SE500719C2 - Skär med skruvformigt vriden spånyta - Google Patents

Description

01 CJ cl \'1 ...å \f 2 spetsigare och därmed svagare, vilket kan orsaka urflisningar ur skäreggen. Eggvinklarna är ofta mycket små och man ligger därför nära hàrdmetallens yttre hállfasthetsgränser.

Ofta finner de lâttskârande positiva skärgeometrierna användning vid material som vid skärande bearbetning är behâftade med speciella negativa egenskaper. Således har vissa material, såsom segare och hårdare material med ythärdningstendens, exempelvis vissa rostfria stål och fosforhaltiga stål, benägenheten att självhärda vid skärande bearbetning. I synnerhet vid den genererade skärkanten vid maximalt skârdjup uppträder denna egenskap till självhärdning. Anledningen till att tendenser till självhârdning framförallt uppstår vid ökande skârdjup år att skärkrafterna och därmed det alstrade värmet då ökar, varvid samtidigt bearbetningen åstadkommer vassa grader vid arbetsstyckets yta. Dessa grader hârdas omedelbart genom luftkylning, vilket medför ökad belastning på skäreggen, och då i synnerhet den del av skäreggen som motsvarar maximalt skärdjup.

Den således genom härdade grader uppkomna förhöjda belastningen orsakar stundom urflisningar och bristningar i skâreggen. Risken för uppkomsten av dylika defekter ökar med ökande skärdjup.

Föreliggande uppfinning har till uppgift att minimera, eller rentutav eliminera, risken för uppkomst av urflisningar och bristningar i skäreggen i jämhöjd med maximalt skärdjup. Denna uppgift löses genom att utforma skäreggen med ökande styrka mot ökande skärdjup, vilket i sin tur åstadkommes genom att successivt minska spånvinkeln mot större skärdjup.

Härigenom uppstår en skruvformat vriden spånyta utefter 500 719 skäreggen.

Skärets slâppningsvinkel hålls företrädesvis konstant men kan alternativt även utformas lätt vriden, dock inte alls i samma utsträckning som spánytan. Den får under inga omständigheter uppvisa samma vridning som spånytan, eftersom skäreggen då inte skulle tillta i styrka med ökande skärdjup, vilket är ett väsentligt kännetecken för föreliggande uppfinning.

Om slâppningsytan utföres med en skruvformad vridning, bör dennas stigning vara högst hälften av vridningens av spånytan stigning.

Vândskâr med skruvformade spánytor utefter skäreggarna är i sig förut kända, se exempelvis EP-A-239 045 och EP-A-392 730. Dessa kända skär har dock även till spânytorna motsvarande skruvformigt vridna släppningsytor i syfte att hälla eggvinkeln konstant.

Därmed förfelas emellertid hela konceptet för föreliggande uppfinning: skäreggen genomgår inte någon förstärkning med ökande skârdjup och risken för urflisningar och bristningar vid maximalt skärdjup består.

I áskádliggörande men icke begränsande syfte kommer uppfinningen nedan att närmare beskrivas i anslutning till en på bifogade ritningsfigurer visad föredragen utföringsform.

Figur 1 visar en perspektivvy av skäret enligt uppfinningen.

Figur 2 visar en toppvy av skäret enligt uppfinningen.

Figurerna 3a, 3b och 3c visar sektioner längs linjerna CI) co ~J v: 4 I-I, II-II resp. III-III i figur 2.

I fig 1 och 2 illustreras ett i sin helhet med 1 betecknat vändskär med kvadratisk grundform. Det innefattar en i huvudsak plan spånyta eller översida 11 och en med denna planparallell bottenyta, samt dem förenande släppnings- eller kantytor 2,3, vilka bildar spetsig vinkel med översidan 11. Kantytorna enligt fig 1 består i huvudsak av de plana ytorna 2 och 3, vilka längs en brytlinje bildar trubbig vinkel med varandra.

Vid biskäreggen 8 övergår släppningsytan 3 i släppningsytan eller planfasen 4. Släppningsgeometrin är dock inget väsentligt kännetecken hos föreliggande uppfinning utan kan även utgöras av en enda plan, alternativt krökt, släppningsyta som upptar hela kantytan.

Mellan två närliggande skärspetsar 6 sträcker sig en spånyta 10 såsom framgår av fig 1 och 2. Denna är utformad på det för föreliggande uppfinning särskiljande sättet. Således utgår spånytan 10 frän den operativa skärspetsen med sin största spånvinkel, lämpligen 15-40°, företrädesvis 20-30°, se fig 3a.

Spånvinkeln minskar därefter utefter huvudskäreggen 5 för att uppnå sitt minsta värde i den till spånytan 9 angränsande delen, exempelvis 5-25°, företrädesvis 10- °; se fig. 3c. Spånytan 9 avslutas med den i huvudsak lodräta ytan 13, vilken även kan fungera som spånbrytare. övergången mellan ytan 13 och nästföljande spånyta 10 upptas av övergångsytan 7, vilken även utgör spånyta för skärspetseggen.

Spänytan 10 är, som ovan omnämnts, steglöst och kontinuerligt skruvformigt vriden i syfte att 500 719 successivt förstärka huvudskäreggen 5 vid ökande skärdjup. Genom denna utformning har vändskär erhållits med överraskande lång livslängd vid bearbetning av sega material med ythärdningstendens. Spánvinkelns och därmed vridningens storlek framgår närmare av fig 3a, 3b och 3c. översidans 11 utformning innanför spänytorna 10 är i sig inte kritisk enligt föreliggande uppfinning.

Således kan även denna yta förses med i och för sig kända spânbrytargeometrier, såsom rillor, åsar, noppor el. dyl.

Skäret enligt uppfinningen förses lämpligen med ett centralt beläget hål 12, för isättande av lämpligt fasthållningsorgan, såsom skruv, läspinne el. dyl.

Enligt utföringsexemplet är huvudskäreggen helt rak. Den kan dock även vara lätt krökt utåt, i syfte att kompensera för den positiva, eller undantagsvis negativa, axiella lutningen, och säkerställa en fullständig planhet hos den frästa ytan.

Claims (3)

0 15 20 25 30 C71 I.) *_'\ \.I] _ ..> \Û PATENTKRAV

1. l . synnerhet fräsar, vilket är förfärdigat genom Skär för spànavskiljande bearbetningsverktyg- i formpressning och sintring av ett skärmaterial- (11) . undre, lämpligen plan bottentyta som är anläggbar mot bildande pulver och innefattar en översida en en samverkande bottenstödyta hos bearbetningsverktyget samt åtminstone tre mellan dessa sig sträckande (2,3), översidan utefter en linje som bildar huvudskäregg (5), sidoytor av vilka åtminstone en ansluter till k ä n n e t e c k n a t därav, att en mot nämnda huvudskäregg angränsande och längs denna sig sträckande spånyta (10) är skruvformigt vriden utefter sin längd pà så sätt att spánvinkeln är störst närmast den operativa skärspetsen (6) och minst närmast angränsande skärspets, samt av att varje sidoyta består av en eller flera plana ytor (2, 3), vilka bildar rät eller spetsig vinkel med översidan (11).

2. huvudskäreggen sig sträckande, Skär enligt krav 1, kännetecknat av att den utefter skruvformigt vridna spånytan, har en spànvinkel mellan 15 och 40°, företrädesvis mellan 20 och 30°, närmast den operativa skärspetsen, och en spànvinkel mellan 5 och 25°, företrädesvis mellan 10 och 20°, närmast angränsande skärspets, förutsatt att spånvinkeln intill den operativa skärspetsen är störst.

3. sidoytans (3) närmast under huvudskäreggen (5) Skär enligt krav 1 eller 2, kännetecknat av att släppningsvinkel är mellan O och l2°.