncentrationen eller gas- temperaturen förekommer under den tid som åtgår för injusteringen.

Vidare leder som nämnts själva renslagningen av utfällningselektroderna till en tillfälligt kraftigt ökad stoftkoncentration i den utgående gasen. Mätning av opaciteten för injustering av strömmatningen bör därför ske endast under tider då ingen renslagning utföres. Då detta sker mycket ofta i den avskiljarenhet som ligger närmast eldstaden, eller annan stoftkälla, finns en stor risk att renslagningen ändå får en avgörande negativ effekt på inregleringen.

Det är därför synnerligen angeläget att metoder utveck- las för en snabb och säker inreglering av strömmatningen till en elektrostatisk stoftavskiljarenhet grundad på enbart elektriska mätningar i själva avskiljarenheten eller till- hörande likriktare. Det har dessutom visat sig att även om renslagningen mycket starkt påverkar stoftkoncentrationen i den från en viss avskiljarenhet utgående gasen ändras relationen mellan ström och spänning i en efterföljande stoftavskiljarenhet endast marginellt på grund av detta.

Några försök med optimering grundad på enbart mätning av elektriska storheter har redan gjorts och som exempel hänvisas till Us-4,311,491, EP-465 547 och EP-1s4 922. Dessa exempel har dock kvarvarande brister när det gäller följsam- het, vid processändringar, och tillförlitlighet, när det gäller att finna den inställning som ger lägsta utsläpps- 10 15 20 25 30 35 510 510 4 mängden, vid minimal energiförbrukning under varierande förhållanden, vid avskiljning av högresistivt stoft.

En avancerad och i de flesta fall korrekt metod beskrivs vidare i WO 93/10902. Denna metod är dock behäftad med svagheten att den är komplicerad att implementera i en reglerenhet och blir allt svårare att använda ju kortare pulserna är.

UPPFINNINGENS SYFTE Det har visat sig att de hittills prövade metoderna inte alltid, vid avskiljning av högresistivt stoft från en strömmande förorenad gas med användning av en elektrostatisk stoftavskiljare, leder fram till den optimala driftspara- meterkombinationen. Detta gäller speciellt för de metoder som bygger på mätning av stoftkoncentrationen i den utgående gasen, men det gäller även för hittills föreslagna metoder som bygger på mätning av elektriska storheter.

Generellt gäller vidare att all inregleringsverksamhet innebär att den normala driften störs. Driftsparametrarna måste ändras något från den inställning som ansetts vara den bästa för att man skall kunna avgöra om parameterkombina- tionen fortfarande är den bästa. Störningen pågår ofta under ett avsevärt tidsintervall.

Det är en huvuduppgift för föreliggande uppfinning att anvisa en förbättrad metod för val av driftsparametrar för elektrostatiska stoftavskiljare vid avskiljning av s.k. svårt stoft, exv. stoft med hög resistivitet.

En annan uppgift för föreliggande uppfinning är att anvisa en metod som, grundad på mätning av enbart elektriska storheter, rent allmänt ger en snabbare och säkrare inreglering av elektrostatiska stoftavskiljare.

En tredje uppgift för föreliggande uppfinning är att anvisa en metod som, grundad på mätning av enbart elektriska storheter, i endast en viss stoftavskiljarenhet, möjliggör en effektiv optimering av driften för denna elektrostatiska stoftavskiljarenhet. 10 15 20 25 30 35 510 510 5 Det är speciellt en uppgift för aktuell uppfinning att anvisa en metod som kan användas vid all pulsmatning ända ned till pulslängder av storleksordningen 1 mikrosekund och därunder och som utan komplicerade beräkningsprogram med tillfredsställande säkerhet ger det bästa arbetsområdet för en elektrostatisk stoftavskiljarenhet.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning avser ett sätt att vid en elektro- statisk stoftavskiljarenhet, innefattande emissionselek- troder och utfällningselektroder, mellan vilka en varierande högspänning upprätthålles, styra en till dessa matad pulserande likström. Vid sättet enligt uppfinningen varieras den pulserande likströmmens frekvens, pulshöjd och/eller pulslängd, så att ett flertal frekvens-höjd-längd- kombinationer erhålls.

För var och en av dessa kombinationer mätes den högsta spänningen mellan elektroderna under de enskilda pulserna.

De frekvens-höjd-längd-kombinationer som leder till överslag mellan emissionselektroder och utfällningselektroder registreras. Storleken på den högsta spänningen vid överslag användes för utväljande av den pulserande likströmmens frekvens-höjd-längd-kombination.

ALLMÄN BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN En av de grundläggande iakttagelserna vid drift av elektro- statiska stoftavskiljare är att avskiljningen blir mer effektiv när spänningen mellan emissionselektroder och utfällningselektroder ökas. väsentligen finner man att partiklarnas fysiska vandringshastighet beror på kvadraten av den elektriska fältstyrkan och därmed även på kvadraten av spänningen.

En effektiv avskiljning kräver därför en hög spänning - ju högre desto bättre. Det användbara spänningsintervallet 510 510 10 15 20 25 30 35 6 begränsas uppåt av att man får överslag mellan elektroderna.

Vid problemfri drift söker man därför att arbeta så nära överslagsgränsen som möjligt.

Hög spänning betyder också generellt att strömtätheten blir hög. Om det stoft som avskiljes leder ström bra innebär detta inte något problem, men om stoftet har hög resisti- vitet och strömtätheten i gasen är hög kommer det avskiljda stoftskiktet på utfällningselektroderna att laddas upp tills den elektriska fältstyrkan i skiktet blir tillräcklig för att genom stoftskiktet driva samma höga strömtäthet. Detta leder ofta till elektrisk nedbrytning av stoftskiktet, s.k. återstrålning (eng. back-corona) om inte strömtätheten begränsas.

Det är sedan länge, mer än 50 år, känt att pulsmatning av strömmen till elektrostatiska avskiljare ger förbättrade prestanda för avskiljaren när stoftet är svårt att avskilja, d.v.s. högresistivt. Detta anses bero på att man kan hålla nere medelvärdet på strömmen utan att avsevärt försämra strömmens fördelning vid utfällningselektroderna. Som nämnts ovan har detta lett till att man med ibland mycket komplice- rad utrustning sökt införa nödvändig energi i avskiljaren även med mycket korta pulser.

Så småningom växte kunskapen fram att det fungerade utmärkt även med pulser av samma storleksordning som halvvågorna i den vanliga växelspänning som används i distributionsnäten. Detta förklarades med att laddnings- förändringar i stoftskiktet, som vid laddningstillväxt orsakar den s.k. återstrålningen, har en tidskonstant på ungefär 1 sekund. Det får emellertid inte tolkas som så, att det tar 1 sekund att ladda upp skiktet, utan som att det tar ungefär 1 sekund för även om många gör detta misstag, skiktet att ladda ur sig när uppladdningen har upphört.

Uppladdningen styrs enbart av tillförd laddning, d.v.s. av strömmens storlek. Uppladdningen kan alltså ske på mindre än en millísekund om strömstyrkan är tillräckligt stor.

Pulsmatning av strömmen påverkar överslagsspänningen i någon mån, och strömmen vid överslag i mycket hög grad.

Laddningen i varje enskild puls är vidare, vid överslag, 10 15 20 25 30 35 510 510 7 rent principiellt en funktion av pulsfrekvensen. Givetvis kan man generera överslag med godtyckligt stora pulser. Här och i fortsättningen underförstås ofta, med laddning vid överslag, den minsta laddning som vid aktuell frekvens, eller andra givna förutsättningar, ger överslag och med spänning vid överslag, den övre gränsen för de spänningar som vid aktuell frekvens, eller andra givna förutsättningar, inte ger överslag.

Den fysikaliska bakgrunden för överslag är relativt väl utforskad men likväl är förutsättningarna ännu inte till- fredsställande kvantifierade. Den vanliga bilden är att ett överslag börjar med en gasurladdning vid utfällnings- elektroden.

En av förutsättningarna är därför att man vid någon punkt på utfällningselektroden, eller riktigare i gasen intill denna elektrod, når det tröskelvärde för den elektriska fältstyrkan som under aktuella förhållanden möjliggör en elektronlavin genom stötjonisation. Detta tröskelvärde är av storleksordningen 2 - 4 kV/mm. Vid normal drift av en elektrostatisk stoftavskiljare börjar således överslaget med positiv korona invid utfällningselektroden.

Denna positiva korona behöver dock inte leda till överslag. För att gasurladdningen skall växa mot emissions- elektroden krävs ett minsta värde för den elektriska fältstyrkan. Om detta minsta värde, ungefär 500 V/mm, överskrides i hela mellanrummet mellan elektroderna, längs aktuell fältlinje, leder detta till överslag. Om ett område med lägre fältstyrka finns i mellanrummet mellan elektrod- erna leder den positiva koronan endast till en förändring av ström-spännings-karakteristiken.

Mellan laddning, elektrisk fältstyrka och spänning råder enkla och entydiga samband. Likväl kan man med en stor parametervariation uppfylla de kriterier som krävs för ett överslag. Om man tillför ström i form av pulser kommer man bl.a. att få olika överslagsspänning vid olika frekvens- laddnings-längd-kombinationer även i ett driftsfall utan något som helst stoftskikt på utfällningselektroderna. Med 10 15 20 25 30 35 510 510 8 ett stoftskikt kommer naturligtvis dettas tjocklek och resistívitet att ge ytterligare variation.

Generellt finner man att pulser vars längd är väsent- ligt kortare än jonernas vandringstid mellan elektroderna ger en högre överslagsspänning än längre pulser, och att högre pulsfrekvens vanligtvis ger en högre överslagsspän- ning. Dessa samband visas schematiskt i Fig. 1 och Fig. 2.

Med pulsintervall menas här och i fortsättningen T=1/f, där f är pulsfrekvensen.

Förekomsten av ett högresistivt stoftskikt på utfäll- ningselektroden kommer dock att förvränga bilden. Om inte detta skikt hinner ladda ur sig mellan strömpulserna byggs fältstyrkan i skiktet upp så att en inre jonisation ger stötvis utsändande av positiva joner, d.v.s. återstrålning (eng. back-corona). Detta leder först till att strömmen ökar vid konstant eller minskande spänning. Vid ytterligare strömökning leder det till överslag vid en spänning som är lägre än den förväntade och ofta även lägre än den spänning som erhölls just innan återstrålningen startade.

Driftsfall med återstrålning kommer att förändra relationerna mellan pulsfrekvens, pulsladdning och överslagsspänning så att deras schematiska samband blir som visas i Fig. 3 och Fig. 4. Kurvorna uppvisar ett mer eller mindre utpräglat maximum för överslagsspänningen.

Detta maximum kan sägas bero på att den elektrostatiska stoftavskiljarenhetens begränsning vid korta intervall mellan pulserna bestäms av stoftskiktet, medan den vid längre intervall mellan pulserna bestäms av det som sker i den gas som, mellan elektroderna, strömmar genom stoft- avskiljaren. Föreliggande uppfinning bygger på den oförutsägbara upptäckten att en relation existerar mellan stoftavskiljarens verkningsgrad och den högsta spänning som erhålles vid överslag. Man bör välja att arbeta i det område där man är nära högsta spänning vid överslag med de givna begränsningar som pulsdon och övrig utrustning har.

Enligt föreliggande uppfinning föreslås därför att man varierar pulsernas längd, höjd och frekvens så att man exempelvis för varje frekvens fastställer den högsta 10 15 20 510 510 9 spänning som leder till överslag och sedan upprepar detta förfarande för andra frekvenser, och använder dessa värden på spänningen vid överslag för att välja parametrar för den fortsatta driften. Lämpligtvis genomför man en undersökning av ett tillräckligt stort frekvensområde så att man finner en viss frekvens som ger det allra högsta värdet på spän- ningen vid överslag, över vilken frekvens man åter får en minskad spänning, och fortsätter driften med en frekvens nära, eller lika med, detta värde. I takt med förändringar i gasen som skall renas, varierar man sedan pulsens storlek vid denna frekvens så att man ligger nära överslagsgränsen.

Företrädesvis väljer man just den frekvens som gav maximum för spänningen.

En av uppfinningens stora fördelar är den mättekniska enkelheten. Den enda parameter man behöver mäta är spän- I de fall då överslagsspänningen fluktuerar kraftigt i första hand genom ningen. kan man genom statistisk bearbetning, medelvärdesbildning av samhörande mätningsresultat, lätt komma fram till ett relevant jämförelsevärde. 10 15 20 25 30 35 510 510 10 KORTFATTAD FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall nu närmare beskrivas i anslutning till bifogade ritningar där Fig. 1 visar den principiella relationen mellan spänning vid överslag och intervallet T mellan pulserna vid avskiljning av stoft med låg resistivitet; Fig. 2 visar motsvarande för varierande pulslängder; Fig. 3 visar den principiella relationen mellan spänning vid överslag och intervallet T mellan pulserna vid avskiljning av stoft med hög resistivitet; Fig. 4 visar motsvarande för varierande pulslängder; Fig. 5 visar ett förenklat kopplingsschema för en anordning lämplig vid utförande av det föreslagna sättet.

BESKRIVNING AV FÖRESLAGEN UTFÖRINGSFORM Figur 1 visar sambandet mellan överslagsspänning och pulsintervall när en elektrostatisk stoftavskiljarenhet tillföres ström i form av pulser med konstant längd men varierande höjd så att de vid varierande pulsintervall (frekvens) leder till överslag. Strömmen hålles inte konstant utan avtar när intervallet ökar även vid konstant spänning. Resistiviteten i ett på utfällningselektroderna befintligt stoftskikt förutsättes vara så låg att åter- strålning inte förekommer vid någon uppnåelig strömtäthet.

Pulslängden förutsättes vara kortare än den tid jonerna, huvudladdningsbärarna, behöver för transporten från emissionselektrod till utfällningselektrod.

I figur 2 visas på motsvarande sätt sambandet mellan överslagsspänning och pulsintervall i form av kurvor där varje kurva representerar en viss konstant pulslängd. 10 15 20 25 30 35 510 510 ll Kortare pulser ger vanligtvis en högre spänning vid överslag.

Figur 3 visar, i likhet med figur 1, sambandet mellan överslagsspänning och pulsintervall när en elektrostatisk stoftavskiljarenhet tillföres ström i form av pulser med konstant längd men varierande höjd så att de vid varierande pulsintervall (frekvens) leder till överslag. Resistiviteten i ett på utfällningselektroderna befintligt stoftskikt förutsättes dock i figur 3 vara så hög att återstrålning förekommer när strömmens medelvärde överstiger ett visst värde. Pulslängden förutsättes även här vara kortare än den tid jonerna, huvudladdningsbärarna, behöver för transporten från emissionselektrod till utfällningselektrod.

I figur 4 visas på motsvarande sätt sambandet mellan överslagsspänning och pulsintervall i form av kurvor där varje kurva representerar en viss konstant pulslängd.

Figur 5 visar i ett principkopplingsschema en spänningsomvandlande anordning som matar högspänd likström till en stoftavskiljarenhet 1. Anordningen består av en trefas likriktarbrygga 2, en pulsgenerator 3, en transform- ator 4, en helvågslikriktarbrygga 5 för enfas, en drossel 6 samt en styrutrustning 7 med tillhöriga mätmotstånd 8, 9 och 10.

Den trefasiga likriktarbryggan 2 innefattar sex dioder 21 till 26 och är via tre ledare 27, 28, 29 anslutna till ett vanligt trefas växelströmsnät.

Pulsgeneratorn 3 består av fyra transistorer 31 till 34 och fyra dioder 35 till 38. deras baser är anslutna till styrutrustningen 7.

Helvågslikriktarbryggan 5 består av fyra dioder 51 till Transistorerna styrs genom att 54.

Styrutrustningen 7 är förutom anslutningen till transistorerna 31-34 kopplad till ett mätmotstånd 8 i serie med stoftavskiljarenheten 1, för mätning av strömmen till stoftavskiljarenhetens elektroder, och till en spännings- delare bestående av två motstånd 9 och 10 kopplade mellan stoftavskiljarenhetens elektroder för mätning av aktuell spänning mellan dessa elektroder. 510 510 10 15 20 25 30 35 12 Anordningens funktion är följande. Via ledningarna 27-29 matas likriktarbryggan 2 med trefas växelström. Denna likriktas och via ledningar ll och 12 överförs en likspän- ning till pulsgeneratorn 3. Med styrutrustningen 7 styrs transistorernas 31-34 ledtider så att en pulsmodulerad växelspänning, vars amplitud väsentligen är formad som en fyrkantsvåg, via ledningar 13 och 14 påföres transformatorns 4 primärsida.

Den i transformatorns 4 sekundärlindning inducerade spänningen likriktas av likriktarbryggan 5 och via glätt- ningsdrosseln 6 matas stoftavskiljarenhetens 1 elektroder med den erhållna likströmmen.

Styrutrustningen 7 styr som nämnts transistorerna 31-34 och övervakar dessutom stoftavskiljarenhetens ström och spänning via motstånden 8 och 10. Genom att ledtiderna för transistorerna styrs kan pulslängden och pulsfrekvensen för den genererade, väsentligen fyrkantsformade, strömmen varieras och därmed styr man såväl ström som spänning i stoftavskiljarenheten.

Vid en exemplifierande användning av uppfinningen tänkes anordningen enligt ovan arbeta med en mellanfrekvens på 50 kHz och en aktuell pulsfrekvens på 10 Hz. Pulshöjden är den för anordningen maximala och strömmen regleras så att över- slagsgränsen kontinuerligt avkännes genom att pulslängden varieras något runt ett medelvärde på ungefär 1 ms.

Vid inregleringen sänkes pulsfrekvensen till 5 Hz och pulslängden ökas stegvis tills överslag sker. Toppspänningen vid överslaget registreras. Vid successivt ökad puls- frekvens, upp till värden över 10 Hz, upprepas förloppet så att, för varje frekvens, en överslagsspänning fastställes.

Den frekvens för vilken den under regleringen noterade maximala spänningen vid överslag erhölls används i den fortsatta driften. Vid denna frekvens varieras sedan på sedvanligt sätt pulslängden så att väsentligen maximal ström kan tillföras. Tidsintervallet mellan två inregleringar måste fastställas erfarenhetsmässigt, men då inregleringen inte innebär ett totalt avbrott, eller en avgörande störning 10 15 20 510 510 13 av driften, kan den utan olägenhet utföras med korta inter- vall om driftsparametrarna varierar.

ALTERNATIVA UTFöRINGsFoRMER Sättet enligt uppfinningen är givetvis inte begränsat till det ovan angivna utföringsexemplet utan kan varieras på ett flertal sätt inom ramen för efterföljande patentkrav.

Så kan exempelvis strömpulsen genereras genom att fasvinkelstyrda likriktare överför åtminstone en del av en halvvåg från en väsentligen sinusformad nätspänning som efter upptransformering och likriktning tillföres den elektrostatiska stoftavskiljarenheten.

Vidare kan andra former av pulsdon användas, exv. vid intermittent drift av frekvensmodulerade, serieresonanta spänningsomvandlare, och vid användning av kopplingar där en svängningskrets uppbygges av en laddningskondensator och drossel i serie med den elektrostatiska stoftavskiljar- enheten, så att en tvångsmässig urladdning av den elektro- statiska stoftavskiljarenheten sker för erhållande av mycket korta perioder med koronaurladdning vid emissions- elektroderna.

Claims (10)

510 510 14 PATENTKRAV

1. Sätt att vid en elektrostatisk stoftavskiljarenhet, innefattande emissionselektroder och utfällningselektroder, mellan vilka en varierande högspänning upprätthålles, styra en till dessa matad pulserande likström, genom en 5 inreglering, varvid den högsta spänningen mellan elektroderna under de enskilda pulserna mätes, k ä n n e t e c k n a t av att den pulserande likströmmens frekvens, pulshöjd och/eller 10 pulslängd varieras, så att ett flertal frekvens-höjd-längd- kombinationer erhålls, att de frekvens-höjd-längd-kombinationer som leder till överslag mellan emissionselektroder och utfällnings- 15 elektroder registreras, och att storleken på spänningen vid överslag användes för utväljande av den pulserande likströmmens frekvens-höjd- f! längd-kombination för fortsatt drift. 20

2. Sätt enligt patentkrav l, varvid pulserna genereras av ett pulsdon, k ä n n e t e c k n a t av 25 att pulsernas höjd väljes som den vilken pulsdonet maximalt kan generera och att inregleringen sker genom variation av pulslängd och frekvens. 30

3. Sätt enligt patentkrav l, k ä n n e t e c k n a t av att relationen mellan pulsernas höjd och längd hålles konstant under inregleringen. 10 15 20 25 30 35 510 510 15

4. Sätt enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av att pulsfrekvensen hålles konstant och att inregleringen sker genom variation av pulslängd och pulshöjd.

5. Sätt enligt patentkrav 1, varvid pulsen genereras genom att fasvinkelstyrda likriktare överför åtminstone en del av en halvvåg från en väsentligen sinusformad nätspänning som efter upptransformering och likriktning tillföres den elektrostatiska stoftavskiljarenheten, k ä n n e t e c k n a t av att frekvensen varieras genom att de fasvinkelstyrda likriktarna hålles ledande under en del av eller en hel halvvåg och därefter väsentligen oledande under en eller flera halvvågor.

6. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 4, varvid pulserna genereras av ett pulsdon, i form av en spännings- omvandlare, genom pulsmodulering av en mellanfrekvens och pulsdonets mellanfrekvens är mellan 1 kHz och 100 kHz, företrädesvis mellan 10 kHz och 50 kHz, k ä n n e t e c k n a t av att pulsfrekvensen varieras mellan 1 Hz och 10 kHz, företrädesvis mellan 1 Hz och 1 kHz.

7. Sätt enligt något av tidigare patentkrav, k ä n n e t e c k n a t av att den frekvens-höjd-längd-kombination som ger maximal spänning vid överslag fastställes, och 510 510 10 15 20 25 16 att en pulsfrekvens nära, eller lika med, den som erhölls vid denna frekvens-höjd-längd-kombination väljes för den fortsatta driften.

8. Sätt enligt något av patentkraven 1, 2, 3, 5 eller 6, k ä n n e t e c k n a t av att man vid inregleringen börjar med en frekvens som är lägre än den som gällde för driften alldeles före inregleringen, och att man vid successivt ökande frekvens fastställer, för aktuell frekvens, högsta spänning vid överslag tills man har passerat ett maximum för spänningen vid överslag och där- efter väljer pulsparametrar nära, eller lika med, dem som gav aktuellt maximum för den fortsatta driften.

9. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 8, k ä n n e t e c k n a t av att mätningarna upprepas och att utvärdering sker med statistiska metoder.

10. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 9, k ä n n e t e c k n a t av att mätningarna upprepas och att utvärdering sker genom medelvärdesbildning av samhörande mätresultat.