SE503258C2 - Förfarande för tilldelning av våglängdskanaler i ett optiskt bussnät - Google Patents

Description

503 258 10 15 20 25 30 35 2 kanaler som utnyttjas för kommunikation till eller fràn dessa tvà noder ändra riktning. Kanalantalet på den efter avbrott använda signalvägen måste då utökas. I det kända nätet möjliggörs extra kanaltilldelning genom att varje nod innefattar en sändar- respektive mottagarport, vid vilka godtyckliga våglängdskanaler kan adderas till eller borttagas frán bussnätet. Denna lösning blir emellertid både tekniskt och ekonomiskt ogynnsam.

REDoGöRELsE FÖR UPPFINNINGEN Det uppfinningsenliga förfarandet avser kanaltilldelning i ett optiskt bussnät, innefattande N noder anslutna i serie till varandra via två fibrer. Varje nod kommunicerar med varje annan nod via en sändare och en mottagare, sà att varje nod omfattar N-l sändare och N-1 mottagare. Varje sändare i nätet sänder en viss vàglängdskanal. Varje mottagare i nätet mottager en viss vàglängdskanal och låter andra vàgländskanaler passera vidare till nästa nod. Den kanal som mottages av en mottagare i en nod avlägsnas helt från nätet, varefter kanalen kan återanvändas för över- föring av information mellan två andra noder. Därigenom kan ett minsta antal kanaler utnyttjas för denna kommunikation mellan noderna.

För att undvika att ett fiberbrott i bussnätet förhindrar all kommunikation mellan vissa noder, tillhandahålls ett extra geografiskt separerat fiberpar som förbinder buss- nätets första och sista nod. Detta fiberpar aktiveras om någon av de ordinarie fibrerna skadas, varvid kommunikation förbi avbrottspositionen via de ordinarie fibrerna är inrättad att helt förhindras. Nätet får då en annan konfiguration pà så sätt att ordningen mellan noderna mäste ändras och en omkoppling måste ske av sändare och mot- tagare.

Ett problem med tidigare kända metoder för kanaltilldelning 10 15 20 25 30 35 503 258 3 i optiska bussnät är att ett avbrott av ovannämnd typ i nätet vanligtvis leder till att en ny tilldelning av kanaler måste göras till varje nod pà grund av att kanalkollisioner annars uppkommer när nätkonfigurationen ändras.

Uppfinningen avser att lösa ovannämnda problem därigenom att den tillhandahåller ett nytt förfarande för kanaltill- delning i ett optiskt bussnät, varigenom minimalt antal kanaler tilldelas till en nod på ett sådant sätt att kanaltilldelningen kan bibehàllas vid avbrott pà godtyck- ligt ställe i bussnätet.

Kanaltilldelningen utförs så att sändning alternativt mottagning mellan varje bestämt nodpar alltid sker pá samma förutbestämda váglängdskanaler, oavsett om nätkonfigura- tionen förändras genom avbrott i bussnätet.

FIGURBESKRIVNING Figur 1 visar en _principskiss för ett bussnät med N noder.

Figur 2 visar en principskiss av ett bussnät med N noder efter fiberbrott mellan nod A och B.

Figur 3 visar en ifylld kanaltilldelningstabell, vilken utnyttjas för att förenkla kanaltilldelningen i ett nät med 7 noder.

Figur 4 visar en förbindelsematris vid kanaltilldelningen enligt fig 3.

Figur 5 visar en på grund av ett avbrott i bussnätet ändrad förbindelsematris vid kanaltilldelning enligt fig 3.

Figur 6 visar ett flödesschema för det uppfinningsenliga förfarandet.

FÖREDRAGNA UTFöRINGsFoRr/IER Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare i anslutning 503 10 15 20 25 30 35 258 4 till figurerna och i synnerhet till figur 3 och 4 som visar hur kanaltilldelningstabell och förbindelsematris kan utnyttjas för att förenkla kanaltilldelningen till noderna i konfigurationen enligt figur 1.

I figur 1 visas ett bussnät med N noder, vilka är anslutna i serie via precis två fibrer. Varje nod innefattar N-1 sändare och N-1 mottagare. Sändarna respektive mottagarna är anslutna till någon av de tvà fibrerna. Beroende på var i nätet som noden är placerad är ett varierande antal sändare och mottagare anslutna till första fibern. Den första noden har exempelvis N-1 sändare anslutna till fiber l, och N-1 mottagare anslutna till fiber 2, vars alla signaler går åt vars alla signaler går åt höger i figuren, vänster i figuren. Den sista noden har däremot N-1 mot- tagare anslutna till fiber 1 och N-1 sändare anslutna till fiber 2. De mellanliggande noderna har såväl sändare som mottagare anslutna till båda fibrerna.

Varje sändare i nätet sänder vid en viss våglängd, en så kallad vàglängdskanal. Varje mottagare i nätet mottager en viss våglängdskanal och låter andra kanaler passera vidare till nästa nod. Två kanaler av samma våglängd får aldrig förekomma på någon gemensam fibersträcka, eftersom kana- lerna då inte gär att separera i mottagaren. Vid kanalåter- användning i bussnätet, varvid varje i en nod mottagen kanal direkt áteranvänds i. noden, måste den. kanal som mottages av en mottagare i en nod helt avlägsnas från det optiska bussnätet. Kanalen kan därefter återanvändas för kommunikation mellan ytterligare noder i bussnätet. Genom att utnyttja kanalåteranvändning enligt det uppfinnings- enliga förfaran-det kan det erforderliga antalet kanaler minimeras till DF/4 där N symboliserar ett jämnt antal noder respektive (Näl)/4 där N symboliserar ett ojämnt antal noder i nätet. 10 15 20 25 30 35 503 258 5 Vid det ovan beskrivna bussnätet erhålls full kommunikation endast om alla fiberavsnitt mellan noderna är felfria. För att förhindra att ett fiberbrott mellan ett nodpar för- hindrar all kommunikation mellan dessa noder, förbinder ett extra fiberpar 3,4 den första och sista noden i bussnätet.

Detta fiberpar är geografiskt skilt från det övriga optiska bussnätet och aktiveras endast om någon av de ordinarie fibrerna skadas. Detta extra fiberpar 3,4 visas streckat i figur 1.

I figur 2 visas den nya konfiguration som erhålls efter fiberbrott mellan nod A och B, efter att det extra fiber- paret har aktiverats. Nod A befinner sig härvid sist i nätet för trafik som går åt höger och ska således ha N-1 mottagare anslutna till fiber 1 och N-1 sändare anslutna till fiber 2. I nod B blir förändringarna betydligt mindre, eftersom det endast är sändare och mottagare för kommuni- kationen mellan nod A och nod B som behöver omkopplas mellan fibrerna. Innan avbrottet inträffade utnyttjades den för kommunikation med nod A avsedda sändaren i nod B för sändning.över fiber 2, i vänstergående riktning i figuren.

Efter avbrott måste denna sändare istället kommunicera med nod ZX över fiber 1, i högergående riktning. Den för mottagning från nod A avsedda mottagaren i nod B, måste på motsvarande sätt övergå till att mottaga information från den vänstergående fibern, fiber 2. På motsvarande sätt måste ett sändar-/mottagarpar omkopplas i nod C, ytter- ligare ett i nod D etc. Avbrott mellan nod A och nod B leder alltså till att alla sändare och mottagare i nod A måste omkopplas mellan fibrerna, medan endast ett sändar- /mottagarpar behöver omkopplas i övriga noder.

En del av sändarna och mottagarna i varje nod måste alltså omkopplas mellan de två fibrerna. Genom fiberbrott vid olika positioner i bussnätet kan sammanlagt N nät- konfigurationer erhållas, varför ett lika stort antal olika 505 10 15 20 25 30 35 258 6 omkopplingar mäste kunna utföras i bussnätets noder.

Genom det uppfinningsenliga förfarandet är det emellertid möjligt att tilldela kanaler till noderna i systemet pà ett sådant sätt att ny kanaltilldelning till noderna ej behöver utföras pà grund av förändringarna av nätkonfigurationen. tilldelas N-1 kommunikationen med varje annan nod.

Varje nod olika vàglängdskanaler för Kanaltilldelningen utförs så, att tvà skilda vàglängdskanaler utnyttjas för kommunikation mellan två noder; en kanal för sändning från en första nod till en andra och en annan kanal för mottag- ning i den första noden från den andra. Sändning till en nod och mottagning frán en nod sker över olika fibrer.

Sammanlagt :i varje nod finns N-1 sändare för var sin váglängdskanal och lika många mottagare pà samma váglängds- kanaler. Totalt förekommer i nätet DF/4 olika vàglängds- kanaler dä N är jämnt och (N2-1)/4 olika váglängdskanaler då N är udda, pà grund av kanaláteranvändningen. I ett nät där N är jämnt mäste varje kanal utnyttjas för sändning från minst två noder och då N är udda måste varje kanal ut- nyttjas för sändning frän minst tre noder.

För att utföra en vàglängdstilldelning till noderna, som kan bibehàllas vid varje möjlig nätkonfiguration, betraktas bussnätet vid kanaltilldelningen som ett ringnät inne- fattande en enda optisk fiber för sändning i en riktning, exempelvis medsols, utmed ringnätet. Varje nod tilldelas N- 1 olika kanaler. Dessa kanaler är avsedda för såväl mot- tagning som sändning. Kanalerna fördelas så att de, dä N är udda, parvis tilldelas en nod för kommunikation fràn denna till var och en av de övriga medsols i ringnätet anordnade avståndet (N-1)/2 ringnätet, dvs till dess att N-1 kanaler tilldelats för noderna, upp till noder medsols i kommunikation med en medsols ringnätet anordnad nod. Då N är jämnt tilldelas, pá motsvarande sätt, N-2 kanaler parvis för kommunikation från en nod till var och en av de noder 10 15 20 25 30 35 F JOE 258 7 som är anordnade pà ett avstånd upp till (N/2)-1 noder medsols i ringnätet och ytterligare en kanal för kommuni- kation med noden pà avståndet N/2 medsols. Tilldelningen utförs så, att varje váglängdskanal förekommer precis en gäng på varje delsträcka av ringnätet.

För att sedan åstadkomma en till det faktiska bussnätet, med tvà optiska fibrer för sändning i olika riktningar, anpassad vàglängdstilldelning på respektive fiber, måste sändare och mottagare fördelas till lämplig fiber. För att möjliggöra dubbelriktad kommunikation mellan varje nodpar måste hälften av alla sändare och mottagare påverkas att sända i den andra fiberriktningen. Vilka som ska byta riktning bestäms av kravet att två kanaler av samma våglängd aldrig får förekomma pá samma fibersträcka.

Vid den föredragna utföringsformen av' uppfinningen. ut- nyttjas en kanaltilldelningstabell för att på ett enkelt sätt fastställa ovan angivna kanaltilldelning. I figur 3 visas ett exempel på en kanaltilldelningstabell då buss- nätet är uppbyggt av 7 seriekopplade noder. Antalet kolumner i tabellen svarar mot det minsta antalet kanaler, dvs våglängder, som måste utnyttjas i detta bussnät.

Antalet rader representerar antalet noder i bussnätet.

Tabellen har kompletterats med (N-1)/2 respektive N/2 rader för att hänsyn vid tilldelningen ska kunna tas till att de första respektive sista noderna i bussnätet vid en skydds- omkoppling kan komma att anslutas till varandra via det extra fiberparet 3,4 och därför mäste behandlas som intill varandra anordnade noder. Tabellen har alltså 3N/2 rader om N är jämnt och (3N-1)/2 rader om N är udda.

Kanaltilldelningstabellen ifylls genom att varje rad i nätet tilldelas N-1 kanaler. För den första raden i tabellen, motsvarande nod IL kan dessa kanaler väljas godtyckligt. I samband med kanalvalet görs en markering av 503 258 . 10 15 20 25 30 35 8 hur dessa kanaler ska överensstämma med de för nästkommande rader utförda valet. I varje rad måste precis två av kanalerna överensstämma med de i närmaste rad valda kanalerna, två med de i näst närmaste rad valda kanalerna etc upp till en rad på avståndet (N-1)/2 rader från första raden om N är udda och (N/2)-1 rader om N är jämnt. Vid kanaltilldelning i ett bussnät med jämnt antal noder måste dessutom en kanal överensstämma med den rad som befinner sig N/2 rader längre ner i tabellen. Kanaltilldelningen markeras i tabellen genom att radavstàndet till den rad i tabellen i vilken samma kanal återkommer införs i den mot en viss kanal svarande position i första raden i tabellen.

I den på figur 3 visade utföringsformen har dessa marke- ringar utförts med siffrorna 1,2 och 3, vilka motsvarar avståndet till de rader i vilka kanalerna återkommer och därigenom åter ska markeras. De valda kanalerna markeras även i den rad i slutet av tabellen som representerar nod A. Denna markering är i den i figur 3 visade kanaltill- delningstabellen utförd med X, eftersom de valda kanalerna helt överensstämmer med de som valts i tabellens första rad, i vilken avståndet till närmaste granne redan fast- ställts.

Genom det kanalval som görs i den tabellens första rad påverkas kanalvalet för de närmaste (N-1)/2 raderna om N är udda resp (N/2)-1 rader enligt det uppfinningsenliga kanaltilldelningsför- raderna om N är jämnt, eftersom dessa farandet måste ha vissa gemensamma kanaler. De kanaler som därigenom fastställs i en viss rad, utnyttjas i sin tur vidare, antingen i nästa rad i ordningen, eller nästnästa rad etc. Det sätt på vilket kanalen ska utnyttjas kan vid denna tilldelning väljas fritt så länge som det aldrig finns fler än två kanaler markerade för ett visst rad- avstånd i tabellen. En våglängd måste minst utnyttjas två gånger i tabellen om N är jämnt och tre gånger i tabellen om N är udda, dvs motsvarande antal markeringar måste minst 10 15 20 25 30 35 503 258 9 förekomma i varje kolumn. Ingen våglängd får under loppet av ifyllningen av tabellen användas mer än att PÅ + 2RÅ 5 N(N-1) (1) om N är jämnt PÅ + 3RÅ 5 N(N-1) (2) om N är udda där PÅ representerar det totala antalet redan utplacerade våglängder, dvs antalet markeringar i tabellens redan ifyllda rader, samt antalet våglängder i den tänkta kompletta våglängdskolumnen under arbete; RÅ är antalet ännu ej använda vàgländskolumner. Ovanstående villkor gör det möjligt att på ett tidigare stadium upptäcka om felaktig kanaltilldelning görs i tabellen.

Då den kanaltilldelning har utförts som kan förutsägas med utgångspunkt från kanaltilldelningen i rad A, utförs kanaltilldelning på motsvarande sätt för övriga rader. Dà tabellen är helt ifylld har precis N-1 kanaler tilldelats till varje rad. Eftersom tabellens rader motsvarar noderna i bussnâtet, erhålls genom kanaltilldelningstabellen en bestämning av vilka kanaler som utnyttjas för kommuni- kationen j. varje nod. Varje kanal återanvänds direkt i varje nod; sändare och mottagare i respektive nod kommer därför att vara avsedda för samma kanaler.

Kanalfördelningen på respektive fiber fastställs genom att resultatet från kanaltilldelningstabellen överförs till en förbindelsematris. Denna matris innefattar N rader och N kolumner, vilka svarar mot antalet noder i bussnätet. För att förtydliga detta samband är rader respektive kolumner angivna med motsvarande nodbeteckning. I den på figur 4 visade förbindelsetabellen med sju noder, innefattar matrisen rad A-G samt kolumn A-G. Förbindelsematrisen ut- nyttjas för att förtydliga nodernas inbördes kommunikation och klargöra över vilken fiber som sändare respektive mottagare för en viss kanal kommunicerar. En kanalangivelse 505 258 10 15 20 25 30 35 10 i rad A, kolumn. B motsvarar exempelvis den kanal som utnyttjas för kommunikation från nod A till nod B via fiber 1; kanalangivelsen i rad B, kolumn A får då motsvara den kanal som utnyttjas för kommunikation från nod B till nod A via fiber 2. De positioner i matrisen vid vilka såväl en kolumn som en rad symboliserar en och samma nod tilldelas ej något värde eftersom noderna i bussnätet ej kommunicerar med sig själva. Förbindelsematrisens diagonal ska därför lämnas tom.

De våglängder som enligt kanaltilldelningstabellen ska utnyttjas för' kommunikation lnellan två intill varandra liggande noder överförs till förbindelsematrisen, och införs på var sida av nmtrisens diagonal. Dessa skall placeras precis närmast under och närmast över diagonalen samt i det undre vänstra hörnet och. i det övre högra hörnet. Placeringen i. förhållande till. diagonalen är' i detta fall oväsentlig. Detta innebär att de kanaler som utnyttjas för förbindelsen mellan första och andra noden, dvs nod A och B, införs i förbindelsematrisens övre, vänstra hörn vid rad A, kolumn B respektive rad B, kolumn A. De kanaler som utnyttjas för förbindelsen mellan de två sista noderna införs i matrisens nedre, högra hörn. De på vardera sida av diagonalen införda kanalerna motsvarar de kanaler som används för sändning på vardera fiber.

Pâ motsvarande sätt införs de kanaler som ska utnyttjas för kommunikation mellan i bussnätet anordnade näst närmaste noder. Dessa kanaler ifylls så nära matrisens diagonal som möjligt; för ett i kanaltilldelningstabellen markerat kanalpar införs en kanal på var sida av matrisens diagonal.

För de vid nätkonfigurationen yttre noderna införs motsva- rande värde på var sida av diagonalen, vid de positioner som ligger så långt från diagonalen som möjligt. Om någon våglängdskanal används mer än en gång, ska denna kanal placeras på samma sida av förbindelsematrisens diagonal som 10 15 20 25 30 35 503 258 H vid tidigare placeringar. I den position i matrisen som anger förhållandet mellan första och sista noden, dvs positionen i det undre vänstra hörnet och i det övre högra hörnet gäller dock det motsatta, dvs om den aktuella väglängdskanalen har förekommit tidigare i matrisen ska den i detta fall placeras på motsatt sida av diagonalen. Ett kanalvärde får aldrig förekomma mer än en gång i samma rad eller samma kolumn eftersom denna kanal då skulle förekomma flera gånger pà samma fibersträcka.

För överföring av de övriga kanalerna från kanaltilldelningstabellen till förbindelsematrisen gäller motsvarande förfarande. I den ifyllda förbindelsematrisen får ett kanalvärde får aldrig förekomma mer än en gång i samma rad eller samma kolumn.

Den ifyllda förbindelsematrisen tillhandahåller information beträffande vilka kanaler som utnyttjas för en förbindelse mellan tvà noder samt information beträffande hur sändare och mottagare i en nod ska fördelas mellan den högergáende respektive den vänstergàende fibern.

I figur 13 och figur 4 visas ett exempel på en ifylld kanaltilldelningstabell respektive förbindelsematris för ett bussnät med N noder där N=7. Vid den i figur visade kanaltilldelningstabellen har nod A först godtyckligt tilldelats kanalerna 1-6. Vid tilldelningen fastställdes att kanal 1-2 ska utnyttjas för kommunikation med nod B, dvs med närmaste nod; kanal 3-4 för kommunikation med nod C, dvs näst närmaste nod; och kanal 5-6 för kommunikation med nod D, dvs noden N/2 positioner från nod A. Genom den utförda kanaltilldelningen i nod A, begränsades kanalvalet i de övriga noderna. Eftersom 'varje kanal enligt det uppfinningsenliga förfarandet direkt áteranvänds efter mottagning i en nod, måste kanal 1-2 utnyttjas för kommuni- kation från nod B, kanal 3-4 för kommunikation från nod C 505 258 10 15 20 25 30 35 12 och kanal 5-6 måste utnyttjas för kommunikation från nod D.

Den nod med vilken nod D kommunicerar via kanal 5 och 6, har dock valts godtyckligt, detsamma gäller för de noder med vilka B och C kommunicerar.

Bortsett från de begränsningar som uppstått på grund av valet av kanaler i nod A, kan kanalerna i nod B väljas godtyckligt. På samma sätt som för nod A har detta kanalval påverkat vilka kanaler som kan väljas i nod C,D och E. Den på figuren visade tabellen är ifylld på korrekt sätt enligt ovan angivna villkor, vilket innebär att varje våglängd utnyttjas minst 2 gånger samt att ingen våglängd vid någon nivå i tabellen, dvs vid varje antal ifyllda rader, har använts mer än den i (2) angivna begränsningen. Kanalerna är vidare fördelade så att varje nod har precis två kanaler för kommunikation med närmaste nod nedåt i tabellen; precis två kanaler för kommunikation med näst närmaste nod nedåt i tabellen och två kanaler för kommunikation med noden (N- 1)/2 (N=7) positioner från varje nod.

Genom att föra över resultatet i kanaltilldelningstabellen enligt figur 3 till en förbindelsematris på ovan angivna sätt, erhålls information om hur varje nod ska kommunicera med varje annan nod. Såsom framgår av den i figuren visade förbindelsematrisen är en av de i rad A markerade kanalerna för kommunikation med närmaste granne, dvs mellan nod A och nod B, placerad i rad A, kolumn B; den andra kanalen är pà motsvarande sätt placerad i rad B, kolumn A. De i rad A i kanaltilldelningstabellen markerade kanalerna för kommuni- kation mellan nod A och nod C är i förbindelsetabellen placerad i rad A, kolumn C respektive rad C, kolumn A.

Motsvarande har utförts för alla 'övriga värden i kanaltilldelningstabellen, vilket framgår vid en jämförelse av figur 3 och figur 4. De kanaler som är angivna ovanför förbindelsematrisens diagonal utnyttjas exempelvis för kommunikation över den högergående fibern, de kanaler som 10 15 20 25 30 35 503 258 13 är angivna under diagonalen utnyttjas dá för kommunikation över den andra fibern.

Vid ett avbrott i bussnätet måste kanalerna för sändning och mottagning mellan olika noder omfördelas mellan de två fibrerna. Genom omflyttning av kolumner och rader i förbindelsematrisen så, att kolumn- respektive radordningen i förbindelsematrisen representerar nodordningen i det faktiska bussnätet, kan denna omfördelning lätt åstad- kommas. Den första noden i. det faktiska bussnätet ska alltså alltid utgöra första rad respektive första kolumn i förbindelsematrisen. I figur 5 illustreras det fall som uppstår vid ett avbrott mellan nod A och nod B. Efter avbrottet kommer nod B att befinna sig först i bussnätet.

Nod A stàr fortfarande i förbindelse med de övriga noderna, men denna förbindelse upprätthålls via nämnda extra fiberpar 3,4. Nod A befinner sig efter inkopplingen via det extra fiberparet sist i bussnätet; den för kanalfördel- ningen i nod A avsedda raden och kolumnen i förbindelse- matrisen måste därför utgöra sista rad respektive sista kolumn i denna matris. Motsvarande sker naturligtvis för brott vid andra positioner i fibernätet.

I figur 6 visas ett flödesschema för kanaltilldelningen till varje nod i enlighet med det uppfinningsenliga förfarandet. De olika stegen har motsvarande hänvisnings- beteckningar i det pà figur 6 visade flödesschemat. Vid kanaltilldelningen utförs följande: 1. Betrakta bussnätets första nod. 2. Fördela N-1 kanaler pà fibrerna för sändning fràn den betraktade noden, 1 kanal till varje annan nod i nätet. Återanvänd endast de kanaler som i noden mottas från övriga noder. 3. Gå vidare till steg 4 om N är udda och steg 5 om N är jämnt. 505 258 10 15 20 25 14 4. Fortsätt till steg 6 cm1 totala antalet olika våglängder ej överstiger (NY-l)/4, återgå annars till steg 2 och gör om fördelningen för denna nod. 5. Fortsätt till steg 6 om totala antalet olika våglängder ej överstiger N?/4, återgå annars till steg 2 och gör om fördelningen för denna nod. 6. Återgå till steg 2 och gör om fördelningen om fler än en kanal av samma våglängd utnyttjas pá gemensam sträcka av fibern, fortsätt annars till 7 . 7. Kanaltilldelningen är färdig om den betraktade noden utgör sista nod i bussnätet. Kontrollera om detta är fallet. Gå till steg 8 om det fort- farande återstår noder till vilka kanaler ej har tilldelats. 8. Betrakta nästa nod i bussnätet, upprepa stegen 2- 7 för denna nod.

Då antalet noder' är' stort förenklas kanaltilldelningen väsentligt vid användning av den tidigare beskrivna kanaltilldelningstabellen, vilken bygger på de i flödes- schemat redovisade principerna.

Uppfinningen är ej begränsad till ovannämnda utförings- former, utan kan varieras inom ramen för efterföljande patentkrav.

Claims (5)

10 15 20 25 30 505 258 15 PATENTKRAV

1. Förfarande för att tilldela vàglängdskanaler i. ett innefattande N optiska noder och två (1,2; 3,4), varav det första (1,2) är möjliggöra dubbelriktad munikation mellan bussnätets alla noder medan det andra optiskt bussnät optiska fiberpar inrättat att samtidig, kom- (3,4) är inrättat att, efter skyddsomkoppling, upprätthålla denna kommunikation vid ett avbrott i det första fiber- paret, kännetecknat av, - att kanaltilldelningen utförs med kanaláteranvändning, varvid sändare respektive mottagare i bussnätet tilldelas totalt (NÄJJ/4 olika vàglängdskanaler om N är udda och totalt N*/4 olika vàglängdskanaler om N är jämnt; - att N-1 olika vàglängdskanaler tilldelas till sändare i respektive nod för sändning via någon av de optiska fibrerna till mottagare för motsvarande våglängder i var och en av de andra noderna så, att varje nod tilldelas precis en váglängdskanal per fiberriktning för kommuni- kation med varje annan nod i bussnätet; samt - att kanaltilldelningen utförs pà så sätt, att tvá kanaler av samma våglängd aldrig utnyttjas på någon gemensam sträcka av en optisk fiber i bussnätet vid varje möjlig nätkonfiguration som orsakas av ett avbrott på godtyckligt ställe i bussnätet.

2. Förfarande enligt patentkrav 1, kännetecknat av, att sändare och mottagare i en och samma nod tilldelas samma vàglängdskanaler, vilka aldrig utnyttjas för kommunikation med samma noder.

3. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, kånnetecknat av, att sändare i anslutning till den optiska fibern för kommunikation i den första fiberriktningen respektive den optiska fibern för kommunikation i den andra fiberriktningen tilldelas kanaler som mottagits pá mot- 503 258 10 15 20 25 30 35 16 svarande fiber på så sätt, att i varje nod àteranvänds på respektive fiber lika många kanaler som det antal noder, som skiljer noden från den närmaste änden av bussnätet.

4. Förfarande för att tilldela váglängdskanaler i ett optiskt bussnät innefattande N optiska noder och två optiska fiberpar (l,2;3,4), varav det första (1,2) är dubbelriktad kom- munikation mellan bussnätets alla noder medan det andra inrättat att möjliggöra samtidig, (3,4) är inrättat att, efter skyddsomkoppling, upprätthålla denna kommunikation vid ett avbrott i det första fiber- paret, kånnetecknat av, - att kanaltilldelningen utförs med kanalàteranvändning, varvid sändare respektive mottagare i bussnätet tilldelas totalt (Ni-1)/4 olika váglängdskanaler om rJ är udda och totalt N*/4 olika váglängdskanaler om N är jämnt; - att N-1 kanaler fördelas till varje nod i nätet; - att bussnätet vid kanaltilldelningen betraktas som ett ringnät bestående av en för sändning i en riktning avsedd optisk fiber, varvid kanalerna i varje nod reserveras parvis för kommunikation med övriga noder i bussnätets ena riktning på så sätt, att var och en av de för någon nod reserverade kanalerna àteranvänds minst en gång om N är jämnt och minst två gånger om N är udda; att varje váglängdskanal förekommer precis en gång på varje del- sträcka av ringnätet; samt - att varje till ringnätet tilldelad kanal i bussnätet utnyttjas för sändning till och från en nod.

5. Förfarande för att tilldela váglängdskanaler i ett optiskt bussnät innefattande N optiska noder och två optiska fiberpar (l,2;3,4), varav det första (1,2) är dubbelriktad kom- munikation mellan bussnätets alla noder medan det andra inrättat att möjliggöra samtidig, (3,4) är inrättat att efter skyddsomkoppling upprätthålla denna kommunikation vid ett avbrott i det första fiber- 10 15 20 25 30 503 258 17 paret, kännetecknat av, - att samma kanaler tilldelas till bussnätets avslutande noder som tilldelats i bussnätets inledande noder, så att bussnätet vid kanaltilldelningen betraktas som ett ringnät; - att i en första nod reserveras parvis N-l olika váglängdskanaler gemensamma med de övriga nedströms bussnätet anordnade noderna, upp till avståndet (N-1)/2 noder om N är udda och (N/2)-1 noder om N är jämnt, samt en ytterligare kanal för kommunikation med noden pà avståndet N/2 om N är jämnt; - att i en andra nod, för vilken en eller två gemensamma kommunikationskanaler har reserverats i den första noden och vilken befinner sig pà störst avstånd från den första noden, reserveras samma kanal eller kanaler gemensamma med en tredje nod i samma riktning i bussnätet, vilken tredje nod maximalt befinner sig på samma avstånd från den andra noden som denna har till den första noden - att kanaltilldelningen pà motsvarande sätt utförs för den tredje noden och efter denna följande noder till dess att bussnätets första nod nås; - att kanaler på motsvarande sätt reserveras gemensamma mellan var och en av de på den första noden i bussnätet följande noderna till dess att varje nod har tilldelats N-1 váglängdskanaler och totalt (N*-1)/4 skilda våglängder har tilldelats till samtliga noder om N är udda och totalt N*/4 skilda våglängder har tilldelats till samtliga noder om N är jämnt; samt - att de till varje nod tilldelade kanalerna fördelas för sändning och mottagning på respektive fiber så, att två kanaler av samma våglängd aldrig utnyttjas på någon gemensam sträcka av en optisk fiber i bussnätet vid aktuell nätkonfiguration och att en nod aldrig både sänder och mottager information från en viss annan nod via samma váglängdskanaler.