SE503878C2 - Spännanordning för drivremmar - Google Patents

Description

15 20 25 30 503 878 efterspänning. För övriga fall måste principen med spännrulle tillämpas. Denna medför emellertid att en extra lagring måste anordnas och vid automatisk efterspänning genom en fjäderbelastad spännrulle finns risk för att denna och dess upphängning kommer i svängningar.

Det finns därför behov av en annan typ av spänn- anordning, vilken ej är förenad med ovan angivna nackdelar. För kedjedrifter har föreslagits att en axellös, elastisk ring insättes mellan kedjeparterna.

Den kan anta hoptryckt form mellan kedjeparterna i sammantryckt läge för att sedan vidga sig till mera cirkulär form varteftersom en efterspänning erfordras.

Denna lösning, som framgår av DD,A3,275 166 kan dock ej tillämpas vid remdrifter. Vid kedjedrifter är spännringen tandad och ingriper i kedjan och kommer härigenom att bibehålla sin plats i systemet. Vid remdrift däremot måste man räkna med slirningar, som gör att ringen kan "flyta" i systemet.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN: Vid föreliggande uppfinning användes en princip, som ansluter till principen med en spännring, varvid den dock är anpassad för remdrift och företrädesvis kilremsdrift genom de unika kännetecken, som upp- finningen besitter.

Dessa innebär att spännringen tillsammans med remmen löper runt en remskiva, som drivremmen är ingrepp med 10 15 20 25 30 503 878 och på ett sådant sätt, att detta ingrepp ej försämras utan kraftöverföringsegenskaperna kvarstår. Genom detta arrangemang åstadkommes en spännanordning, som ej besitter de förutnämnda nackdelarna, utan som kan till- lämpas vid fasta axelavstånd och som ger en automatisk efterspänning av remmen om den ökar i längd genom sträckning eller slitage. Spännanordningen enligt uppfinningen gav dessutom en god dämpning av sväng- ningar i rotationshastigheten.

BESKRIVNING AV RITNINGSFIGURERNA.

I det följande beskrives två utföringsformer av uppfinningen varvid hänvisas till bifogade ritning. På denna visas i fig. l en sidovy av en remdrift för att schematiskt visa principen; fig. 2 ett snitt såsom taget längs en diameter av en remskiva för kilremsdrift och visande den första utföringsformen; och fig. 3 ett motsvarande snitt av den andra utförings- formen.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER: I fig. 1 framgår en remväxel i sidvy. Den är utförd med en första remskiva 1, som kan rotera kring en axel 2, och som en andra remskiva 3, som kan rotera kring en axel4.Remskivorna förbindas med en ändlös drivrem 5.

Drivremmen förutsättes vara en kilrem, således en kilformig rem, som ligger i ett spår i remskivan. Detta 10 15 20 25 30 503 878 framgår av fig. 2, där remskivan (1 alt. 3) och remmen 5 har samma beteckningar som i fig. 1.

Mellan remmens 5 ingrepp i resp. remskivor löper dess fria parter 6. För att en kraftöverföring medelst remmens friktionsingrepp i remskivorna skall upprätt- hållas måste dessa parter hållas under viss spänning, man måste upprätthålla en avpassad remspänning. På grund av töjning och slitage av remmen kommer denna spänning över en viss driftstid att minska och en efterspänning måste ske även-om man vid montage av remmen lyckats uppnå en anpassad spänning genom en till de geometriska förhållandena korrekt anpassad remlängd.

Redan detta är för övrigt svårt att uppnå vid vissa installationer. För att en sådan korrekt, initial remspänning skall erhållas erfordras i praktiken att den ena axeln är förskjutbar, vilket som nämnts inte alltid är möjligt.

För att uppnå en korrekt remspänning under remmens livslängd och även för att redan initialt vid remmens första montering uppnå rätt remspänning, erfordras för att ständiga manuella justering ej skall behöva utföras, en automatiskt verkande remspänningsanordning.

En sådan enligt uppfinningen utgöres av en mellan parterna 6 liggande elastiskt böjbar ring 8.

Ringen 8 löper runt remskivan 3. Den är så dimen- sionerad, att den tryckes samman av remparterna 6 till ungefärligen elliptisk form. Därvid påverkas rem- 10 15 20 25 30 parterna 6 av en fjäderkraft från spännanordningens ring 8 och hålles sträckta. Förlänges remmen 5 genom sträckning eller slitage kommer den elastiska ringen 8 att vidga sig till mera cylindrisk form och fortsätter härmed att hålla remparterna 6 spända.

För att den nu beskrivna principen för remspännaren skall kunna användas praktiskt fordras att den ej negativt påverkar friktionsöverföringen från rem till remskiva i någon väsentlig grad. Detta uppnås enligt den första utföringsformen åskådliggjord i fig. 2 genom att spännringen 8 är inlagd i ett spår 9, vilket utgör en fortsättning in mot centrum av bottendelen till det kilformiga spåret 10 i vilket kilremmen 5 är inlagd.

Remmen har således ett i förhållande till en vanlig kilremsinstallation helt oförändrat ingrepp och ringen 8 påverkar endast remmens parter 6, så att dessa hålles spända.

Den andra utföringsformen visas i fig. 3. Även här återfinnes remskivan 3 samt kilremmen 5. Här är emellertid remskivans kilformiga spår 12 bredare än vad en normal anliggning av remmen 5 skulle erfordra.

Spàret är nämligen anpassat till utsidan av spänn- ringen, även här betecknad 8. Spännringen har V-form med en vägg 13, vars nämnda yttersida, betecknad 14, är anpassad att ligga i spåret 12, medan dess insida 15 är anpassad att bilda anliggning mot remmens 5 yttersidor.

Detta betyder således att spännringens 8 inre bildar 10 15 20 25 30 503 878 ett spår motsvarande spåret 10 enl. Fig. 2 (vid samma remprofil) när spännringen är inlagd i sitt spår 12.

Vid den andra utföringsformen förändras visserligen kilremmens 5 ingrepp mot remskivan genom att detta sker via spännringen 8, som utgör ett mellanlägg. Detta behöver dock ej betyda någon nackdel vid rätt anpassat material i spännringen, så att denna uppvisar hög friktion mot både kilremmen och remskivans spår. Det kan till och med vara möjligt att förbättra fiktionen om ett material med högre friktionskoefficient väljes.

I båda utföringsformerna innebär drift att spänn- ringen 8 kommer att utsättas för ständig formförändring resulterande i böjning i densamma. Materialet i ringen måste anpassas till detta. Emellertid förekommer ett antal elastomerer, plast-, gummimaterial som klarar lång driftstid utan att brista eller få en onormal upp- värmning. Ett material som med framgång prövats i sammanhanget är polypropylen.

Uppfinningen har här visats som applicerad till kilremmar. Den första utföringsformen kan emellertid tillämpas även vid andra remtyper, exempelvis så kallade V-remmar med ett antal parallellt med varandra löpande V-formiga partier varvid med bibehållande av principen enl. fig. 2 en eller flera spännringar inlägges i försänkta spår i den med flera V-spår försedda remskivan. Även den andra utföringsformen kan tillämpas i detta fall, spänningen utföres således som 10 15 20 ett med upprepade V-former anordnat mellanlägg mellan V-remmen och remskivans spår.

Särskilt utföringsformen enl. fig. 2 torde därjämte kunna användas vid kuggremmar, varvid ett spår inskäres ned under remskivans kuggbottnar, i vilket spår spännringen inlägges och vilar mot remmens kuggtoppar.

Utföringsformen enligt fig. 3 å sin sida kan kompletteras med kuggar på spännringens 8 insida 15 och/eller utsida 14 för ingrepp med motsvarande kuggformer på kilremmens 5 sidor respektive i remskivans spår 12. Om spännringen 8 har kuggar på både in- och utsidan för kuggingrepp både med drivremmen 5 och remskivans spår 12 samt drivremmen även har kuggingrepp med den andra remskivan 1, så erhålles en positiv kraftöverföring av kuggremstyp utan slirning.

Claims (5)

10 15 20 25 30 503 (878 Patentkrav

1. Spännanordning för drivremmar (5), t e c k n a d d ä r a v, att den bildas av en k ä n n e - elastiskt böjbar ring (8), vilken är anordnad att inläggas i ett spår (9/12) i åtminstone en av remskivorna (l/3) till den remväxel i vilken drivremmen (5) ingår, med ringen utförd med så stor omkrets, att den omger remskivan i kontakt med ett parti av dess periferi vid sagda spår och ut mellan de remparter (6), som sträcker sig utåt från remskivan, och dimensionerad att sammanklämmas mellan dessa parter härigenom utövande ett fjädertryck mot desamma, vilket åstadkommer en spänning av drivremmen.

2. Spännanordning enligt patentkrav 1, k ä n n e- (9) är inskuret i (5) t e c k n a d d ä r a v, att spåret (3) (10) är anordnad att vila och med sådant djup, att (8) remskivan under den yta mot vilken remmen spännringen inrymmes under drivremmens innerst belägna del.

3. Spännanordning enligt patentkrav 2, k ä n n e- (5) är anordnad med ett att drivremmen är en (3) motsvarande, i tvärsnitt kilformigt spår (10), från t e c k n a d d ä r a v, kilrem och att remskivan vars botten sagda spår (9) för spännringen (8) sträcker sig inåt mot remskivans centrum. 10 15 en c: w oo ~<1

4. t e c k n a d Spännanordning enligt patentkrav l, k ä n n e- d ä r a v, att spännringen (8) har V- form (fig. 3) och är anordnad att med en inre yta (15) bilda ett läge för drivremmen (15), som företrädesvis (14) vara ingrepp med ett spår (12) i remskivan (3). är en kilrem, och en yttre yta som är anpassad att

5. Spännanordning enligt patentkrav 4, k ä n n e- t e c k n a d försedd med kuggar på sin sagda inre yta (15) d ä r a v, att spännringen (8) är och/eller sagda yttre yta (14), vilka kuggar är anordnade för kuggingrepp med motsvarande kuggformer på drivremmen (5) respektive i remskivans (3) spår (12). CD