SE505499C2 - Förvaringslösning för organ och vävnad eller delar därav från människor och djur innehållande kalcium och nitroglycerin, användning därav samt förfarande för förvaring därmed - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 505 499 samtliga kärltransplantat är insydda och blodet åter cirkulerar genom dessa, kan en tidsperiod av upp till ca 2 h ha förflutit. För de patienter som också skall få en eller två hjärtklaffar insydda, kan denna tidsperiod bli ännu längre. Istället för att förvara kärltransplantaten i koksalt innan de blir insydda, använder en del kirurger patientens eget blod. Man tappar då ut blod från patien- ten och placerar detta i en skål. Transplantatet får sedan ligga i detta blod innan det sys in till hjärtat.

Temperaturen är då inledningsvis 37°C, men sjunker snabbt till rumstemperatur. Man anser att eftersom blod är det medium som kärlet exponeras för hela livet, måste detta vara det ideala förvaringsmedlet för ett kärltransplan- tat.

Inom hjärtkirurgin utgör kranskärlskirurgin ca 70% av operationerna på vuxna. Det är välkänt från djur- försöksstudier att när ett kärltransplantat används där endotelet är destruerat, utlöses s k intimal hyperplasi, och transplantaten ockluderas efter en tid (kärllumen blir mindre och mindre, och till sist stoppas blodflödet helt och hållet). Vid kliniska uppföljningsstudier har det visat sig att 5 år efter en kranskärlsoperation har ca 30-50% av ventransplantaten ockluderats, och då dessa studeras histologiskt påträffas en markant intimal hyper- plasi. Detta är alltså fallet med ventransplantat som sköljts ut och förvarats i ovannämnda fysiologiska kok- saltlösning.

Sökandens forskargrupp har intensivt studerat både korttids- och làngtidsförvaring av blodkärl. Vad beträf- far korttidsförvaring av blodkärl, dvs upp till 2 h för- varing, har det visats att en fysiologisk koksaltlösning är toxisk för kärlendotelet. Om en koksaltlösning sköljs genom t ex arteria iliaka på en råtta kan man efter ca 1 månad pàträffa intimal hyperplasi i kärlet. Om man där- emot sköljer med serum pà motsvarande sätt, påträffas ingen intimal hyperplasi. Sålunda är användning av en fysiologisk koksaltlösning som förvaringslösning inte 10 15 20 25 30 35 505' 499' gynnsam för blodkärlen. Trots detta, och i brist på bättre alternativ, fortsätter emellertid den kliniska användningen av fysiologisk koksaltlösning på de flesta thoraxkirurgiska centra i världen.

Sökandens forskargrupp har också visat att blod inte heller är tillfredsställande som förvaringslösning. Rums- tempererat blod som förvaras i en skål och inte oxygene- ras (syrsätts) är synnerligen toxiskt för blodkärlens endotel och inhiberar endotelfunktionen avsevärt. Detta kan tyckas paradoxalt, men eftersom blod är ett organ som uppvisar normal funktion endast då det är i rörelse och ständigt oxygeneras i lungorna, kan det inte fungera på vanligt sätt. Deoxygenerat, stillastående blod innehàller liksom allt annat blod vita och röda blodkroppar samt trombocyter. Det är välkänt att vita blodkroppar aktive- ras vid hypoxi (låg syrgaskoncentration) och producerar då toxiska substanser. Sökandens forskargrupp har visat att Ringers laktat, Krebs lösning och en LPD(”low potassium dextran”)-lösning däremot kunde förvara blod- kärl i 2 h, både vid kylskåpstemperatur (4°C) och rums- temperatur (20°C). Av dessa tre lösningar är det emel- lertid endast LPD-lösningen som innehåller ett kolloid- osmotiskt aktivt ämne, nämligen dextran 40, en stor sockermolekyl med en genomsnittlig molekylvikt av ca 40 000 daltons. Kolloidosmostrycket är det "sugtryck” som proteinmolekyler och andra större molekyler som ej kan passera kapillärmembranet utövar för att hålla kvar vätska i kapillärerna. Denna LPD-lösning, som definieras närmare nedan, har sålunda ett kolloidosmotiskt tryck som är något högre än det för normal plasma. I en serie studier har andra forskare visat att dextran 40 är gynn- samt beträffande förebyggande av trombos genom att det täcker endotelet, varför aktiverade vita blodkroppar inte kan fastna med sina receptorer och därmed invadera och pà så sätt destruera kärlet. Vid làngtidsförvaring av blod- kärl, dvs mer än 24 h, t ex 36 h, kan inte Ringers laktat eller Krebs lösning ge någon tillräckligt tillfredsstäl- 505 499 10 l5 20 25 30 35 lande effekt på blodkärlet. Däremot gav LPD-lösningen bättre effekt.

Beträffande övrig klinisk organtransplantation idag, är det två organförvaringslösningar som dominerar, dvs den s k University of Wisconsin-lösningen och Euro- Collins-lösningen. Dessa lösningar är s k intracellulära förvaringslösningar, dvs de har en hög kaliumhalt och låg natriumhalt. Syftet med denna sammansättning är att cel- lerna skall få ”bada” i en intracellulär miljö. Sökandens forskargrupp har däremot efter omfattande studier visat att vad beträffar blodkärl orsakar dessa intracellulära lösningars höga kaliumhalt en kraftig kärlspasm. Det är därför inte logiskt att använda förvaringslösningar med intracellulär elektrolytsammansättning vid förvaring av kärltransplantat.

Inom hjärtkirurgin har på senare tid en ständigt ökad användning av s k homotransplantat, dvs från en individ till en annan individ av samma art, blivit van- lig. Detta innebär att blodkärl tas ut från nyss avlidna individer, oftast på rättsmedicinska institutioner, och efter en kort tids förvaring kryoförvaras dessa blodkärl, dvs fryses ned i flytande kväve. Vid hjärttransplanta- tioner kan man ofta också tillvarata aortaroten inklusive klaffapparaten på det hjärta som man ändå skall operera ut och kasta. För närvarande placeras detta preparat i koksaltlösning till dess att man nästa dag tar hand om det för kryoförvaringsförfarandet.

Inom plastikkirurgin ökar omfattningen av mikro- kirurgiska förfaranden där man flyttar organdelar, inklusive blodkärl, från en plats i kroppen till en annan, dvs autotransplantationer. Inom denna del av kirurgin finns också ett behov av en tillfredsställande förvaringslösning för blodkärlssystemet i de aktuella organen, så att man när organet är insytt kan etablera en fullgod blodcirkulation när blodflödet sätts igång.

Sammanfattningsvis finns det för närvarande sålunda ingen helt tillfredsställande förvaringslösning för organ 10 15 20 25 30 35 505 499 och vävnad eller delar därav från människor och djur, särskilt för blodkärl, förvaras i annat syfte, dessa områden föreligger sålunda ett stort globalt behov som skall transplanteras eller t ex för medicinska studier. Inom av en förvaringslösning som saknar nackdelarna med be- fintliga förvaringslösningar och som bevarar de ursprung- liga strukturerna och funktionerna hos organet, vävnaden eller delarna därav ifråga i mycket större omfattning och under en avsevärt längre tidsperiod. Ändamålet med uppfinningen Ändamålet med föreliggande uppfinning är att elimi- nera ovannämnda problem med befintliga förvaringslös- ningar för organ och vävnad eller delar därav från männi- skor och djur.

Detta ändamål uppnås med hjälp av en förvaringslös- ning av inledningsvis nämnt slag, som dessutom inbegriper kalcium och nitroglycerin. Ytterligare särdrag anges i efterföljande underkrav.

Föreliggande uppfinning hänför sig även till använd- ning av förvaringslösningen samt till ett förfarande för förvaring av organ och vävnad eller delar därav från människor och djur i förvaringslösningen.

Beskrivning av uppfinningen Sökandens forskargrupp har efter omfattande studier och försök nått fram till det överraskande och till synes motsägelsefulla resultatet att kalcium har en tidigare ej visad potent funktion vid långtidsförvaring av främst blodkärl och kan bevara den glatta muskelfunktionen i blodkärl under upp till 36 h.

Man har sedan länge ansett att kalcium inte bör vara närvarande i transplantatförvaringslösningar. Orsaken dvs lokal blodbrist, stiger den intracellulära kalciumkoncentrationen, och man till detta är att vid ischemi, har därför inte velat tillföra ytterligare kalcium så att detta skulle bli tillgängligt för cellerna. Sökandens forskargrupp har emellertid utfört jämförande studier som visar att långtidsförvaring av blodkärl i kalciumfria 10 15 20 25 30 35 5Û5 499 lösningar är destruktiv för blodkärlet ifråga. Närvaron av kalcium krävs i lösningen, bl a för upprätthållande av kärlendotelets integritet. I kärlendotelet finns kolväte- kedjor som är bundna till proteiner i cellmembranen, och dessa utgör ett s k glykokalixskikt. Detta är ett tunt skikt av ett slemliknande ämne (uppbyggt av sockerarter) som anses omge cellmembranen och som är av betydelse för cellens immunegenskaper och gör cellväggen genomsläpplig.

Dessa kolvätekedjor binds samman av bl a kalcium. Om kärlendotelcellerna under en längre tid utsätts för kalciumfria lösningar, förmodas en desintegration av det viktiga glykokalixskiktet äga rum, och endotelets funk- tion kan därmed inte bli fullgod. Belägg för dessa upp- täckter har erhållits genom elektronmikroskopstudier av cellmembran i blodkärl som förvarats i förvaringslös- ningar med och utan kalcium.

Dessutom har sökandens forskargrupp funnit att endo- telfunktionen i blodkärl på ett överraskande sätt kan upprätthållas genom tillsättning av nitroglycerin till förvaringslösningen. Nitroglycerin utgör sannolikt sub- strat till kväveoxid, NO, dvs den kroppsegna substans som produceras i endotelet och som utgör en av de s k endo- (EDRF).

Vid ett jämförande försök mellan en LPD-lösning telberoende relaxationsfaktorerna innehållande kalcium och en LPD-lösning innehållande både kalcium och nitroglycerin visade det sig att ännu bättre konservering av EDRF-funktionen kunde uppnås med nitro- glycerin närvarande i lösningen.

Det i patentansökan genomgående använda uttrycket ”organ och vävnad eller delar därav från människor och djur” avser i sin vidaste betydelse vilken typ av organ- och vävnadsstruktur som helst som erhållits från djur och människor och som företrädesvis kan transplanteras till människor och djur genom autotransplantation, syngen transplantation, allotransplantation och xenotransplan- tation (t ex organ från gris och apa till människor).

Förvaringslösningen enligt uppfinningen är särskilt läm- 10 15 20 25 30 35 505 499 pad för blodkärl eller delar därav och lungor. Med ut- trycket ”blodkärl” avses sålunda vener, artärer och kapillärer inklusive aortaroten med klaffapparat samt pulmonalisroten med klaffapparat (s k ”homografts”).

Omfattande studier av förvaring av andra kroppsdelar än blodkärl, lungor och njurar har ännu inte utförts, men det finns f n inget som tyder på att sådana organ skulle påverkas negativt av förvaring i lösningen enligt upp- finningen. För förvaring av hjärta gäller emellertid specifika koncentrationer av elektrolyter i förvarings- lösningen, vilket framgår nedan.

Det i patentansökan genomgående använda uttrycket ”transplantat”, även benämnt graft, avser organ och väv- nad eller delar därav enligt definitionen ovan som skall transplanteras på nàgot av de angivna sätten.

Det i patentansökan genomgående använda uttrycket ”förvaringslösning”, inom området ibland även benämnd preservationslösning, avser den lösning eller vätska i vilken ovannämnda organ och vävnad eller delar därav skall förvaras, t ex före transplantation. Förvarings- lösningen är som nämnts ovan även avsedd att användas för förvaring utan efterföljande transplantation, t ex för olika typer av undersökningar och studier.

Vid en föredragen utföringsform inbegriper förva- ringslösningen enligt uppfinningen förutom kalcium och nitroglycerin även ca 5-15, företrädesvis ca 7-12 vikt% lågmolekylärt dextran med en medelmolekylvikt av ca 1 000 daltons lärt dextran ca 3-8 vikt% högmoleky- dextran 70 (t ex dextran 1), (t ex dextran 40, dextran 60, eller högre, såsom dextran 120), ca 0,1-2,6% glukos, buffert (t ex fosfat-, THAM- eller vätekarbonat-), ca 4-25 mM kalium, ca 1-16 mM magnesium, ca 50-150 mM natrium och ca 50-150 mM klorid. teoretiskt en osmolaritet av ca 50 milliosmol. Då detta 5 vikt% dextran 1 ger sätts till lösningen, måste koncentrationen av elektro- lyter (t ex natrium och klor) minskas så att lösningen ej blir hyperosmolär. 505 499 10 15 20 25 30 35 Vid en annan föredragen utföringsform av uppfin- ningen inbegriper förvaringslösningen förutom kalcium och nitroglycerin även en Perfadex-lösning, som är kommer- siellt tillgänglig. Denna Perfadex-lösning innehåller 50 g/l dextran 40 med en medelmolekylvikt av 40 000 daltons, 5 mM glukos, fosfatbuffert som ger en fosfathalt av 0,8 mM, 138 mM natrium, 142 mM klor och 0,8 mM sulfat samt en tillsats av THAM- buffert så att ett pH-värde av ca 7,4 uppnås. 6 mM kalium, 0,8 mM magnesium, Samtliga ovan angivna halter är baserade på den slutliga förvaringslösningen.

Vad beträffar förvaring av hjärta i förvaringslös- ningen enligt föreliggande uppfinning, måste kaliumhalten ökas till ca 16-25, företrädesvis till 20 mM och magne- siumkoncentrationen till ca 12-16 mM. Koncentrationen av natrium minskar då så att lösningens osmolaritet ej överstiger ca 340 milliosmol per liter. Vid förvaring av andra organ och vävnader är kaliumkoncentrationen van- ligtvis ca 4-6 mM och magnesiumkoncentrationen vanligtvis ca 1-4 mM, baserat på den slutliga förvaringslösningen.

Perfadex-lösning, som är en typ av ovannämnda LPD- lösning, har tidigare visat sig fungera som långtids- förvaringsvätska för transplantat, särskilt njurar, inför transplantation. Perfadex är en s k extracellulär lös- ning, dvs med en natrium- och kaliumkoncentration som är ungefär samma som den i plasma. Fosfatbufferten och THAM- bufferten däri har stor buffringskapacitet och ger lösningen ett pH-värde av 7,40. Glukosen fungerar som substrat vid metabolismen, och dextran 40 ger lösningen ett kolloidosmotiskt tryck motsvarande normal plasma.

Alla större dextranmolekyler, såsom från dextran 40 och uppåt, har nackdelen att de vid administrering kan orsaka anafylaktiska reaktioner. Endast små mängder av dessa molekyler räcker för att utlösa dessa livshotande reaktioner. Lågmolekylärt dextran, t ex dextan l, även benämnt Promiten, ges därför till patienter i dessa sammanhang för att motverka denna reaktion. Risken för 10 15 20 25 30 35 505 499 sådana anafylaktiska reaktioner förhindras genom att förvaringslösningen enligt föreliggande uppfinning innehåller lågmolekylärt dextran.

Perfadex-lösningen har i sig emellertid inte till- räckligt tillfredsställande egenskaper beträffande upp- rätthållande av den glatta muskelfunktionen och endotel- funktionen i blodkärl.

Tillsättning av kalcium och nitroglycerin till Perfadex ger däremot en signifikant förbättring av förva- ringslösningens egenskaper vad gäller upprätthållande av dessa funktioner vid långtidsförvaring.

I förvaringslösningen enligt föreliggande uppfinning föreligger kalcium i en koncentration av 0,3-1,5 mM, företrädesvis ca 0,7 mM, baserat på den slutliga förva- ringslösningen. Kalcium kan tillsättas separat under beredningen av förvaringslösningen i form av en lösning, t ex en vattenlösning, av kalcium eller tillsättas i fast form, t ex såsom ett salt, företrädesvis CaCl2, varvid den negativt laddade jonen i saltet är sådan att den inte skadligt inverkar på förvaringslösningens egenskaper.

I förvaringslösningen enligt föreliggande uppfinning föreligger nitroglycerin i en koncentration av 10'4-10'7 M, företrädesvis ca lO'5-lO'6 M, baserat på den slutliga lösningen. Nitroglycerin kan tillsättas separat under beredningen av lösningen, antingen i form av en lösning eller i fast form. Ett användbart alternativ till nitroglycerin är ett preparat benämnt Nipride, vars aktiva ingrediens är nitroprussid, t ex i form av nitro- prussidnatrium. Ett annat alternativ till nitroglycerin är papaverin.

Enligt föreliggande uppfinning kan dessutom even- tuellt heparin sättas till förvaringslösningen i en kon- centration av 1-12 IE/ml, företrädesvis 10 IE/ml, baserat på den slutliga förvaringslösningen. Heparin används i syfte att förhindra koagelbildning på insidan av kärl- transplantatet i det fall det skulle vara omöjligt att skölja bort allt blod vid uttagningen av organet. Vidare 505 499 10 15 20 25 30 35 10 har utförliga studier visat att heparin inte är toxiskt för endotelfunktionen. Ett alternativ till heparin är fragmin (Dalteparin).

Dessutom kan antibiotika eventuellt sättas till för- varingslösningen enligt föreliggande uppfinning. Exempel pà användbar antibiotika är bensylpenicillin i en kon- centration av ca 120 mg/l.

Samtliga ingredienser i förvaringslösningen enligt uppfinningen, även de valfria, kan tillsättas separat och i vilken ordning som helst. Vid en föredragen utförings- form sätts kalcium, nitroglycerin och eventuellt heparin och/eller antibiotika till en färdigblandad lösning, t ex Perfadex, innehållande resterande ingredienser för åstad- kommande av förvaringslösningen.

Förvaringslösningens pH-värde bör vid användning hàllas inom ett område av ca 7,4-7,6. Vilken buffert som helst som ger det erforderliga pH-värdet och som inte inverkar skadligt på förvaringslösningens funktion kan användas.

Förvaringslösningen enligt föreliggande uppfinning är idealisk för sina ändamål i och med att den innehåller följande ingredienser och funktioner: 1) extracellulär elektrolytsammansättning inklude- rande kalcium, dvs inga elektrolyter som ger kärlspasm, 2) effektivt buffertsystem som kan hålla ett pH-värde av ca 7,4-7,6, 3) kolloidosmotiskt aktiva ämnen (t ex högmolekylärt dextran), som kan ge lösningen ett kolloidosmotiskt tryck motsvarande det i plasma, dvs 25 mm Hg eller högre vid behov, 4) ett lågmolekylärt, men cellmembranimpermeabelt, ämne (t ex 5-15% dextran 1), som kan ge lösningen en osmolaritet inom intervallet 50-150 milliosmol, 5) effektivt vasodilaterande ämne, t ex nitroglyce- rin, nitroprussid eller papaverin, 6) koagelförhindrande tillsats, t ex heparin eller fragmin (Dalteparin), 10 15 20 25 30 35 505 499 11 7) glukos för metabolismen under förvaringstiden, 8) eventuell antibiotika som inte är vävnadstoxisk vid långtidsförvaring, och 9) ökade kalium- och magnesiumhalter för förvaring av hjärta.

I förhållande till kända förvaringslösningar för organ och/eller vävnad som t ex skall transplanteras innehåller förvaringslösningen enligt föreliggande upp- finning sålunda två nya, aktiva ingredienser som var för sig, och särskilt tillsammans, på ett överraskande sätt inverkar gynnsamt på ifrågavarande organ och/eller vävnad under förvaringen. Effekterna av dessa båda ingredienser, dvs kalcium och nitroglycerin, är inte tidigare kända i detta sammanhang, och gör förvaringslösningen enligt upp- finningen till ett globalt sett mycket lovande preparat.

Förvaringslösningen enligt uppfinningen kan befinna sig i vilken inom området lämplig konventionell behållare som helst.

Uppfinningen hänför sig dessutom till ett förfarande för förvaring av organ och vävnad eller delar därav från människor och djur i en förvaringslösning enligt uppfin- ningen, varvid organet och vävnaden eller delarna därav nedsänks i förvaringslösningen och temperaturen av förva- ringslösningen justeras inom området 4-24°C under en tid av högst ca 2 h för korttidsförvaring, eller vid en tem- peratur inom området 0,5-8°C under högst 36 h för lång- tidsförvaring.

Organet, vävnaden eller delarna därav från människor och djur som avlägsnats från donatorn ifråga bör om möjligt genomspolas in situ och/eller snarast möjligt därefter placeras i förvaringslösningen för minimering av eventuella skadliga effekter.

Den optimala förvaringstemperaturen för förvarings- lösningen enligt föreliggande uppfinning är helt och hållet beroende på den planerade förvaringstiden. Vid t ex korttidsförvaring av blodkärl, dvs upp till 2 h, är den optimala temperaturen rumstemperatur. Allt för låga 10 15 20 25 505 499 12 temperaturer är ej optimala för endotelet, men det tål ner till 4°C ganska väl. Efter ca 2 h àterperfusion in vivo efter det att transplantatet sytts fast, har endo- telfunktionen helt och hållet återhämtat sig. Vid en sänkning av temperaturen till l°C får endotelet en funk- tionsnedsättning som inte återhämtar sig efter 2 h, men däremot efter 24 h. För långtidsförvaring är det sålunda ett absolut krav att temperaturen skall vara låg. 0,5-8°C, företrädesvis 4°C har visat sig vara mest för- delaktigt. Olika organ har specifik optimal lagrings- temperatur vid lagring upp till 36 h.

Enbart i EU-området med mer än 400 miljoner invånare utförs t ex över ca 300 000 koronarbypassoperationer varje år, och i Sverige ca 7 000 per år. I USA är denna typ av operationer den alla kategorier vanligaste opera- tionen. En förvaringslösning enligt föreliggande uppfin- ning bör t ex även finnas till hands för tillvaratagande av homotransplantat på rättsmedicinska avdelningar. Såsom nämnts ovan finns också ett starkt behov av att förvara blodkärl i en tillfredsställande förvaringslösning tills de kan kryoförvaras efterföljande arbetsdag. Inom den perifera kärlkirurgin och i plastik- och rekonstruktions- kirurgin finns också alltid ett behov av tillgång av en sådan förvaringslösning.

Claims (14)

10 15 20 25 30 35 505 499 13 PATENTKRAV

1. l. Förvaringslösning för organ och vävnad eller delar därav från människor och djur, varvid den inne- håller dextran, glukos, elektrolyter och buffertlösning, k ä n n e t e c k n a d av, att den inbegriper nitro- glycerin och kalcium.

2. Förvaringslösning enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a d nitroglycerin och ca 0,3-1,5 mM kalcium, baserat på den av, att den inbegriper ca 1O"4-1O'7 M slutliga förvaringslösningen.

3. Förvaringslösning enligt krav 2, k ä n n e - t e c k n a d av, att den inbegriper ca 0,7 mM kalcium och ca 1O'5-10"6 M nitroglycerin, baserat på den slutliga förvaringslösningen.

4. Förvaringslösning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av, att den eventuellt dessutom inbegriper ca 1-12 IE/ml heparin och/eller ca 120 mg/1 antibiotika, företrädesvis bensylpenicillin, baserat på den slutliga förvaringslösningen.

5. Förvaringslösning enligt något av föregående att kalcium och krav, k ä n n e t e c k n a d av, nitroglycerin, och eventuellt heparin och/eller anti- biotika, föreligger i en lösning som innehåller ca 5-15 vikt% lágmolekylärt dextran med en medelmolekylvikt av ca 1 000 daltons, ca 3-8 vikt% högmolekylärt dextran med en medelmolekylvikt av 40 000-120 OOO daltons, ca 0,1-2,6% glukos, buffert, ca 4-25 mM kalium, ca 1-16 mM magnesium, ca 50-150 mM natrium och ca 50-150 mM klorid, baserat på den slutliga förvaringslösningen.

6. Förvaringslösning enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k n a d av, att kalcium och nitroglyce- rin, och eventuellt heparin och/eller antibiotika, före- ligger i en lösning som innehåller 50 g/l dextran 40 med en molekylvikt av 40 000 daltons, 5 mM glukos, 0,8 mM fosfatbuffert, 6 mM kalium, 0,8 mM magnesium, 138 mM natrium, 142 mM klor och 0,8 mM sulfat, varvid även 505 499 10 15 20 25 30 14 0,24 ml THAM-buffert också tillsätts, baserat på den slutliga förvaringslösningen.

7. Förvaringslösning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av, att när ett hjärta skall förvaras i förvaringslösningen är koncentrationen av kalium ca 16-25 mM och koncentrationen av magnesium ca 12-16 mM, baserat på den slutliga förvaringslösningen.

8. Förvaringslösning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av, att dess pH-värde är ca 7,4-7,6.

9. Förvaringslösning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av, att heparin är ersatt av fragmin.

10. Användning av en förvaringslösning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av, att organ och vävnad eller delar därav fràn människor och djur som skall transplanteras till människor och djur nedsänks i förvaringslösningen.

11. Användning enligt krav 10, k ä n n e t e c k - n a d av, att blodkärl eller delar därav nedsänks i för- varingslösningen

12. Användning enligt krav 10, k ä n n e t e c k - n a d av, att vena sapena magna eller delar därav nedsänks i förvaringslösningen.

13. Användning enligt krav 10, k ä n n e t e c k - n a d av, att lungor nedsänks i förvaringslösningen.

14. Förfarande för förvaring av organ och vävnad eller delar därav från människor och djur, k ä n n e - t e c k n a t av, att organet och vävnaden nedsänks i en förvaringslösning enligt något av kraven 1-9 och förvaras vid en temperatur av 0,5-8°C under högst 36 h för lång- tidsförvaring, eller vid en temperatur av ca 4-24°C under högst 2 h för korttidsförvaring.