SE500359C2 - Sätt och anordning vid framställning av behållare där en förform av i huvudsak amorft termoplastmaterial termiskt kristalliseras i bottendelen - Google Patents

Description

(_ “i ff D C.) 10 15 20 25 30 35 ( nl (fFI *DO att materialet ej orienterats eller orienterats endast i ringa om- fattning. har det som regel en relativt stor materialtjocklek vilken i många tillämpningar är i huvudsak överensstämmande med den ursprung- liga materialtjockleken hos det ämne som är under omformning till behållaren. Ned uttrycket "i huvudsak amorft" avses att materialet har en kristallinitet av maximalt ca lO Z.

På grund av den dåliga värmeledningsförmågan hos termoplastmaterialet i kombination med den relativt stora väggtjockleken erfordras uppvärm- ning under lång tid för att materialet skall uppnå eftersträvad kris- tallinitet. I tillämpningar där materialet kristalliseras termiskt genom anliggning mot varma verktygsytor erfordras som regel anligg- ningstider av storleksordningen 15-30 s. Det är uppenbart att de långa anliggningstiderna reducerar produktionskapaciteten hos den använda utrustningen vilket leder till oönskat höga kapitalkostnader för behållarnas framställning.

Ytterligare en nackdel med känd teknik är att i samband med termisk kristallisering av i huvudsak amorft material i en behållares botten- del materialet i denna får en kristallinitet som varierar från område till område, varjämte i vissa områden bottendelen även får en oönskad deformation.

Den varierande kristalliniteten beror på att gasblandningar, som regel luft. innesluts mellan de varma verktygsytorna och termoplast- materialet. De inneslutna gasblandningarna bildar fickor mellan verk- tygsytorna och plastmaterialet. Varje ficka utgör ett isolerande skikt som reducerar värmeutbytet mellan verktygsytorna och termoplast- materialet, varigenom vid materialets uppvärmning materialet i områ- det för resp ficka tillförs en mindre mängd energi än i de områden där materialet anligger mot verktygsytorna. Därigenom når plastmate- rialet i området för resp ficka otillräckligt hög temperatur eller den erforderliga höga temperaturen under så kort tid att den totala termiska kristalliniteten i materialet blir alltför liten. Den ojämnt fördelade kristalliniteten medför att det kristallina materialet får en dålig formstabilitet i bottendelen. 10 15 20 25 30 35 J ( N (II \O Den oönskade deformationen är en följd av att den i resp ficka inne- slutna gasblandningen uppvärms varvid ett övertryck bildas i fickan.

Eftersom termoplastmaterialet trots fickans isolerande verkan når tillräckligt hög temperatur för att mjukna, förflyttas genom över- trycket i fickan termoplastmaterialet i området för fickan i riktning mot behållarens inre och/eller förtunnas materialet, varvid den icke önskade deformationen uppstår. Det är uppenbart att bottendelen i de tunnare materialpartierna har en reducerad mekanisk styrka I de områden av bottendelen där det finns en gravyr, t ex ett firma- märke. ett patentnummer etc. uppstår lätt de ovan angivna problemen med otillräcklig och/eller varierande kristallinitet resp oönskad deformation.

Föreliggande uppfinning anvisar ett sätt och en anordning där ovan angivna önskemål tillgodoses och där de angivna problemen är undan- röjda.

Den eftersträvade effekten uppnås genom den teknik som anges i de kännetecknande delarna av de oberoende kraven.

Enligt uppfinningen tillför man värmeenergi till det ursprungligen i huvudsak amorfa termoplastmaterialet genom att låta detta anligga mot minst en varm anliggningsyta med god värmeledningsförmåga under en eller flera relativt korta tidsperioder. Varje gång anliggningen mot de varma anliggningsytorna upphört avleds, beroende på termoplastmate- rialets dåliga värmeledningsförmåga, värmeenergi relativt långsamt till omgivningen. Enligt uppfinningen höjs materialtemperaturen genom minst en uppvärmning till ett temperaturområde inom vilket kristal- lisationshastigheten och därmed den värmeeffekt som frigörs inuti termoplastmaterialet är minst av samma storleksordning som den värme- effekt som utstrålar från materialet sedan anliggningen mot den eller de varma anliggningsytorna upphört. Det har för t ex PET visat sig möjligt att uppnå ett förhållande mellan den inuti materialet frigjor- da värmeeffekten och den från materialet avgivna värmeeffekten som medför att materialet utan fortsatt anliggning mot varma anliggnings- ytor bibehåller erforderlig hög temperatur under tillräckligt lång lO 1st 20 25 30 35 tid för att materialet skall erhålla önskad kristallinitet. När mate- rialet är i huvudsak amorft, är vid en viss temperatur kristallisa- tionshastigheten som högst men avtar vid oförändrad temperatur allt- eftersom materialets kristallinitet ökar. Med i huvudsak amorft mate- rial avses därvid ett material vars kristallinitet maximalt uppgår till ca lÛ Z.

I en föredragen praktisk tillämpning av uppfinningen genomlöper materialet ett kristallisationsförlopp vid vilket. sedan anliggningen mot den eller de varma anliggningsytorna upphört, den till materia- lets omgivning avgivna värmeeffekten först understiger. därefter i huvudsak motsvarar och slutligen överstiger den värmeeffekt som fri- görs när materialet kristalliserar. Detta innebär att sedan anligg- ningen mot den eller de varma anliggningsytorna upphört kommer mate- rialets temperatur först att stiga. därefter vara i huvudsak oför- ändrad och slutligen sjunka.

Hos många termiskt kristalliserbara plastmaterial har en kurva visan- de kristallisationshastigheten som funktion av temperaturen ett maximivärde. Genom anliggningen mot den eller de varma anliggnings- ytorna inställs materialtemperaturen till en temperatur i området för detta maximivärde. Om materialet. omedelbart sedan anliggningen mot formningsytan eller formningsytorna upphört, har en temperatur mot- svarande materialets maximala kristallisationshastighet och den vid denna temperatur inuti materialet per tidsenhet frigjorda energin svarar mot den från materialet per tidsenhet avgivna (avledda) ener- gin. kommer naturligtvis materialtemperaturen ej att stiga utan kvar- stanna på det inställda värdet intill dess att materialet nått så hög kristallinitet att kristallisationshastigheten börjar avta. Om där- emot den inuti materialet frigjorda energin per tidsenhet överstiger den från materialet avgivna energin. kommer materialtemperaturen givetvis att stiga.

Som regel är materialegenskaperna och den miljö i vilken termoplast- materialet befinner sig sådana att vid maximal kristallisationshastig- het den vid kristalliseringen frigjorda värmeeffekten överstiger den från materialet avgivna värmeeffekten. I en föredragen utföringsform 10 15 20 25 30 35 01 CD CJ (JJ U 1 MD av uppfinningen inställs därför materialtemperaturen till ett värde som är högre än det som medför maximal kristallisation. Härigenom säkerställs att temperaturen hos materialet alltid kommer att passera temperaturområdet för maximal kristallisationshastighet. Detta sker sedan materialet erhållit en viss termisk kristallisation och som en följd härav dess kristallisationshastighet avtagit. Generellt gäller således att enligt uppfinningen utnyttjas den värmeenergi som frigörs vid kristallisationen för att hålla materialet vid en temperatur som underhåller materialets termiska kristallisation även sedan kontakten mellan den eller de varma anliggningsytorna och termoplastmaterialet upphört.

Vid tillämpning av uppfinningen på PET av en viss kvalitet har det vid försök visat sig att om det i huvudsak amorfa materialet uppvärms till ca l40°C och kontakten med de varma verktygsytorna därefter upphör, är den genom kristallisationen utvecklade värmeeffekten otillräcklig för att hålla materialet kvar vid den inställda tem- peraturen varför denna sjunker. Vid uppvärmning till 160°C medför energiutvecklingen inuti materialet att materialtemperaturen först stiger eller är i huvudsak oförändrad. Därefter sjunker temperaturen allt eftersom materialets kristallinitet ökar.

Ovan beskrivet stötvisa tillförande av värmeenergi till materialet innebär att den erforderliga långa behandlingstid som enligt tidigare teknik erfordras för att uppnå önskat värde på materialets kristalli- nitet ej längre är bestämmande för cykeltiden hos de delmoment varav framställningsprocessen för behållaren sammansätts. Vid tillämpningar där ämnet förflyttas mellan efter varandra följande behandlingsstatio- ner låter man i tillämpningar där endast ett uppvärmningstillfälle ger otillräcklig temperatur till materialet detta uppvärmas i en el- ler flera uppvärmningsstationer som följer efter den första uppvärm- ningsstationen. Mellan varje sådant uppvärmningstillfälle låter man materialet vara fritt från kontakt med uppvärmningsorgan. I varje så- dan uppvärmningsstation överförs värmeenergi till ämnets material ge- nom anliggning mot varma anliggningsytor under en tid som är anpassad mot cykeltiden i stationen. Av den tillförda energin vandrar huvud- delen in i materialet. Genom de upprepade anliggningstillfällena med 10 l5 20 25 30 35 f I (H \¿D mellanliggande moment med avkylning/energivandring inuti materialet uppnås i vissa tillämpningar i ett tvärsnitt genom materialet en jämnare värmeprofil än enligt känd teknik dvs en värmeprofil med en i huvudsak jämn temperaturfördelning.

I initialskedet för det i huvudsak amorfa termoplastmaterialets kristallisering är materialet relativt mjukt eftersom kristallini- teten är låg och materialet har en temperatur som överstiger Tg med betryggande marginal. Enligt uppfinningen låter man, vid konkava anliggningsytor hos det termoplastiska material som skall uppvärmas. anordningens anliggningsyta, med vars hjälp ämnets eller en mellan- förforms material uppvärms. vara mer krökt än den konkava anliggnings- yta (hos förformen) som begränsar det material som skall uppvärmas. I fortsättningen används ordet ämne för att beteckna såväl ett ämne som en förform. I tillämpningar där ämnets konkava anliggningsyta bildar den yttre begränsningsytan för ämnets botten förs anordningens varma anliggningsyta, i fortsättningen även benämnd verktygsyta. och ämnet genom relativ rörelse till kontakt med varandra varvid kontakt först uppstår i ett centralt område av ämnets yttre bottenyta. Detta område förskjuts av verktygsytan mot ämnets inre centrum för att inta en slutpositioh, samtidigt som verktygets anliggningsyta mot termoplast- materialet kontinuerligt ökar därigenom att verktygsytan kontinuer- ligt bringas till kontakt med bottenytan allt närmare bottenytans övergång i ämnets väggparti. Detta innebär att ämnets bottendel för- skjuts mot ämnets inre. att ämnets undre bottenyta till alla delar når kontakt med den varma verktygsytan och att kontaktområdets succes- siva utbredning mot övergången till ämnets väggparti förhindrar att t ex luft innesluts mellan verktygsytan och plastmaterialet i botten- delen. Anordningens anliggningsyta (verktygsytan) begränsar material t ex metall med god värmeledningsförmåga.

I tillämpningar där termoplastmaterialets uppvärmning påbörjas där- igenom att den varma verktygsytan förs till kontakt mot en konvex anliggningsyta hos termoplastmaterialet väljs uppvärmningsorganets anliggningsyta mindre krökt än termoplastmaterialets för att uppnå motsvarande eliminering av blåsbildning mellan plastmaterialet och uppvärmningsorganet. Denna utföringsform kommer som regel till l0 15 20 25 30 35 Ui c J (13 (sd (_) I vb användning när uppvärmningsorganet förs till anliggning mot en botten- dels inneryta.

I vissa tillämpningar uppvärms termoplastmaterialet i ämnet från båda sidor. I anordningen ingår därvid ett organ, t ex en inre dorn eller ett yttre mothåll, innefattande material med god värmeledningsförmå- ga. t ex metall, och med en begränsningsyta som är förflyttbar till och från en inställbar arbetsposition i vilken organets begränsnings- yta bildar en spalt med anordningens anliggningsyta (verktygsyta). I arbetspositionen motsvarar spaltvidden maximalt materialtjockleken hos det termoplastmaterial som skall uppvärmas. Urganet förflyttas till arbetspositionen först sedan anordningens verktygsyta förflyt- tats till sin slutposition. Härigenom säkerställs att det ej bildas några fickor innehållande gasblandningar mellan ämnets material och organets begränsningsyta och därmed en god anliggning mellan termo- plastmaterialet och organets begränsningsyta.

I ett avslutande behandlingssteg bringas materialet i bottendelen till anliggning mot en eller flera kalibreringsytor av material med god värmeledningsförmåga. t ex metall. Kalibreringsytorna har därvid en form som svarar mot önskad slutform hos bottendelen för den behål- lare som avses bli framställd av ämnet. Förhållandet mellan plastmate- rialets krökning och kalibreringsytornas krökning är därvid det ovan beskrivna. Kalibreringsytan resp -ytorna har en temperatur understi- gande materialets glasomvandlingstemperatur (Tg). varigenom det varma plastmaterialet genom anliggning mot kalibreringsytan resp- ytorna, åtminstone i resp ytskikt, kyls till en temperatur understigande Tg. Återigen utnyttjas materialets relativt låga värmeledningsförmåga för att ge det mjuka och varma materialet den önskade formen genom anligg- ning mot kalibreringsytan resp -ytorna som har en temperatur innebä- rande att termoplastmaterialet vid motsvarande temperatur skulle vara styvt och mycket svårt att forma. Omformningen (kalibreringen) av bot- tendelen är som regel helt avslutad innan materialet i ett centralt skikt av bottendelen når så låga temperaturer att det ej längre är formbart. Kristalliniteten hos det formade materialet är hög och den eftersträvade mekaniska stabiliteten även vid höga temperaturer har erhållits. Missbildningar orsakade av blåsbildningar är eliminerade. 10 15 20 25 30 35 <' »1 Q ï l Q) I de beroende kraven anges ändamå1sen1iga utföringsformer av uppfinningen.

Uppfinningen beskrivs närmare i ans1utning ti11 ett anta1 figurer vi1ka visar i fig 1 ett axie11t tvärsnitt genom en principie11 anordning där anordningen är i en position för att påbörja uppvärmningen av materia1et i bottende1en hos en förform. fig ett axie11t tvärsnitt motsvarande fig 1, där det yttre uppvärmningsorganet förf1yttats ti11 kontakt mot förformens centra1a bottenområde, fig ett axie11t tvärsnitt motsvarande fig 1 där det yttre uppvärmningsorganet förskjutit förformens bottende1 mot förformens centrum, fig ett axie11t tvärsnitt motsvarande fig 1 där ett inre uppvärmningsorgan förts ti11 an1iggning mot förformens Bbttendeï fig ett axie11t tvärsnitt genom en förform vars bottende1 efter uppvärmning ti11 en temperatur ovanför Tg deformerats i avsaknad av mekaniska stödytor, fig ett axie11t tvärsnitt motsvarande fig 1 med förformen en1igt fig 5 införd i en anordning för s1utformning (kaïibrering) av förformens bottende1. fig ett axie11t tvärsnitt motsvarande fig 6, där bottende1ens s1utformning påbörjats därigenom att ett yttre organ för- skjutits ti11 kontakt mot förformens centra1a bottenområde, fig ett axie11t tvärsnitt motsvarande fig 6, där bottende1ens formning avsïutats därigenom att bottende1ens förskjutning mot centrum avsïutats. 10 15 20 25 30 35 9 fig 9 ett axie11t tvärsnitt motsvarande fig 6, där ett inre uppvärmningsorgan förts ti11 an1iggning mot förformens bottende1 och fig 10 ett snitt motsvarande snittet A-A i fig 1 för en anordning för mottagning. temperaturkonditionering och ka1ibrering av förformen.

Figurerna 1-9 åskåd1iggör en utföringsform av uppfinningen varvid i figurerna 1-8 visas en förform 10 och i fig 9 en behå11are 90 med en ti11s1uten bottende1 11 resp 91, en mynningsde1 12 resp 92 med en mynningskant 13 resp 93 och en me11an mynningsde1en och bottende1en be1ägen behå11arkropp 16 resp 96. I den i figurerna visade utförings- formen av förformen är mynningsde1en utformad med en utåtriktad f1äns 19 resp 99 som begränsas av mynningskanten 13 resp 93. Bottende1en har i den visade utföringsformen en ståring 15 resp 95 i vi1ken bottende1en övergår i behå11arkroppen 16 resp 96. Innanför ståringen har bottende1en ett bottenparti 14 resp 94 med en mot förformens centrum vänd begränsningsyta (inre begränsningsyta) 17 resp 97 och en från förformens centrum vänd begränsningsyta (yttre begränsningsyta) 18 resp 98I I den i figurerna visade utföringsformen av en anordning en1igt upp- finningen ingår ett stativ 81. ett inre organ 30, ib1and benämnt övre organ och ett yttre organ 20, ib1and benämnt undre organ. Det övre och det undre organet utgör i fig 1-4 uppvärmningsorgan och benämns därför i fortsättningen, när organen i dessa figurer avses, som rege1 inre uppvärmningsorgan resp yttre uppvärmningsorgan, medan det undre och övre organet i fig 6-9 utgör ky1organ och benämns därför i fort- sättningen. när organen i dessa figurer avses. som rege1 inre ky1- organ resp yttre ky1organ. I den beskrivna utföringsformen har upp- värmningsorganen och ky1organen en överensstämmande utformning men deras verkan bestäms av om energi ti11förs organen e11er av1ägsnas från dessa.

I det inre organet 30 ingår ett i huvudsak cy1indriskt organ 55 som innefattar en undre de1 31 och en övre de1 40. Den övre de1en är som 10 15 20 25 30 35 10 regel ïöstagbart förbunden med ett håïïorgan 58 vi1ket i sin tur via en axe1 59 är förbundet med ett i figurerna ej visat drivorgan för det inre organets 30 förf1yttning me11an ett 1äge där dess undre de1 31 befinner sig inuti förformen 10 resp behå11aren 90 och ett ïäge där den undre de1en befinner sig utanför förformen resp behå11aren.

Den övre de1en 40 hos det cy1indriska organet 55 har ett centra1t parti 45 som omges av en övre hy1sa 43 vi1ken är förskjutbar i det cyïindriska organets axe1riktning. Den övre hy1san har en inre be- gränsningsyta 44 vars dimensioner är anpassade mot dimensionerna hos en yttre begränsningsyta 46 hos det centra1a partiet för att bi1da en 1agring 53 i viïken den övre hyisan förskjuts reïativt det cy1ind- riska organet. Den övre hy1san 43 är även anordnad med en som regel runtomgående an1iggningsyta 56 för samverkan med mynningskanten 13 hos förformen 10 när denna pïacerats i anordningen. An1iggningsytan har åtminstone ett parti som är riktat nedåt i figurerna och som är anordnat för att anïigga mot förformens uppåt riktade kant e11er begränsningsyta hos mynningsdeïens övre begränsning 13.

Den övre hy1san 43 har ett f1änsparti 54, som rege1 ett runtomgående sådant. i vi1ket är anordnat ett anta1 1agringar 47. En bu1t 42 med ett nedåt vänt buïthuvud 57 är anordnad i varje sådan 1agring och med sin yttre gängade de1 41 fastsatt i det cy1indriska organets övre de1 40. Denna 1iksom f1änsen har urtag 48 resp 49 vi1ka är vända mot var- andra och vars dimensioner är anpassade för att uppta var sitt änd- parti hos en fjäder 50 som oms1uter bu1ten 42. Varje sådan bu1t är fixerad ti11 den övre de1en 40 mede1st den gängade de1en 41 och an- ordnad för att vid det cy1indriska organets 55 förf1yttning re1ativt den övre hy1san 43 förskjutas i hyïsans 1agring 47.

Den undre de1en är anordnad med en nedåt i figurerna vänd konkav an- 1iggningsyta 34. Kana1er 32 för värmebärande medium är anordnade i det cy1indriska organet för instä11ning av temperaturen hos den kon- kava an1iggningsytan. I den i figurerna visade utföringsformen är den med kana1er försedda de1en 35 mede1st en termisk iso1ering 33 avgrän- sad från resterande de1 av den undre de1en. 10 15 20 25 30 35 (r C? I: (pl 01 xf.) ll Ett positioneringsorgan 78 är anordnat för att orientera förformen till korrekt position dvs för att inställa förformen i rätt läge åtminstone i sidled och korrekt orientering i förhållande till de organ vilka påverkar förformen i de olika behandlingsstegen vid tillämpningen av uppfinningen. I en föredragen utföringsform är positioneringsorganet anordnat som en i huvudsak cylindrisk hylsa vilken är öppen i båda sina ändar.

I den visade utföringsformen ingår även hållare 75 vars inbördes av- stånd är anpassat mot den insnörning förformen har under mynnings- kanten. Hållarna är som regel löstagbart förbundna med positionerings- organet. Härigenom uppnås den fördelen att hållarnas dimensioner och inbördes avstånd är oberoende av positioneringsorganets dimensioner, varigenom utrustningen enkelt anpassas mot förformens/behållarens dimensioner vid ändring av dimensionerna för de behållare som produce- ras. Hållarna uppbär förformen vid de tillfällen under framställnings- processen då den ej uppbärs av andra organ i anordningen. I en före- dragen utföringsform bildar hållarna en bana 76 mot vilken förformen anligger med sin mynningsfläns 19 och utefter vilken bana förformen förflyttas till efter varandra anordnade stationer i vilka de olika behandlingsstegen genomförs. Som regel bildar banan därvid del i en cirkelperiferi i vars avbrutna del förformen tillförs banan och behål- laren lämnar denna. Positioneringsorganen 78 används därvid som regel även som förlyttningsorgan för att förflytta förformen mellan de olika behandlingsstationerna. I de utföringsformer där positionerings- organet är utformat som en i båda ändar öppen hylsa låter man i vissa tillämpningar förformen lämna hylsan genom dess nedre öppning sedan förformen genomgått det sista behandlingssteget och behållaren är framställd. Enklast sker detta genom att förformen helt enkelt tillåts falla genom tyngdkraftens inverkan därigenom att banan 76 slutar.

I det yttre organet 20 ingår en undre hylsa 60 med en undre del 61 och en övre del 62 vilka bildar två från varandra separat förflytt- bara enheter. Den undre hylsans övre del 62 har ett runtomgående spår 63 vars dimensioner är anpassade för att tillåta spåret motta förformens ståring 15. Den undre hylsan omger en undre dorn 26 vilken 10 15 20 25 30 35 12 i den i figurerna visade utföringsformen via en axel 67 är kopplad till ett i figurerna ej visat drivorgan för dornens 26 och därmed det yttre organets 20 förflyttning i dornens axiella riktning. Dornen har en yttre gänga 29 och såväl den undre hylsans undre del 61 som dess övre del 62 har häremot svarande inre gängor 65 resp 66 varigenom hylsans båda delar är förflyttbara relativt den undre dornen. Dornens läge är därigenom inställbart relativt den undre hylsan 60 och låses efter att det inställts därigenom att hylsans båda delar 61,62 roteras mot varandra (låsmutterprincipen).

Den undre dornen 26 har en övre del som bildar en tempereringsdel 21 hos det yttre organet. Tempereringsdelen begränsas av en mot det inre organet vänd konvex formningsyta 24 vars centrala del eller centrum- parti har hänvisningsbeteckningen 25. Formen (skepnaden) hos den kon- vexa formningsytan är är i huvudsak överensstämmande med formen (skep- naden) hos det övre organets 30 konkava anliggningsyta 34. Vidare har formningsytan och anliggningsytan en överensstämmande geometrisk cent- rumaxel 80. Kanaler 22 för värmebärande medium är anordnade i temper- eringsdelen för inställning av temperaturen hos den konvexa formnings- ytan. Som regel är anordnat en termisk isolering 23 för att reducerar överföring av värmeenergi mellan temperingsdelen och dornen i övrigt.

Det undre organet 20 är anordnat med ett anslagsorgan 68 med en an- slagsyta 69. Anslagsorganet samverkar med ett till det inre organets 30 hållorgan 58 fixerat distansorgan 70. Detta har en anslagsyta 72 vars position inställs med ett distanselement 7l. Distanselementets läge fixeras efter inställning medelst ett låsorgan 73. I figurerna visas en utföringsform där distanselementet är utformat som en invän- digt gängad hylsa och låsorganet som en låsmutter vilka båda samver- kar med en parallellt med den geometriska axelriktningen för form- ningsytan 24 resp anliggningsytan 34 anordnad gänga hos distansorga- net 70. Positionen hos distansorganets 70 anslagsyta 72 bestämmer det minsta avståndet mellan den konvexa formningsytan 24 hos det yttre organet 20 och den konkava anliggningsytan 34 hos det inre organet 30. Formerna hos den konvexa formningsytan och den konkava anligg- ningsytan är anpassade mot varandra så att. med ytorna i läget när- mast varandra, det mellan ytorna bildas en spalt med en spaltbredd 10 15 20 25 30 35 13 högst motsvarande tjock1eken hos förformens bottende1 11 och som rege1 i huvudsak överensstämmande med materia1tjock1eken hos botten- de1en.

I fig 5 visas exempe1 på formen hos förformens bottende1 sedan för- formen efter uppvärmning av bottendeïens materia1 ti11 en temperatur överstigande Tg fri1agts från an1iggning med den konvexa formnings- ytan 24 och i förekommande fa11 den konkava an1iggningsytan 34. För- formens bottende1 har därvid en temperatur överstigande Tg och är under förf1yttning ti11 ett efterfö1jande behand1ingssteg.

Fig 10 visar en utföringsform av uppfinningen där hå11arna 75 är anordnade som en p1atta 74 i vi1ken banan 76 är upptagen. Figuren visar motsvarigheter ti11 snittet A-A i fig 1 med det inre organet och förformen borttagna. Fem positioneringsorgan 7Sa-e är visade i figuren. Positioneringsorganen är fixerade ti11 varandra via för- bindningsorgan 77 och bi1dar en sammanhå11en enhet. Den sammanhå11na enheten är via förbindningsorganen ans1uten ti11 en centrumaxe1 79 kring vi1ken i figuren ej visade drivorgan roterar enheten ti11 bestämda 1ä9en i vi1ka de ovan i ans1utning ti11 figurerna 1-9 beskrivna kombinationerna av organ bi1das.

I vissa ti11ämpningar är centrumaxe1n fast förbunden med den samman- hå11na enheten för att rotera denna. Vridningsröre1sen kring den sammanhå11na enhetens centrum är därvid indexerad så att positione- ringsorganen 78a-e under ett i förväg instä11bart interva11 befinner sig i någon av de med hänvisningssiffrorna 1-5 angivna positionerna.

Positioneringsorganens förf1yttning ti11 positionerna 1-5 sker genom re1ativ röre1se i förhå11ande ti11 p1attan 74 vi1ken som rege1 har en fixerad position. I positionen 1 mottas förformen 10 av positione- ringsorganet 78a och hå11s på p1ats av hå11arna 75. dvs förformen hänger på de kanter som pïattan 74 bi1dar ti11 den i p1attan'upptagna banan 76.

Vid den sammanhå11na enhetens rotation förf1yttar varje positione- ringsorgan den i positioneringsorganet p1acerade förformen utefter banan 76 samtidigt som förformen med sin mynningskant är upphängd i 10 15 20 25 30 35 (f) ( ~J (fl \O 14 banans kanter. I av1ämningspositionen 5 är avståndet me11an banans kanter ökat vi1ket innebär att förformen när positioneringsorganet intar detta 1äge ej 1ängre uppbärs av hå11aren 78a (banans kanter) utan fa11er ned från anordningen.

Vid ti11ämpningen av uppfinningen p1aceras den förform som ska11 behand1as i anordningen (jfr fig 1, 6 och 10). Hå11arna 78 inriktar därvid förformen och hå11er denna i ett 1äge som svarar mot den position som visas i fig 1, dvs inget område av förformens bottende1 är i kontakt med vare sig det yttre organets 20 konvexa formningsyta 24 e11er det inre organets 30 konkava an1iggningsyta 34. Kana1erna 22, 32 för värmebärande medium ti11förs t ex vätska med förhöjd tem- peratur e11er innehå11er e1ektriska värmetrådar som spänningssätts. varigenom organen 20, 30 utgör uppvärmningsorgan. Eftersom materialet i förformens bottende1 ej an1igger mot vare sig den konvexa formningsytan 24 e11er den konkava an1iggningsytan 34 säkerstä11s att vid den efterfö1jande uppvärmningen uppnås en fu11ständig kontro11 för an1iggningstiderna me11an materia1et i förformens botten och uppvärmningsorganens formningsyta 24 resp an1iggningsyta 34.

Mede1st axe1n 47 förf1yttar därefter det undre uppvärmningsorganet 20 sin formningsyta 24 uppåt, varvid förformens mynningskant 13 förs ti11 an1iggning mot den övre hy1sans 43 an1iggningsyta 56 (jfr fig 2). Under fortsatt förf1yttning och under motverkan av fjäderkraf- ten från fjädrarna 50 förs det undre uppvärmningsorganets konvexa formningsyta uppåt i figuren, varvid förformens centra1a bottenparti 14 förskjuts mot förformens inre. Hateria1et i bottenpartiet uppvärms samtidigt av formningsytan men har en re1ativt 1åg temperatur åt- minstone under startskedet av formningsytans an1iggning varför en de1 av uppvärmningsorganets röre1se uppåt upptas av fjädrarna 50 däri- genom att den övre hy1san 43 förskjuts uppåt. Som rege1 återgår för- formen ti11 det 1äge som visas i fig 3 när materia1et i bottende1en mjuknat som en fö1jd av materia1ets uppvärmning.

I vissa ti11ämpningar där de axie11t riktade krafterna som överförs av förformen ti11 den övre hy1san är stora. är den övre hy1sans 43 an1iggningsyta 56 anordnad som en runtomgående an1iggningsyta för att 10 15 20 25 30 35 Qi (L (_ (N (31 \!) 15 i huvudsak tätande an1igga mot mynningskanten i a11a dess de1ar. I denna senare ti11ämpning bi1das ett s1utet utrymme inuti förformen vi1ket utrymme i vissa utföringsformer trycksätts för att stabilisera formen hos behå11arkroppen 16 och mynningsde1en 12 under den fort- satta behand1ingen av förformen. Vid det undre uppvärmningsorganets förf1yttning uppåt i figuren bringas förformens bottende1 ti11 kontinuer1igt ökande kontaktyta med den undre formningsyta 24.

Det undre formningsorganets konvexa formningsyta 24 är mer krökt än bottende1ens konkava yttre begränsningsyta vi1ket som redan angivits medför att vid an1iggningens början formningsytan endast an1igger mot ett område i centrum av bottende1ens centra1a bottenparti. Formnings- ytan har en temperatur överstigande materia1ets g1asomvand1ingstempe- ratur och hå11s vid denna temperatur mede1st värmebärandemedium i kana1erna 22. Temperaturen hos formningsytan är vid behand1ing av behå11are av po1yetenterefta1at. i fortsättningen benämnt PET. före- trädesvis minst 100°C. som rege1 minst 115°C. Temperaturen är max 260°C och som rege1 max 200°C. I de f1esta ti11ämpningar arbetar man vid PET med temperaturer i interva11et 140-200°C. Temperaturen hos termop1astmateria1et instä11s ti11 värden som är anpassade mot cyke1tiderf p1astmateria1ets tjock1ek etc för att som rege1 instä11a materia1et ti11 en temperatur i området för maxima1 krista11isations- hastighet e11er ti11 en temperatur överstigande temperaturen för maxima1 krista1Tisationshastighet.

Vid den konvexa formningsytans 24 successiva förf1yttning uppåt i figuren pressas bottende1ens centra1a parti mot den konvexa formnings- ytans centrumparti 25 samtidigt som bottende1en. a11t eftersom den konvexa formningsytan förf1yttas uppåt i figuren, ges en a11t mer krökt form. Härigenom förs bottende1ens konkava begränsningsyta ti11 an1iggning mot den konvexa formningsytan i kontinuer1igt ökande om- fattning så att efter avs1utad förf1yttning (omformning) i huvudsak he1a begränsningsytan hos bottende1en an1igger mot den konvexa form- ningsytan. I detta Täge har även förformens ståring 15 förts in i den undre hy1sans spår 63. Genom den kontinuer1igt ökande utbredningen av an1iggningen me11an begränsningsytan och den konvexa formningsytan 10 15 20 25 30 35 ( (J I \¿) 16 undviks oönskad innesïutning av gas t ex iuft mellan begränsningsytan och formningsytan.

Sedan omformningen av bottendeien avsïutats. fortsätter i en före- dragen utföringsform den konvexa formningsytans förflyttning uppåt i figuren alternativt förfïyttas det övre uppvärmningsorganets 30 konkava anïiggningsyta 34 nedåt, varigenom bottendeiens inre begräns- ningsyta 17 bringas ti11 aniiggning mot den konkava aniiggningsytan.

Medeist värmebärande medium i det övre uppvärmningsorganets kanaier 32 hå11s anïiggningsytan 34 vid en temperatur motsvarande de tempera- turer som ovan angivits för den konvexa formningsytan 24.

Den konvexa formningsytan och i förekommande fa11 den konkava aniigg- ningsytan kvarstannar i nyss angivna positioner under ett visst tids- intervaii. Tidsintervaiï som visat sig medföra önskad effekt uppgår ti11 minst 1 s, företrädesvis minst 2 s och som regeï minst 3 s.

Anïiggningstiden är bestämd av använda verktygstemperaturer, materiai- egenskaper hos det mekaniska organets formningsyta resp anïiggnings- yta. termopïastmateriaiets tjockiek etc. Den är som regeï så vaïd att materiaïet i bottendeien redan vid det första uppvärmningstiiïfäiiet. åtminstone"i skikt inti11 formningsytan resp intiiï aniiggningsytan. når temperaturer där materiaïet börjar att termiskt kristaïiisera.

Härigenom minskas materialets kïibbningstendens vid efterföïjande uppvärmningstiïifäiïen. Aniiggningstiden väijs därjämte så kort att temperaturen hos pïastmateriaïet i anïiggningsytorna understiger den temperatur vid viiken piastmateriaïet får en tendens att börja kiibba mot formningsytan 24 resp mot aniiggningsytan 34.

Beroende på anordningens uppbyggnad förs därefter det inre och det yttre uppvärmningsorganet ti11 sina utgångsiägen med förformen kvar i anordningen, förfïyttas förformen tiïi nästa behandïingsstation eïïer uttas förformen ur anordningen, varvid det ti11 kristaïïiseringstempe- ratur uppvärmda materiaïet utan aniiggning mot någon varm formnings- yta eïïer aniiggningsyta fortsätter att kristaïiisera under en viss som regel reïativt kort tid. I och med att den konvexa formningsytan e11er den konkava aniiggningsytan hos det inre uppvärmningsorganet 30 ej iängre påverkar formen hos bottendeien. kommer denna att ändra 10 15 20 25 30 35 L "I cv ca c s :w »o 17 form. varvid materialet i bottendelens centrala materialparti för- flyttas från förformens centrum. Bottendelen antar därvid t ex en form motsvarande den som åskådliggörs i fig 5.

Förformen undergår därefter som regel på nytt en behandling motsvaran- de den nyss beskrivna. I vissa utföringsformer sker denna med hjälp av samma organ som de som användes vid den närmast föregående behand- lingen, i andra utföringsformer av organ i en efterföljande behand- lingsstation ingående i anordningen och i ytterligare utföringsformer i en separat anordning. I de två senare alternativen genomförs behand- lingen medelst organ som har en uppbyggnad motsvarande den ovan be- skrivna. Genom att materialet under det första behandlingssteget som regel erhållit en viss förhöjd kristallinitet föreligger ej längre någon klibbningstendens hos materialet, varför termoplastmaterialet under de efterföljande behandlingarna som regel tillåts att anligga under längre tid än som angivits ovan mot den konvexa formningsytan resp den konkava anliggningsytan 34 hos det inre uppvärmningsorganet 30 och/eller ytorna inställs till en högre temperatur än den verktygs- ytorna hade vid den första uppvärmningen. Härigenom säkerställs att plastmaterialet snabbt når erforderlig temperatur vilken beroende på tillämpningsexempel har ett värde något under, i eller över området för materialets maximala kristallisationshastighet. I de flesta tillämpningar inställs materialets temperatur till ett värde över- stigande det som medför att materialet har maximal kristallisations- hastighet. Vid PET har den konvexa formningsytan 24 och i förekomman- de fall den konkava anliggningsytan 34 en temperatur inom området l40-260°C. företrädesvis inom området 150-200°C.

I vissa tillämpningar krävs endast att behandlingen genomförs en gång för att materialet i bottendelen skall erhålla den eftersträvade kris- talliniteten medan i andra tillämpningar behandlingen måste upprepas en eller flera gånger. Oavsett antalet uppvärmningstillfällen avslu- tas dock kristalliseringen med ett slutformningssteg (kalibrerings- steg) där de yttre och inre organen 20, 30 utgör kylorgan. Därvid bringas termoplastmaterialet vid temperaturer överstigande Tg till anliggning mot den konvexa formningsytan 24 (nu kyld) och som regel även mot den konkava anliggningsytan 34. även den kyld. Därvid 10 15 20 25 30 35 18 bringas mater1a1et 1 bottende1en 1 varmt t111stånd t111 an11ggning mot den konvexa formningsytan 24 och 1 förekommande fa11 den konkava an1iggningsytan 34 med temperaturen hos dessa ytor 1nstä11d t111 re1at1vt 1åga värden varmed avses temperaturer understigande materia1ets Tg.

Eftersom p1astmater1a1et har då1ig värmeïedningsförmåga hinner den ovan 1 samband med termop1astmateria1ets uppvärmning beskrivna omform- ningen av bottende1en ti11 dess önskade form avs1utas innan materia- 1et når så 1åga temperaturer att det ej 1ängre är formbart. Röre1se- för1oppen och ordningen me11an det yttre och 1nre organets 20. 30 röre1ser och omformning av bottende1en överensstämmer med vad som ovan beskrivits 1 ans1utning ti11 uppvärmningen av termop1astmater1- a1et 1 förformens bottende1. Som rege1 har förformens bottende1 11 den 1 fig 5 visade formen när s1utformn1ngssteget påbörjas.

Fig 6 visar förformen en11gt fig 5 p1acerad 1 anordningen, fig 7 hur den konvexa formningsytan 24 bringats 1 kontakt med bottende1en 11 1 dess centrumområde, fig 8 hur formningsytan förfïyttats ti11 sin änd- position och fig 9 hur 1 en föredragen utföringsform an11ggningsytan 34 förf1yttats t111 an1iggn1ng mot bottende1ens mot förformens cent- rum vända begränsningsyta. Sedan åtminstone skikt av termopïastmate- ria1et 1nti11 materia1ets begränsningsyta (ytor) antagit temperaturer under Tg är bottendeïen 91 färd1gstä11d och därmed även som rege1 be- hå11aren 90. Som rege1 1åter man temperaturen hos formningsytan 24 och an11ggn1ngsytan 34 vara re1at1vt 1åg, 1 vissa t111ämpningar max1ma1t 40°C. som rege1 max1ma1t 20°C och företrädesvis maxima1t 10°C. Temperaturen och ky1ningstiden är natur11gtv1s även anpassad mot p1astmateria1ets tjock1ek, värme1edn1ngsförmågan hos det materia1 som b11dar formningsytan 24 resp an11ggn1ngsytan 34 etc. Som rege1 är ky1ningst1derna 2-4 ggr 1ängre än uppvärmningstiderna. I vissa utfö- ringsformer är tids1nterva11en för termop1astmater1a1ets uppvärmning och ky1n1ng 1 huvudsak överenssstämmande.

Den ovan beskrivna an1iggningen (såvä1 vid uppvärmning som avky1ning) av endast bottende1ens centra1a centrumparti mot den konvexa form- ningsytan 1 startögonb11cket för bottende1ens behand1ing och den 10 15 20 25 30 35 (Yi CD CJ CM k )"1 xD l9 kontinuerliga ökningen av anliggningsytans omkrets till att slutligen omfatta allt material i bottendelen medför att i samtliga behandlings- steg undviks den enligt tidigare känd teknik förekommande oönskad in- neslutningen av gasblandningar mellan plastmaterialet och formnings- ytan.

Det är för fackmannen uppenbart att vid tillämpningar där botten- delens krökningsradie ökas i samband med behandlingen. behandlingen av bottendelen i varje behandlingssteg påbörjas därigenom att det inre uppvärmningsorganets konkava anliggningsyta har en form som medför att plastmaterialet i bottendelen i begynnelseskedet av om- formningen endast anligger mot anliggningsytan i centrum av denna och att storleken på det materialparti hos bottendelen som anligger mot anliggningsytan kontinuerligt ökas intill dess att i huvudsak allt material i bottendelen nått sin slutliga form. Härigenom undviks även i denna utföringsform av uppfinningen att gasfickor innesluts mellan plastmaterialet och anliggningsytan under omformningen av botten- delen. Den konvexa formningsytan hos det yttre uppvärmningsorganet förs därefter i vissa tillämpningar till anliggning mot bottendelens konkava begränsningsyta. Eftersom materialet i bottendelen redan er- hållit sin^slutliga form, en form som överensstämmer med formen hos den konvexa ytan, undviks att gasblandningar innesluts mellan den konvexa formningsytan och plastmaterialet.

Uppfinningen anvisar således en teknik för kristallisering av en bottendels termoplastmaterial där utrustningen i alla behandlingssteg har en enhetlig uppbyggnad. där klibbningstendenser undviks, där lik- formig kristallinitet i alla delar av bottendelen erhålls. där hög och reglerad kristallinitet uppnås i bottendelen och där bottendelen får en exakt form (skepnad) och en hög mekanisk och termisk stabili- tet. Härutöver undviks långa anliggningstider vilket medför att cykel- tiderna för utrustningen hålls nere och produktionskapaciteten ökar i förhållande till tidigare känd teknik.

För att förenkla beskrivningen har utan någon inskränkande betydelse ibland använts inre resp yttre eller övre resp undre och häremot svarande riktningsangivelser. Det är för fackmannen uppenbart att ( .\' LH kf 20 orienteringen 1 rummet för de beskrivna anordningarna och organen kan vara godtyckïig.

Ovanstående detaïjbeskrivning har endast refererat ti11 ett begränsat antaï utföringsformer av uppfinningen, men det inses Tätt av fackman- nen att uppfinningen inrymmer ett stort antal utföringsformer inom ramen för de efterföïjande patentkraven.

Claims (1)

1. 21 PATENTKRAV I. Sätt att vid framställning av en behållare (90) utgående från en förform (10) av i huvudsak amorft termoplastmaterial med en till- sluten bottendel (ll) termiskt kristallisera plastmaterial i bottendelen, där sagda plastmaterial medelst minst ett uppvärm- ningsorgan (20,30l uppvärms till en förhöjd temperatur och vilket plastmaterial därvid åtminstone i ett skikt intill en av sagda plastmaterials begränsningsytor (17,18) inställs till och hålls vid en temperatur vid vilken materialet kristalliserar termiskt och där tillförseln av energi till termoplastmaterialet avbryts sedan materialet uppvärmts till en förutbestämd temperatur, k ä n n e t e c k n a t därav, att den förutbestämda temperatu- ren är så vald att plastmaterialet kristalliserar med en hastig- het medförande att den vid kristallisationen frigjorda effekten i huvudsak motsvarar eller överstiger den effekt som avgår från det material som kristalliserar, att i ett avslutande behandlingssteg för formning av behållarens botten minst ett mekaniskt kylorgan (20,30) omformar plastmaterialet till dess slutform och att sagda mekaniska kylorgan kyler plastmaterialet, åtminstone i ett skikt närmast intill kylorganet resp kylorganen, till en temperatur understigande plastmaterialets Tg. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att termo- plastmaterialet uppvärms därigenom att uppvärmningsorganet (20,30) avger strålningsenergi eller att termoplastmaterialet uppvärms därigenom att det vid minst ett tillfälle bringas till anliggning mot minst ett av uppvärmningsorganen (20,30). Sätt enligt något av krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att termoplastmaterialet sedan det uppvärmts till förhöjd temperatur bringas till anliggning mot ett termiskt isolerande material. t: 'i \- \ xi -r__' \) (TI \~. . 22 Sätt enligt något av krav 1-3, k ä n n e t'e c k n a t därav, att termoplastmaterialet uppvärms minst till en temperatur mot- svarande den temperatur vid vilken den termiska kristallisations- hastigheten är maximal eller till en temperatur något understigan- de den temperatur vid vilken den termiska kristallisationshastig- heten är maximal. Sätt enligt något av krav 1-4, k ä n n e t e c k n a t därav, att termoplastmaterialet organ uppvärms till en temperatur överstigande den temperatur vid vilken materialets termiska kristallísationshastighet är maximal. Sätt enligt något av krav l-5, k ä n n e t e c k n a t därav, att termoplastmaterialets båda begränsningsytor (l7,18) anligger mot kylande ytor (24,34) och att termoplastmaterialet i åtminstone ett skikt närmast resp begränsningsyta kyls till en temperatur understigande Tg. Sätt enligt något av krav 1-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att termoplastmaterialet i bottendelen (ll) innefattar en konkav begränsningsyta (18) som under initialskedet av termoplastmateri- alets uppvärmning förflyttas av en hos det mekaniska organet (20) mer krökt konvex formningsyta (24) under kontinuerlig ökning av det område hos termoplastmaterialet som anligger mot den konvexa formningsytan intill dess att i huvudsak allt för uppvärmning avsett termoplastmaterial anligger mot den konvexa formningsytan. Sätt enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att sedan det mekaniska organets (20) konvexa formningsyta (24) förflyttats till sin ändposition, en konkav anliggningsyta (34) hos det andra uppvärmningsorganet (30) förflyttas till en arbetsposition i vil- ken den konkava anliggningsytan bildar en spalt med den konvexa formningsytan (24) med en spaltbredd vilken i varje område av spalten maximalt uppgår till materialtjockleken hos termoplast- materialet innan den konkava anliggningsytan bringas till kontakt med termoplastmaterialet. 9. 10. 11. 23 Sätt eniigt krav 7 e11er 8, k ä n n e t e c k n a t därav, att i ett avsiutande behandiingssteg bottendeïens (11) konkava be- gränsningsyta (18) bringas ti11 aniiggning mot den hos det mekaniska organet (20) mer krökta konvexa formningsytan (24) vars temperatur är instäïid tiii ett värde understigande termopiast- materiaiets g1asomvand1ingstemperatur (Tg) under kontinuerlig ökning av det område hos termopiastmateriaiet som aniigger mot formningsytan inti11 dess att i huvudsak aiit för kyining avsett termop)astmateria1 aniigger mot den konvexa formningsytan. Sätt eniigt krav 9, k ä n n e t e c k n a t därav, att sedan det mekaniska organets (20) konvexa formningsyta (24) förfiyttats ti11 sin ändposition, den konkava aniiggningsytan (34) hos det andra mekaniska organet (30) med aniiggningsytans temperatur understigande termopiastmateriaiets glasomvandiingstemperatur (Tg) förfiyttas ti11 en arbetsposition i viiken den konkava an- (24) med en spaïtbredd viiken i varje område av spaiten maximaït upp- ïiggningsytan biidar en spait med den konvexa formningsytan går ti11 materiaïtjockieken hos termopiastmateriaïet innan den konkava aniiggningsytan bringas tiii kontakt med termopïast- materiaiet. Anordning för att temperaturkonditionera termopiastmateriaï i en förforms (10) bottendei (11), där, genom reiativ röreise me11an bottendeien och en på ett första mekaniskt organ (20) anordnad temperaturkonditioneringsyta (24), en begränsningsyta (19) hos bottendeien bringas ti)1 anïiggning mot temperaturkonditione- (57) för att fixera förformens (10) kropp (16) åtminstone under avsïutningsskedet av att ringsytan och där i anordningen ingår organ den reiativa röreïsen, k ä n n e t e c k n_a d därav, temperaturkonditioneringsytan (24) är anordnad som en formnings- yta (24) viïken under avslutningsskedet av den relativa röreisen genom aniiggning mot begränsningsytan (18) förflyttar åtminstone partier av bottendelens materia) i förformens axeiriktning och att formningsytan (24) har en krökning anpassad mot begränsnings- ytans (18) krökning för att vid begynneiseskedet av den axieiia _ förfïyttningen av materia) i bottendeien anïigga mot bottendeien 12. 13. i (H vi) 24 endast i ett centralt område av denna och för att vid fortsatt förflyttning av material i bottendelen kontinuerligt öka storle- ken på det centrala området intill dess att i huvudsak allt för temperaturkonditionering avsett termoplastmaterial anligger mot formningsytorna. Anordning enligt krav 11, k ä n n e t e c k n a d därav, att i anordningen ingår ett andra mekaniskt organ (30) med en som en anliggningsyta (34) anordnad temperaturkonditioneringsyta (34), att det andra mekaniska organet (30) är anordnat för att för- flytta anliggningsytan (34) till en arbetsposition i vilken den bildar en spalt med formningsytan (24) och att i anordningen in- går organ för att låta spaltbredden i varje område av spalten vara maximalt lika med materialtjockleken hos bottendelens termo- plastmaterial innan detta bringas i kontakt med anliggnings- ytorna. Anordning enligt krav 11 eller 12, k ä n n e t e c k n a d därav, att resp mekaniskt organ (20,30) är anordnat för att avge värmeenergi till bottendelens plastmaterial eller för att avleda värmeenergi från bottendelens plastmaterial.